Ett av de kanske mest omfattande projekten som IASB och FASB för närvarande bedriver rör redovisning av intäkter. Projektet har bedrivits sedan 2002. Omfattande arbete med avseende på intäktsredovisning har också bedrivits inom ramen för bland annat Pro Active Accounting Activites in Europe som i juli 2007 presenterade ett PM i frågan.

Projektets utgångspunkt är att intäktsredovisningen som den utförs i dag är principiellt undermålig och att det finns betydande olikheter med avseende på redovisning av intäkter. IAS 10 och IAS 11 kan exempelvis ge upphov till olika lösningar. I USA har problematiken rörande redovisning av intäkter historiskt hanterats genom att flera enskilda uttalanden har publicerats som hanterar enskilda frågor gällande intäktsredovisning.

Historiskt har intäkter definierats på olika sätt. En definition tar exempelvis fasta på att en intäkt intjänas successivt i takt med produktionen av en vara eller en tjänst. Definitionen tar i detta fall sin utgångspunkt i en intjäningsprocess (earnings process). Definitionen baseras på antaganden som har varit dominerande under stora delar av 1900-talet.

En annan definition tar i stället fasta på när verksamhetens output färdigställs och ett utflöde uppstår. En intäkt definieras i det här fallet som avlämnad output. En sådan definition kan vidare modifieras och därmed ge upphov till andra definitioner. Det som ska levereras kan delas upp i separata komponenter och respektive komponent kan beskrivas som en förpliktelse att utföra något. Det är först när ett företag har fullgjort sin förpliktelse gentemot sin/a klient/er som en intäkt uppstår och kan redovisas. Definitionen är således utflödesorienterad till skillnad från processorienterad. Vanligtvis tar definitionerna primärt sin utgångspunkt i flödet av varor och tjänster, snarare än i flödet av pengar. En intäkt kan emellertid avslutningsvis definieras som en ökning av det egna kapitalet. Alla bokföringstransaktioner som positivt påverkar ägarkapitalet, förutom transaktioner mellan företag och ägare, utgör då något förenklat en intäkt.

Andra typer av problem är huruvida transaktioner ska särskiljas på något sätt, det vill säga intäkter som hör till den ordinarie verksamheten (hur den nu definieras) och intäkter kopplade till annan verksamhet. Det är inte heller tydligt hur orealiserade värdeförändringar ska hanteras utifrån hur en intäkt definieras. En sådan uppdelning tar emellertid inte sin utgångspunkt i vad som kan eller ska definieras som en intäkt.

En traditionell syn har varit att intäkter måste realiseras för att vara förmögenhetshöjande och därmed redovisas som en intäkt. Ett sådant antagande har emellertid kommit att modifieras i takt med att redovisningen allt starkare har fokuserat på transaktionens ekonomiska substans snarare än på den legala formen. En trend har varit att tidigarelägga tidpunkten med avseende på när en intäkt redovisas, som exempelvis när det gäller successiv vinstavräkning och redovisning av kursvinster.

För att kunna redovisa (recognize) intäkten ska ett flöde bevisligen ha uppstått. Kravet har emellertid kritiserats. Om en produkt säljs på en väl fungerande marknad och organisationens relativa marknadsandel är liten, borde intäkten erkännas när produktionen är färdigställd, det vill säga innan en verifikation finns att tillgå. Flera marknader, såsom finansiella samt metall- och spannmålsmarknader, fungerar dessutom så väl att organisationen i fråga inte behöver delta i någon marknadstransaktion för att en intäkt ska uppstå och redovisas. Produktionsprocessen måste emellertid vara avklarad för att intäkten ska kunna erkännas.

Konvergering mellan IFRS och US GAAP. Det nuvarande projektet för att uppdatera principerna för intäktsredovisning kommer att ge upphov till principiella förändringar. Detta kan konstateras även om ett Exposure Draft ännu inte har presenterats. Arbetet tar sin utgångspunkt i att intäktsredovisning i framtiden ska baseras på en så kallad asset/liabiltty approach snarare än ovanstående beskrivna earnings approach. En intäkt uppstår således inte genom en intjänandeprocess utan kommer snarare att ta sin utgångspunkt i, enkelt förklarat, att avtalade förpliktelser som en del av ett kundkontrakt kommer att uppfyllas. I många enskilda fall kommer de olika synsätten att ge upphov till att samma intäkter redovisas. Intäktsredovisningen kommer att ta sin utgångspunkt i en så kallad customer contribution model där utgångspunkten tas i det förhandlade priset, inte i förpliktelsens verkliga värde som var en tidig utgångspunkt i projektet.

I kommande nummer av Balans kommer jag att beskriva mer ingående vilka moment som inkluderas i arbetet.

Pär Falkman är ek. dr och redovisningsspecialist på Ernst & Young.

par.falkman@se.ey.com