Den finansiella turbulensen har drabbat många företag i den finansiella sektorn. Ett färskt exempel är HQ Bank där även revisionen kommit i fokus och blivit ifrågasatt. Frågeställningarna rör i likhet med tidigare fall hur det är möjligt att ett stort hål i balansräkningen plötsligt kan uppstå. Jag vill med denna artikel flytta fokus till företag och organisationer utanför den finansiella sektorn, men med betydande finansiella placeringar. Långt fler bolag, stiftelser och offentliga organisationer har drabbats och kommer att drabbas av liknande problem.
Finansiell innovation går i stor utsträckning ut på att skapa attraktiva produkter som vinner kapitalägares intresse och gunst. Detta uppnås många gånger genom att visa på goda avkastningsmöjligheter samt risker som av kapitalägaren upplevs som små. Ett sätt att åstadkomma detta är genom produkter med så kallade binära risker, det vill säga sannolikheten för förlust är liten men när den inträffar blir förlusterna mycket stora. Stöd för dessa produkter får leverantörerna i akademisk forskning. Den visar att det är ett mänskligt och vanligt förekommande fenomen att marknaden underskattar sannolikheten för extrema utfall. Det förklarar varför många uppfattar dessa produkter som attraktiva.
Strukturerade produkter är ett samlingsnamn för en mängd olika finansiella produkter som blivit populära hos kapitalägare. Gemensamt för dessa är att de består av flera olika finansiella instrument, ofta finansiella derivat, vilket möjliggör för konstruktören att skapa önskad risk- och avkastningsprofil. Det stora flertalet av produkterna är förknippade med en kapitalgaranti där emittenten för en obligation i produkten implicit står för garantin. Det händer dock att dessa garantier blir värdelösa då emittenten får problem, som till exempel Lehman Brothers. Det finns också ett betydande antal produkter utan någon kapitalgaranti, men som upplevs som säkra.
Industrin för finansiella produkter drivs av en kortsiktighet där fokus hamnar på intäkter och vinster i dag. Förluster och kostnader i framtiden är av mindre vikt. Incitamenten styrs av att säljarna av strukturerade produkter tar betalt i samband med affär/placering. Under produktens löptid utgår normalt ingen ersättning.
Många kapitalägare investerar i dessa produkter för att med gällande värderingsmetoder slippa ta kortsiktiga förluster/ nedskrivningar. Problemet med många produkter är att de bygger på illikvida strategier och därav en osäker prisbild. Det faktiska marknadspriset är vad någon är villig att betala på marknaden för produkten. Den svaga prisbilden gör att emittenten eller arrangören av produkten i stället genomför teoretiska värderingar av produkten som skickas som underlag till kapitalägaren och som exempelvis används som värderingsunderlag vid bokslut. Någon kritisk granskning av dessa görs sällan och i Sverige är det ovanligt med tredjepartsvärderare i detta hänseende. Det är dessutom ett mänskligt beteende, som här träffar kapitalägaren, att man vill undvika att se förluster så långt det går. Det innebär att orealiserade förluster gärna ignoreras även i bokslut. Strukturerade produkter passar därför särskilt väl in i dessa preferenser med en normalt ”obefintlig” kortsiktig förlustrisk, men med en optionalitet som kan skapa vinster.
En viktig lärdom av finanskrisen är att likviditetsrisk har blivit en tydlig riskfaktor, som kan åstadkomma stora förluster för kapitalägare. Många lägger därför allt större vikt vid likviditetsaspekter vid val av investeringar i dag. Emellertid finns det ett stort antal produkter som emitterades innan finanskrisen vars värde hålls uppe bland annat med hjälp av teoretiska värderingar. I vissa fall händer det att kapitalägaren måste syna dessa värderingar då kapitalet behövs på annat håll. De stora diskrepanser som kan finnas mellan de teoretiska värderingarna som använts i bokslut och det faktiska marknadsvärdet blir ofta en obehaglig överraskning. En betydande andel av balansräkningen kan plötsligt krympa ihop, varmed stora förluster realiseras. Uppskattningsvis finns i dag miljardbelopp i orealiserade förluster i balansräkningarna i Sverige. Dessa förluster kommer oftast fram sakta, men ibland genom ”plötsliga” stora förluster. I vissa fall ges tidiga förvarningar om kommande problem genom att skillnaden mellan produktens marknadspris och den teoretiska värderingen ökar.
Det är önskvärt att eliminera betydande hål i företags och organisationers balansräkningar. Ett tydligt problem är att kunskapsnivån hos många kapitalägare är låg och att man därmed inte kan ifrågasätta erhållna värderingar. Många revisorer saknar också fördjupad kunskap om finansmarknadens olika komplexa produkter varmed värderingar inte ifrågasatts. Ett tydligare regelverk och riktlinjer inom detta område är därför önskvärt. Det skulle minska förekomsten av de ifrågasatta och ”plötsligt” uppkomna hålen i balansräkningarna, samt sannolikt även reducera de totala förlusterna då det skulle medföra en ökad riskmedvetenhet.
Stefan Engström är ekonomie doktor och VD för Agenta Advisors AB.