Så kom det då äntligen, regeringens förslag om slopad revisionsplikt för små aktiebolag. Ovisshetens och spekulationernas tid var till ända. Svart på vitt stod det där, vilka företag som i framtiden ska ha möjlighet att välja om de vill ha revision eller inte.
De flesta som Balans har talat med verkar nöjda med förslaget, inte minst för att osäkerheten nu är borta. Men även för att gränsvärdena sattes lägre än vad utredningen föreslog och att det blev en så kallad opt out-lösning.
Det har varit en lång väntan (utredningen lämnade sitt delbetänkande våren 2008). För ungefär ett år sedan fick vi uppgifter om att lagrådsremissen sannolikt skulle komma efter sommaren 2009. Men efter att tidpunkten skjutits fram ett antal gånger var det nog en och annan som började tvivla på att det verkligen skulle komma ett förslag under innevarande mandatperiod. Frågetecknen var många; vad höll de egentligen på med, politikerna och tjänstemännen på de berörda departementen? Varför var det så svårt att enas?
Men även med regeringens förslag i handen förblir en rad frågor obesvarade. Vilka var exempelvis stötestenarna i processen? Och hur har regeringen fått fram priset på reformen – 1,3 miljarder kronor? Balans har pratat med ett antal personer som på olika sätt varit involverade i processen, exempelvis Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson och statssekreteraren på justitiedepartementet, Magnus Graner, för att få svar på några av frågorna.
Och vem kan passa bättre som profil i detta nummer än näringsminister Maud Olofsson. Hon som har satt sin heder i pant på att uppnå målet om att minska företagens administrativa bördor med 25 procent. Enligt Maud Olofsson är förslaget att slopa revisionsplikten för små bolag den enskilt största reformen inom ramen för detta mål.
Som sagt, väntan har varit lång. Men den som väntar på något gott kan ju aldrig vänta för länge ...
Trevlig läsning!
Pernilla Halling
pernilla.halling@tidskriftenbalans.se