Om någon månad kommer IASB att publicera sitt utkast till en ny standard för utformning av finansiella rapporter. Utkastet bygger på den diskussionspromemoria som publicerades i oktober 2008. I den framfördes förslag på några väsentliga förändringar i både balans- och resultaträkningarna samt i kassaflödesanalysen. Av några uppfattades förändringarna som de mest genomgripande förändringarna av redovisningen i modern tid. I korthet innebar de bland annat att:

  • kassaflödesanalysen ska upprättas enligt den direkta metoden.

  • i resultaträkningen ska rörelsens kostnader specificeras efter funktion och inom varje funktion på kostnads slag.

  • i balans- och resultaträkningarna ska en åtskillnad göras mellan de poster som hör till affärsverksamheten och de som avser finansiering av verksamheten. Poster som hör till affärsverksamheten ska ytterligare delas upp mellan de som hör till rörelsen och de som hör till investeringsverksamhet.

  • slutligen, och mest kontroversiellt, företag ska upprätta en fjärde rapport som tydliggör kopplingen mellan i första hand resultaträkningen och kassaflödesanalysen.

Diskussionspromemorian som var gemensam för IASB och FASB ledde till 229 remissvar varav tre fjärdedelar riktades till IASB. Två av svaren hade svenska avsändare.

Enligt den sammanställning som gjorts av svaren finns ett stöd för syftet med förslagen att underlätta för användare att analysera företag. Det finns också stöd för många av de konkreta förslagen i promemorian. Till exempel att presentera alla intäkter och kostnader, det vill säga också de som ingår i övrigt totalresultat, i en sammanhållen rapport förutsatt att årets nettovinst redovisas separat. Flertalet finansanalytiker har dock en avvikande uppfattning.

Deras uppfattning är att ingen har kunnat visa att information om övrigt totalresultat har någon relevans för finansiell analys och att det därför bör redovisas i en separat rapport.

Den nya indelningen av balansräkningen har heller inte gett upphov till starka invändningar trots att den är ganska långtgående. En förklaring kan vara att den del av affärsverksamheten som avser investeringar normalt är liten. Det medför att den största förändringen blir att företag kommer att redovisa rörelsetillgångar och -skulder på ena sidan av balansräkningen och finansieringen, det vill säga finansiella lån och eget kapital, på den andra.

När det gäller övriga viktigare förslag var dock majoriteten av svarsbreven negativa. Visst ska rörelsens kostnader specificeras, men inte på både funktion och kostnadsslag. Det här är en typisk kommentar från företagen, bland annat från det svenska näringslivets referensgrupp. När det gäller kassaflödesanalysen var två tredjedelar av svaren negativa till den direkta metoden. Starkast var dock kritiken mot den nya fjärde rapporten. I den skulle resultaträkningen och kassaflödesanalysen redovisas i var sin kolumn. Mellan kolumnerna skulle det finnas ytterligare tre kolumner där skillnaderna mellan intäkter/kostnader och betalningar redovisades i form av periodiseringar, värdeförändringar och övrigt. På den här punkten har IASB tagit intryck av kritiken.

Rapporten är borta och har ersatts av notinformation om dels en detaljerad redogörelse för skillnaderna mellan rörelsens intäkter/kostnader fördelade på kostnadsslag och in- och utbetalningar, dels en sammanställning av alla (orealiserade) värdeförändringar. Jag tycker båda de här tabellerna är välkomna.

IASB håller fast vid att rörelsens kostnader ska redovisas fördelade både på funktioner och på kostnadsslag. En ändring görs dock i förhållande till utkastet; kostnadsslagen redovisas endast i not. Att IASB fäster så stor vikt vid uppdelningen på kostnadsslag beror på att det ses som nyckeln för att kunna följa hur transaktioner påverkar de olika rapporterna. IASB står också fast i sin uppfattning att kassaflödesmetoden ska baseras på den direkta metoden. I det exempel som återges i utkastet framgår detta tydligt. Samtidigt talar man om en ”indirekt direkt” metod enligt vilken betalningarna härleds genom en justering av motsvarande intäkter/ kostnader. Det ska också vara tillåtet att aggregera betalningar vilket kan uppfattas som att förändringarna jämfört med i dag inte blir så stora.

Ett bekymmer är att trots att IASB och FASB arbetat tillsammans i flera år så har de inte lyckats att komma fram med likalydande utkast. Det speglar svårigheterna att nå fram till ett gemensamt globalt regelverk. Det som skiljer är två punkter där IASB, men inte FASB, kräver upplysning om förändring av nettoskuldsättningen och en specifikation av det minsta antalet poster som ska redovisas i balansräkningen. Dessutom finns en punkt där FASB men inte IASB kräver upplysning; nämligen om tillgångar, skulder och kassaflöden fördelade på segment.

Enligt IASB hör den frågan hemma i en kommande revidering av IFRS 8.

Är detta en stor förändring? Svar; knappast.

Rolf Rundfelt är professor i redovisning vid Linköpings universitet.

rolf.rundfelt@telia.com