För ett tag sedan träffade jag en revisor, som summerade sina drygt 25 år som revisor i tre punkter – kunna lyssna, ha tålamod och mod samt visa integritet. Då uppstår det ett förtroendefullt och fruktbart samarbete.
Som småföretagare känner man sig ganska ensam. De dagliga frågorna tar all kraft och framtidsfrågorna är lätta att skjuta framför sig. De administrativa pålagorna känns både komplicerade och betungande. Och för att vara ärlig så är de inte heller särdeles roliga att ta itu med.
Ensamheten kan botas genom att skaffa sig en extern samtalspartner. För de allra flesta av oss småföretagare känns det naturligt att det är revisorn, som är vår förtrogne och samtalspartner. Revisorn känner företaget ganska bra. Hon/han vet vad vi sysslar med och har större talang och intresse för att se till att de administrativa bördorna i företaget får en lösning.
Revisorn har något förenklat två roller gentemot företaget. Den ena är lagbunden i form av granskning av räkenskaperna och förvaltningen av företaget. Det är bra med denna granskning av en oberoende expert – en kvalitetssäkring till glädje även för företagets andra intressenter. I den andra vågskålen kan man dock lägga att revisorns dokumentation är väl omfattande och det känns som om revisorn är lika mån om att friskriva sitt eget ansvar som företagarens.
Den andra rollen gäller rådgivning. Som företagare behöver man också råd av sin revisor. Rådgivningen gäller inte bara ekonomi, bokslutsarbete, skatt och deklarationer. Med vår kunskapsnivå och bristande motivation är vi helt i händerna på vår revisor i dessa frågor. Men det känns också naturligt att även ta upp affärsmässiga frågor med revisorn. Ibland räcker det att ha någon som lyssnar. Men oftast vill vi ha konkreta råd. Frågan är hur mycket man kan utnyttja sin revisor utan att detta inkräktar på revisorns oberoende ställning. Revisorn ska ju vara självständig och opartisk gentemot företaget och företagaren. Men som pragmatisk småföretagare bekymrar jag mig inte så mycket om det. Det är väl snarare revisorns uppgift att ta ställning till.
Så här långt i berättelsen måste man självkritiskt reflektera över om revisorn är den mest lämpade affärsrådgivaren. Genom åren har jag lärt känna många revisorer. Några är typiska granskare och bra sådana. Andra är så utmärkta affärsrådgivare att man undrar varför de är revisorer och framför allt varför de får vara revisorer. De flesta ligger någonstans på skalan mellan dessa ytterligheter. Eftersom de flesta inte tillhör kretsen av stjärnrådgivare, kanske man ska se på revisorns rådgivande roll på ett annat sätt. Då talar jag om den affärsmässiga delen och inte ekonomi, skatt och liknande. Revisorn bör kanske i stället granska den affärsmässiga delen av företaget i stället för att ge affärsmässiga råd.
Granskning av affärsverksamheten kan innebära att kontrollera att företagaren och företaget tänkt igenom och dokumenterat saker som affärsidé, affärsplan, avtal med viktiga kunder och leverantörer, befogenheter, för- och efterkalkyler, likviditet, hantering av överlikviditet, personalpolitik, generationsskiftesplan och styrelsearbete.
Det är inom dessa och andra liknande områden som revisorn kan göra en stor insats. Inte genom att värdera kvaliteten i exempelvis affärsplanen utan att se till att den finns och att den dessutom används aktivt i företaget. Och skulle en affärsplan inte finnas, är det revisorns uppdrag att ställa krav på att en sådan tas fram. Revisorn är ju företagarens enda samtalspartner och som sådan ligger det ansvar i att ställa krav. Det finns ju ingen annan som gör det.
Styrelsearbete är ett bra exempel. Det finns flera undersökningar som visar att styrelsearbete med externa ledamöter ökar företagets konkurrenskraft. Ändå saknar merparten av alla familjeföretag ett aktivt styrelsearbete med stöd av externa ledamöter. I sådana situationer är det revisorns plikt att motivera och kräva av familjeföretagaren att det startas ett starkt styrelsearbete. Och i granskningen ingår att kontrollera att styrelsearbetet fungerar.
Åter till revisorn i inledningen. Hans 25 års erfarenhet av revision och mina 25 år som företagare sammanfaller. En revisor måste vara modig. En revisor måste våga ställa tydliga krav på sin uppdragsgivare. Risken för revisorn är att företagaren blir arg och säger upp uppdraget. Möjligheten är större i form av ett bättre företag, en förmögnare företagare och fortsatt goda arvoden för revisorn.
Varje företagare bör skaffa sig en modig revisor.
Håkan Meyer driver konsultföretaget Albatross78.