I Balans nr 12/2010 skriver Nya generationen, en arbetsgrupp inom Fars sektion Stora företag, om att framtidens revisorer kräver en bra balans mellan arbete och fritid, snabbare bekräftelse och ökad rörlighet i arbetslivet. De menar att i en allt hårdare konkurrens om de bästa medarbetarna måste branschen anta utmaningen och hitta nya former för att attrahera yngre generationer. Här svarar vd:arna för Mazars SET, Deloitte, Grant Thornton och PwC:
Det är med stort intresse och nyfikenhet jag läser Nya generationens debattartikel. Som den produkt av sextiotalet jag är tillhör jag, enligt vissa, den sista ”pliktgenerationen”. Pliktgenerationerna präglades framför allt av tron på att ett hårt och uppoffrande arbete över lång tid till slut gav den rättmätiga belöningen, helst då i form av pengar eller tjänstebil, pensionsförmåner och en titel eller position som gav glans och status. I vår bransch har det traditionellt inneburit först auktorisation, sedan egna uppdrag och långt där framme, kanske, ett delägarskap. Under denna lutherska resa har pliktgenerationen gett arbetet och karriären högsta prioritet medan andra viktiga beståndsdelar i livet har fått lägre prioritet.
För mig är det inspirerande och utmanande att samtala med yngre kollegor. Den nya yngre generationen har, enligt min mening, ett sunt förhållningssätt till det stora mysterium vi kallar livet. Det är rimligt att ställa sig frågan varför man ska tvingas välja mellan karriär och privatliv. Det borde väl vara självklart att dessa ska kunna kombineras och att båda parter i en familj ska beredas samma möjligheter att göra karriär.
Jag tycker också om den tåga och rättframhet som präglar den yngre generationen vilket också kommer till uttryck i artikeln: Varför ska yngre medarbetare vänta på sin möjlighet att få stiga in i bolagens ”finrum”? Detta frejdiga och självklara förhållningssätt har varit mer eller mindre otänkbart för äldre generationer.
Vi som är födda på femtio- och sextiotalet måste ta dessa samtal med de yngre generationerna och förstå deras drivkrafter och önskemål. Vi måste bli bättre på att ge feedback, se och bekräfta våra yngre medarbetare. Flera undersökningar ger samma indikation – dagens generation är mycket mer mobil och strävar inte efter att få guldklocka. Kan inte arbetsgivaren snabbt svara mot kraven om utveckling, förnyelse, ökat ansvar etc, ja då går medarbetaren helt enkelt vidare i karriären hos ett annat företag.
Ett annat område där revisions- och rådgivningsbranschen måste bli bättre och modernare är i synen på antalet arbetade timmar. Det är inte längre kvantitet i levererat antal debiterbara timmar som är drivkraften hos den yngre generationen. Drivkrafterna finns i stället i ett rikt liv utanför arbetet, omväxlande och roliga arbetsuppgifter, trivsamt arbetsklimat etc.
Hur skapar vi då en arbetsplats och en miljö som svarar upp mot de nya kraven? Ja, den frågan är sannerligen lättare att ställa än att svara på.
Revisionsbranschen kännetecknas kanske inte i första hand av förändringsbenägenhet och ett öppet sinne för nya intryck. Jag anser emellertid att tiden nu är mogen för hela branschen att inta ett mer modernt förhållningssätt till våra yngre medarbetare och deras önskemål och drivkrafter. Alla byråer måste bli bättre på att både erbjuda alternativa karriärvägar (alltså alternativ till delägarskap som övergripande mål) och också ge en sådan alternativ karriärväg hög status internt i firman.
Jag skulle också önska att annan yrkeserfarenhet utanför revisionsbranschen kunde värdesättas högre när kvalifikationer ska bedömas inför ett godkännande eller auktoriserande av en revisor. En mer liberal syn i denna del borde rimligen stimulera unga medarbetare att kanske arbeta som controllers, CFO eller motsvarande under sin karriär. Jag har själv erfarenhet: av drygt ett års arbete som ekonomichef och det var ett år som jag haft mycket stor nytta av i min revisorsgärning. Kanske det mest fruktsamma året eftersom jag där lärde mig mycket om förutsättningarna för snabba bokslut och rapporteringsprocesser.
Nu vore det väl magstarkt om jag som medelålders ”gubbe” ska berätta hur branschen ska bli mer attraktiv för yngre generationer. Jag antar i stället utmaningen och inbjuder artikelförfattarna till fruktsamma och konstruktiva samtal om hur vi gemensamt kan förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren för nästa generations revisorer.
Lars-Åke Andréasson är VD för Mazars Set.