Åter igen dyker det upp förvirrande artiklar om avskrivning i bostadsrättsföreningar. Jag börjar bli allvarligt bekymrad. I den senaste artikeln, som återfinns i sbc Direkt som ges ut till bostadsrättsföreningar, framgår att avskrivningar inte behöver ske på det ursprungliga förvärvet. Med andra ord byggnaden som anskaffats till bostadsrättsföreningen. Tidningen tolkar årsredovisningslagens regler enligt följande:
”Årsredovisningslagen, den enda lag som är tillämplig i detta fall, säger i 4 kap. 4 § precis samma sak som sbc. Anläggningstillgångar med en begränsad nyttjandeperiod skall skrivas av systematiskt över denna period. Bostadsrättshus har i enlighet med sina stadgar, till syfte att stå i evigheter. Genom underhåll ser föreningarna till att de hålls i gott skick. Alltså ska underhållet skrivas av, men inte anskaffningen.”
För en intresserad läsare uppstår en rad frågor – inte minst vad gäller ordet ”evigheter”. Finns det verkligen byggnader som står i evigheter? Ja kanske, om man i begreppet lägger några tusen år. Jag tänker då närmast på pyramiderna i Giza i Egypten och Pantheon i Rom. Cheops-pyramiden är cirka 4.600 år gammal medan Pantheon, jämfört med pyramiderna, är ett nytt byggnadsverk, endast cirka 1.900 år gammal. Men är det en evighet?
I jämförelse med dessa byggnadsverk kan väl knappast ett bostadshus stå i evigheter. Mig veterligen rivs det hus hela tiden, liksom det byggs nya.
Nästa fråga som uppstår är: Kan stadgar i en förening bestämma att ett bostadshus kan stå i evigheter? Att påstå det är naturligtvis lika dumt som att tro att en styrelse i ett aktiebolag kan bestämma att den inte ska följa en lag för att den tycker att lagen är onödig. Styrelsen kan lika gärna besluta att det är lagligt att muta eller att månen är blå. Det blir inte rätt för det!
Skribenten i sbc Direkt fortsätter med att skriva att Bokföringsnämnden i sitt allmänna råd k2 för ekonomiska föreningar (bfnar 2009:1) anger att när det gäller nivån på avskrivningar så är den ett får. Alltså inte ett ska. Men, snälla – regeln i bfnar 2009:1 innebär att avskrivningsstorleken av förenklingsskäl får bestämmas till ett belopp som är lika varje år och som i förekommande fall, korresponderar med skattelagstiftningen. Det senare är inte aktuellt för de flesta bostadsrättsföreningar. bfnar 2009:1 talar inte om att avskrivning inte ska göras utan att avskrivning på byggnad alltid ska ske ner till dess redovisade värde är noll kronor.
Jag har berört detta i min krönika i Balans nr 4/2011, men är tvungen att ta upp ämnet igen. Förstår inte skribenten i sbc Direkt att artikeln uppmanar styrelserna i bostadsrättsföreningar att bryta mot lagen? Det finns en risk, om det dras till sin spets, att detta bedöms vara ett bokföringsbrott. Kan man följa resultat och ställning när man under många år har underlåtit att göra lagenliga avskrivningar? Straffpåföljden för bokföringsbrott är böter eller fängelse! Oftast väcks inte talan om bokföringsbrott i denna typ av företag förrän konkursen är ett faktum och ärligt talat är detta ”mumma” för en konkursförvaltare. Okunskap om lagen är aldrig ett försvar.
Jag vet inte vem av oss som är Don Quijote och slåss med väderkvarnar i denna fråga. Men jag bjuder gärna på att jag i detta fall är väderkvarnarna – Don Quijote besegrade aldrig dem!
Caisa Drefeldt är auktoriserad revisor och redovisningsspecialist på KPMG i Göteborg.
caisa.drefeldt@kpmg.se