Innehåll

Balans nr 6-7 2010

Månadens gästkrönikör: Mitt ekonomiska ointresse

”Och egentligen undrar jag om någon begriper den realitysåpa som vi kallar börsen.”

Jag valde ekonomisk linje på gymnasiet i Sollefteå på 1980-talet. Skälet till det var att Sara Axelsson i 9B gjorde det, och henne var jag gruvligt förälskad i. Jag visste att det skulle bli vi två! Det var helt enkelt bestämt av högre makter.

I tre år satt jag sedan längst bak i klassrummet och gäspade käkarna ur led när magister Bodén babblade om debet och kredit i det infernaliskt trista ämnet företagsekonomi. Och Sara Axelsson satt två bänkrader framför mig och var vacker som en blommande junimorgon. Och hon var ihop med Micke Granberg. Han gick samhällsekonomisk linje. Den jäveln!

I dag, nästan trettio år senare, driver jag en liten enskild firma. Och jag kan fortfarande inte debet och kredit. Jag har en förtjusande redovisningskonsult som en gång per år får en flyttkartong med papper och kvitton (samt lite daimpapper i botten) av mig, och så går hon igenom det där och berättar att jag har fått 180.000 kronor i restskatt. Och det fungerar alldeles utmärkt. Fast magister Bodén sitter på en molntapp och hytter med näven mot mig och förbannar min oduglighet innan han går iväg och knappar lite på de himmelska räknemaskinerna.

Det måste helt enkelt vara så att jag är genuint ointresserad av ekonomi. Jag försöker ibland begripa alla uträkningar som redovisningskonsulten skickar tillbaka till mig sedan hon tömt den där flyttkartongen, men det är som att försöka få en enbent att hoppa jämfota. Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag får ett tryck över bröstet. Och så blir jag så sömnig att jag omedelbart måste gå och lägga mig en stund. Och det gäller inte bara min personliga ekonomi. Jag somnar så fort jag hör ”och här är A-ekonomi”. Det har blivit en betingad reflex. Säger någon ”Dow Jones index” så sitter jag där i soffan med gapande mun och lite dregel i höger mungipa.

Jag har aldrig spelat med kulor på börsen (åtminstone inte självvalt), jag har aldrig haft någon aktieportfölj (bara en bandy-dito), och jag skulle aldrig komma på tanken att välja premiepensionsfond (jag lever i tron att en fond är något man använder när man lagar kycklinggryta).

Och egentligen undrar jag om någon begriper den realitysåpa som vi kallar börsen. Häromdagen omsatte Stockholmsbörsen 35 miljarder kronor. Vem kan begripa en sådan siffra? Skulle du själv få ihop den summan så skulle du behöva dra in drygt en miljon kronor per dag, sju dagar i veckan från det att du föds till att du dör vid nittio års ålder! Men vi är så vana vid att miljon- och miljardbelopp flyger genom luften likt berusade svalor att vi inte ens orkar reagera. Vill man skaffa sig lite perspektiv på exempelvis siffran en miljon, så kan man ta det faktum att det i dag inte ens har gått en miljon dagar sedan Jesu födelse. Ta 2010 gånger 365 så får ni se.

Och vem är det som egentligen bestämmer vad som går upp och ner och hit och dit? Finns det någon som vet det?

På min dotters skola är det just nu inne att spela kula. Det finns en uppsjö av olika kulor att välja mellan, och det är intressant att följa diskussionerna kring värdet på olika kulor. Prissättningen tycks glasklar för åttaåringarna:

– Får jag byta två stenisar mot din spagettikula?

– Okej. Men då vill jag ha din jätteglasis mot fem småglasisar.

Jag frågade dottern hur de kan veta vad kulorna är värda.

– Det är jättelätt. En glasis är värd mer än en stenis och danken är värd mest. Och en mellanstor är värd två små och en jätte är värd fem små.

Se där, små aktiemäklare i vardande. De kan säkert dra in en hel del kulor på börsen i framtiden. Men då sitter väl en annan på molnet och kollar debet och kredit med magister Boden.

Och hur blev det med Sara Axelsson då? Jo, jag såg henne för något år sedan i Sollefteå. En lätt överviktig, 43-årig tant med stripigt hår och lite plufsig i trynet. Hon släpade på tunga matkassar och hade två snoriga ungar hängande i rocken. Och jag tänkte då:

– Tack, Micke Granberg!

Jacke Sjödin är kåsör och underhållare från Uppsala. Har fem barn, en fru samt en död framtand.

(Fotnot: Sara Axelsson är ett fingerat namn. Egentligen heter hon Malin Josefsson).