Det var uppfriskande att läsa Helena Adrians debattartikel i Balans nr 2/2010.

Det torde finnas mellan 3 000 och 4 000 yrkesrevisorer här i landet men de märks sällan i debatten – tyvärr. (Jag bortser här från dem som uttrycker sin åsikt i Balans.)

Men är allt så välbeställt och är alla verkligen så eniga som det kan verka?

Själv blev jag för snart två år sedan utsatt för ett ”angrepp” av en kvalitetskontrollant. En kortfattad beskrivning av tillvägagångssättet: Bland annat hade kvalitetskontrollanten ingen genomgång med mig efter slutförd förrättning, vilket är i strid mot regelverket för kvalitetskontroll. Och slutrapporten kom först efter två månader. Enligt regelverket ska slutrapporten avlämnas inom 14 dagar. Enligt rapportens andemening borde jag ha avgått som revisor i ett av de bolag som jag var revisor i på grund av misstänkt penningtvätt. Att jag tidigare hade delgivit såväl ekobrottsroteln som Skatteverket mina iakttagelser hade han inte tagit hänsyn till. Bolaget blev sedermera helt rentvått från misstankar om såväl eko- som skattebrott. Jag skickade kopia av domslut och även Skatteverkets utslag till kvalitetsnämnden. Men fick ingen som helst kommentar från deras sida. Övriga påståenden i rapporten, exempelvis om bristande dokumentation, bemötte jag med direkta hänvisningar till olika paragrafrum inom Revisionsstandard i Sverige, (RS) där plats fanns för revisorns egen bedömning (utförligt beskrivet och gällande så kallade småbolag). Men jag fick aldrig något svar eller några kommentarer från kvalitetsnämnden angående mina svarsinlagor till granskningsrapporten.

För en tid sedan fick jag besked från kvalitetsnämnden om en gratis omgranskning. ”För att äntligen få slut på det hela” var deras kommentar. Men jag kan inte acceptera att den ursprungliga och miserabla granskningen ska mörkas på detta sätt. Min uppfattning är att kvalitetsnämnden saknar erfarenhet av att en revisor kan gå till motangrepp och att det är därför som den inte bemöter mina inlagor.

Med en överdos av nitiskhet och dammsugning genom ett övertolkat Revisionsstandard i Sverige, (RS) så kan vilken revisor som helst försättas i ett oberättigat underläge av en konkurrerande byrå som utsetts till kvalitetskontrollant.

Den ursprunglige kontrollanten ville i ett tidigare skede göra om sin granskning men antydde samtidigt att han inte kunde acceptera eller ta hänsyn till ett eventuellt nytt granskningsintryck då en efterkonstruktion inte kunde uteslutas. Jag förkastade givetvis förslaget – vad skulle då en omgranskning tjäna till?

Det är ett diskutabelt förfaringssätt att en kvalitetskontrollant från ett konkurrerande företag ska gå in och göra sina subjektiva bedömningar. Om jag inte minns fel så lämnade eg-kommissionen redan 2008 en rekommendation om extern kvalitetssäkring i stället för dessa interna insatser från konkurrerande revisionsbyråer.

Förhoppningsvis överensstämmer inte flertalet kvalitetskontroller med denna beskrivning. Jag känner emellertid en viss oro.

Börje Johansson är frilansande seniorrevisor.