Det håller inte längre. Branschen måste sätta sig i förarsätet i stället för att låta politikerna leda utvecklingen. Byråer och alla som arbetar i branschen har också mycket att ta tag i.

Men det finns hopp, branschen är ju känd för att vara avantgarde, skriver Fars generalsekreterare Dan Brännström.

Nu sitter revisions- och rådgivningsbranschen och väntar på EU-kommissionären Michel Barniers recept för att ändra revisorsrollen och branschstrukturen.

Det är hög tid att vakna. Hela processen kring EU:s grönbok om revision är ett bevis på att det är någon annan än branschen som sitter i förarsätet. Genom International Federation of Accountants (IFAC) stod branschen tidigare själv för normgivningen på revisionsområdet, men efter Enron-skandalen 2001 tvingades branschen till reträtt.

Men det håller inte längre. Branschen måste återta initiativet och visa ”thought leadership”. Här har IFAC och Fédération des Experts Comptables Européens (FEE) ett stort ansvar, och från Fars sida försitter vi inte något tillfälle att påtala det. För Michel Barnier är inte den sista politikern som vill ändra spelreglerna för branschen.

Det måste väl ändå vara branschen som är bäst skickad att i dialog med marknadens olika intressenter utveckla de spelregler och tjänster som kan serva morgondagens marknad. Lagstiftning i all ära, men när marknaden ropar högt efter förtroende och tillit kan vår bransch inte sitta fast i gamla roller. Vi måste i stället kliva fram och erbjuda nya tjänster och lösningar. Och om branschen inte är på hugget kommer någon annan (mindre lämpad?) att göra det.

Revisionens relevans diskuteras både i Sverige och internationellt. Kritiken handlar om att revisionen har blivit standardiserad när checklistorna (”box-ticking”) pressar tillbaka det professionella omdömet. Införandet av International Standards on Auditing (ISA) är ett utmärkt tillfälle att skapa en röd tråd och lyfta revisionen. Det norska revisionsprogrammet Descartes hjälper här revisorn på ett bra sätt. Datorstöd ska vara just ett stöd och inget som tynger med onödiga och icke värdeskapande inslag. Att göra rätt saker är viktigare än att göra saker rätt. Det måste Revisorsnämnden hålla med om!

Hittills har mantrat varit att ”an audit is an audit” – en revision är alltid en revision. Men trenden är tydlig. Regelsystem för mindre respektive större företag går alltmer isär. Därför måste revisionen i mindre företag få utvecklas i en riktning, och revisionen i större företag i en annan.

Även om den stora majoriteten av aktiebolag initialt väljer frivillig revision växer andra sätt att skapa förtroende i betydelse. Jag är stolt över att vi har tagit fram och introducerat Svensk standard för redovisningstjänster, Reko. Standarden, som är unik i världen, lyfter både redovisningskonsulterna och deras tjänster. När Reko inte kan tillämpas till punkt och pricka måste vi erbjuda ett alternativ till bokslutsrapporten (som borde heta Rekorapporten), lämpligen genom ”compilation” enligt den internationella standarden för sammanställningsuppdrag (här behövs också ett nytt namn).

Förändringen blir störst, tror jag, för revisionen i de noterade bolagen. Jag är inte ens säker på att tjänsten kommer att kallas revision. Revisorn ska nämligen göra mycket mer än att uttala sig om siffrorna. EU-kommissionens grönbok om revision visar tydligt på de förändrade förväntningarna. Min prognos är att revisionen ersätts av en bredare tjänst – en ”assurance” (försäkran?) om att företaget är börsfähigt. Det inkluderar bedömning av bolagsstyrning, riskhantering, intern kontroll, hållbarhetsinformation och finansiell rapportering – ja hela kommunikationen med marknaden. När konceptet integrerad rapportering dessutom är på plats blir det än mer aktuellt med en bredare ”assurance”. Och återigen, om branschen tvekar så kommer någon annan att göra det.

Morgondagens ”revisionsberättelse” blir självfallet annorlunda. De aktuella förslagen från International Auditing and Assurance Standards Board (IAASB) och Public Company Accounting Oversight Board (PCAOB) är ett första steg mot en öppnare rapportering från revisorn. Reglerna om tystnadsplikt och skadeståndsansvar stretar emot den önskade utvecklingen, men marknadens behov av förtroende och tillit får inte lämna oss någon ro förrän vi har utvecklat revisionstjänsterna.

Många tror fortfarande att branschens fakturering måste baseras på nedlagd tid. Så är det inte, inte ens för revision. Det verkliga hindret är vanans makt. Många sitter fast i timmar, men allt fler upptäcker fördelarna med fasta priser. Kunden uppskattar naturligtvis möjligheten att i förväg få veta vad tjänsten kostar. Det blir dessutom ett ökat fokus på värde och kvalitet samtidigt som kunden lättare ser premiumtjänsterna på menyn. Paketering av tjänster kommer för övrigt att bli allt viktigare för den kundupplevda nyttan.

För den nya generationen är det ett viktigt inslag i lärandet att få jobba nära de riktigt erfarna, ofta delägarna på byrån. Det är också en kvalitetsfaktor. Sedan tror jag att inslaget av individuell karriärutveckling måste öka. Att flera anställs vid en och samma tidpunkt innebär en risk för att alla måste följa en given karriärstrappa. Byråerna måste i stället erbjuda en utpräglat individuell utveckling. Alla har olika potential, men den måste tas tillvara. Med tanke på införandet av nya tjänster och auktorisationen av redovisningskonsulter finns det anledning också för redovisningsbyråerna att ta tag i den här frågan. Talangutveckling är viktigare än talangjakt.

Det i särklass bästa sättet att presentera branschen för presumtiva medarbetare, är att gå ut och föreläsa på skolorna. När jag får årsredovisningen för Handelshögskolan i Göteborg får jag alltid leta länge bland årets gästföreläsare för att upptäcka företrädare för branschen. Det kommer jag aldrig att förstå.

Men det finns hopp. När debatten om revisionsplikten var som hetast sa en medarbetare på justitiedepartementet: ”Det här klarar ni. Branschen är ju känd för att vara avantgarde”.

Att som bransch få omdömet att vara experimentell, nyskapande och innovativ är hedrande men också förpliktande.

För väckarklockan har ringt länge.

Dan Brännström är Fars generalsekreterare.