Min farbror var föreståndare för en lastbilscentral i Västerbotten. Vid ett tillfälle blev han häftigt kritiserad av en åkare. Min farbrors blick gled sakta ut genom fönstret. Sedan sa han stillsamt: Sven, tror du he blir grannvere? Rummet fylldes genast av det gemensamma intresset för väderprognosen. Kritiken försvann ut genom fönstret i Norsjö.
Jag vet inte varför just den här gamla händelsen har etsat sig fast i mitt minne. Men den har ett spännande budskap. Att våga byta perspektiv, att finna det som förenar i stället för att börja gräva en skyttegrav. Kritik har sin viktiga plats, men vägen framåt är alltid viktigare. Och ofta krävs det att du och jag har förmågan att lyfta, att slå in på en ny väg som innebär verklig förändring.
Jag har nyligen blivit morfar. Det är en mycket stor förändring. Det tog 52 år innan den inträffade, men vilken möjlighet till omstart! Ett barnbarn öppnar nya perspektiv, ger nya prioriteringar och ett utökat ansvar. För jag bidrar väl till en bättre värld? Frågan finns där nu hela tiden, det har den inte alltid gjort.
När jag tänker på den värld barnet kommer att växa upp i blir behovet att ändra färdriktning tydligt. Tillsammans måste vi skapa en hållbar värld, det låter som en klyscha men vi har inget alternativ. Jag tycker att det blev alldeles för tyst efter det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn. Samtidigt säger min erfarenhet att ett misslyckande ofta leder till en bättre lösning. Nu är det hög tid att finna den lösningen och sätta en tydlig agenda för en hållbar och rättvis värld, för utan rättvisa får vi ingen hållbarhet alls.
Det är lätt att kritisera och hoppas att någon annan ska fixa det. När det gäller en så stor fråga som hur världen ser ut och sådana storord som hållbar utveckling och rättvisa är det lätt att passa. Vi har ju politiska system för sådant. Men det duger inte. Du och jag har ett ansvar, det är du och jag som ska ta nästa steg. En bra början är att utmana sig själv i frågan: Hur bidrar jag till en bättre värld?
Ingen kan hjälpa alla. Jag vet, men alla kan hjälpa någon. Och den personen finner vi ofta långt bort, men om du verkligen tänker efter finns den person du kan hjälpa allra bäst mycket nära. Då blir det känsligt och svårt, men det är ingen som har sagt att det ska vara enkelt.
Dan Brännström Fars generalsekreterare