IFRS 11: resultat- och balansräkningen som försvann?

Förändringarna av IFRS 11 och 12 kräver att företag redan nu går igenom befintliga avtal med utgångspunkt i det nya regelverket. I denna artikel skriver Johan Ericsson och Katarina Lindgren om nyheterna angående joint arrangements i IFRS 11 och därtill kopplade upplysningskrav i IFRS 12.

IASB gav i maj 2011 ut ett paket med fem nya eller ändrade standarder; IFRS 10 Consolidated Financial Statements, IFRS 11 Joint Arrangements, IFRS 12 Disclosure of Interests in Other Entities, IAS 27 Separate Financial Statements samt IAS 28 Investments in Associates and Joint Ventures.

I Balans nr 8–9/2011 skrev vi om den nya konsolideringsstandarden, IFRS 10. I denna artikel redogör vi för viktiga nyheter i IFRS 11 som behandlar joint arrangements och därtill kopplade upplysningskrav i IFRS 12. Då standarderna ännu inte översatts till svenska har vi i vissa fall använt den engelska terminologin för att på bästa sätt återspegla det som anges i standarden. IFRS 11 kommer att ersätta IAS 31, Andelar i joint venture.

Projektet med att ta fram en ny standard för redovisning av joint arrangements har pågått sedan 2003. IASB har arbetat tillsammans med FASB med målet att minska skillnaderna mellan de nuvarande regelverken. Framtagandet av IFRS 11 har dock drivits, genomförts och debatterats enbart av IASB. I detta arbete har IASB primärt fokuserat på att komma till rätta med vad de ansett vara de två huvudsakliga bristerna i den nuvarande standarden, nämligen: 1) att det är den legala strukturen av arrangemanget som styr redovisningen och 2) att det finns en valmöjlighet för hur innehavet i ett joint venture ska redovisas (klyvningsmetod eller kapitalandelsmetod).

Man önskar i och med detta ge användare av de externa rapporterna en tydligare bild av företagens engagemang där redovisningen styrs av den ekonomiska substansen i arrangemanget och där redovisningen ska spegla de rättigheter och förpliktelser som uppstår i olika former av joint arrangements.

Även om skillnaderna mellan US GAAP och IFRS kommer att minska i och med införandet av IFRS 11 kommer inte full konvergens att uppnås. US GAAP kräver att kapitalandelsmetoden används för redovisning av joint ventures men det finns undantag för vissa branscher (construction och extractive industries) där klyvningsmetoden accepteras. I USA styrs även redovisningen fortsatt av den legala formen av joint arrangment.

Nya definitioner

Den nya standarden innefattar en del ny terminologi. Ett joint arrangement definieras som en uppgörelse där två eller flera parter kommer överens om att dela det bestämmande inflytandet (joint control) genom avtal. Liksom i IAS 31 uppnås gemensamt bestämmande inflytande endast när beslut avseende relevant activities kräver parternas enhälliga samtycke. Begreppet relevant activites definieras inte i IFRS 11 men återfinns i IFRS 10 Consolidated Financial Statements. Termen avser de aktiviteter eller betydande beslut som väsentligt påverkar avkastningen, exempelvis försäljning och inköp av varor och tjänster, förvaltning av tillgångar, forskning och utvecklingsverksamhet etcetera. Principen om krav på enhällighet i beslutsfattande för relevant verksamhet är oförändrad, dock finns ny vägledning kring relevant verksamhet.

Klassificering av joint arrangements – skifte i synsätt

Som nämnts ovan är huvudprincipen i IFRS 11 att redovisningen ska styras av de rättigheter och förpliktelser som följer av ett gemensamt arrangemang och inte av den legala strukturen på arrangemanget. Varje uppgörelse måste bedömas och klassificeras individuellt. I IAS 31 finns i dag tre olika typer av joint arrangements; gemensamma tillgångar, gemensamt styrda verksamheter och gemensamt styrda företag. Ett joint arrangement enligt IFRS 11 klassificeras antingen som ett joint operation eller ett joint venture.

Ett joint operation är en uppgörelse som ger parterna direkt rätt till tillgångarna och förpliktelse för skulderna. En uppgörelse i form av ett joint venture ger parterna rätt till nettotillgångarna och nettoresultatet av arrangemanget.

För att bedöma huruvida uppgörelsen är ett joint operation eller ett joint venture analyseras parternas rättigheter och skyldigheter i arrangemanget. Strukturen och formen på arrangemanget är endast en faktor att beakta vid utvärdering av varje parts rättigheter och förpliktelser. De villkor och omständigheter som är överenskomna mellan parterna och andra relevanta fakta ska också beaktas. Flödesschemat till vänster visar hur man steg för steg kan bestämma hur ett joint arrangement ska klassificeras.

Redovisning av joint arrangements

Delägare i joint ventures som inte har gemensamt bestämmande inflytande

I IFRS 11 finns även riktlinjer för enheter som är del av ett joint arrangement men som inte har gemensamt bestämmande inflytande. I sådana fall hänvisas till IAS 28 Innehav i intresseföretag, IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering eller IFRS 9 Finansiella instrument.

Upplysningar

Samtliga upplysningskrav gällande dotterbolag, intresseföretag, joint arrangements och ej konsoliderade structured entities samlas nu i en egen standard, IFRS 12 Disclosure of Interests in Other Entities. Enligt den nya standarden ska upplysningar lämnas så att läsaren av de finansiella rapporterna lättare ska kunna utvärdera egenskaper hos, risker med och finansiella effekter av företagets engagemang i andra företag.

Den information som ska lämnas om enskilda joint arrangemetns är väsentligt mer detaljerad än vad som tidigare krävdes i IAS 31. Nedan följer några exempel på upplysningar som ska lämnas:

• Bedömningar och antaganden som gjorts då beslut fattats om huruvida parterna har gemensamt bestämmande inflytande samt vilken typ av arrangemang det rör sig om.

• Eventuella förändringar i bedömningar

• Risker och åtaganden förknippade med innehavet.

• För vajre materiellt innehav: namn, säte, ägarandel och om skillnad föreligger, andel innehavda rösträtter, samt en beskrivning av relationen med den kontrollerade enheten.

• Är uppgörelsen ett joint venture och kapitalandelsmetoden tillämpas: information om investeringens noterade marknadspris.

• Finansiell information i sammandrag samt information om eventuell utdelning från joint venture.

• Information om eventuella restriktioner i möjlighet för joint venture att överföra finansiering i form av utdelningar eller återbetalning av lån till den rapporterande enheten.

Övergångsregler

IFRS 11 ska tillämpas för räkenskapsår som påbörjas 1 januari 2013 eller senare, tidigare tillämpning är tillåten. Vid tidigare tillämpning ska även övriga relaterade standarder (IFRS 10, IFRS 12, IAS 27 och IAS 28) tillämpas i förtid. De nya reglerna ska tillämpas från den tidigaste period som presenteras, vilket innebär en lättnad från full retoraktivitet.

IFRS 12 som innehåller de nya upplysningskraven ska tillämpas för räkenskapsår som påbörjas 1 januari 2013 eller senare, tidigare tillämpning är tillåten. Standarden uppmuntrar företag att lämna information tidigare än 2013. Att lämna ett urval av de upplysningar som krävs enligt IFRS 12 i förtid leder inte till att alla upplysningskrav måste följas eller att andra relaterade standarder behöver tillämpas i förtid.

Dessa standarder är ännu ej antagna av EU men kan förväntas bli antagna i mitten av 2012 om handläggningstiden hos EU blir mellan nio och tolv månader.

Sammanfattning

Den mest signifikanta skillnaden i den nya standarden är att valet mellan klyvningsmetoden och kapitalandelsmetoden tagits bort och att klyvningsmetoden inte längre är tillåten. De företag som tidigare valt klyvningsmetoden och som är engagerade i ett joint venture måste övergå till kapitalandelsmetoden, vilket kommer att påverka resultatpresentationen samt reducera balansomslutningen.

Ett annat tänkbart scenario är att ett företag i och med införandet av IFRS 11 bedömer att ett arrangemang som tidigare redovisats enligt kapitalandelsmetoden nu ska definieras som ett joint operation. Detta innebär i stället att enhetens andel av respektive tillgång och skuld måste identifieras och redovisas.

Även om IASB anser att det inte främst är formen på arrangemanget som styr blir ändå de avtalsmässiga förhållanden avgörande för klassificeringen, vilket innebär att formen kommer att spela roll. Införandet av IFRS 11 kommer att innebära en rad utmaningar. Klassificeringen av joint arrangements kommer att ställa högre krav på förståelse för de uppgörelser parterna ingått och respektive parts rättigheter och förpliktelser. Övergångsbestämmelserna kräver en genomgång av samtliga befintliga avtal med utgångspunkt i det nya regelverket vilket kan komma att få till följd att tidigare bedömningar eventuellt kommer att ändras. Gamla uppgörelser kan ha begränsad dokumentation gällande parternas rättigheter och förpliktelser vilket försvårar bedömningar och klassificeringen. Även framtida planerade transaktioner och bildanden av nya joint arrangements bör analyseras utifrån de nya reglerna så att redovisningsmässiga aspekter beaktas och inga oönskade effekter uppstår.

De företag som går från klyvningsmetod till kapitalandelsmetod kan få stora effekter i balans- och resultaträkning där balansomslutningen, nettoomsättning och bruttovinst minskar. Hur bör man bäst hantera detta i sin rapportering och hur kommuniceras det till marknaden? En ansats kan vara att använda sig av segmentsrapportering där man inte är bunden av de formella kraven i IFRS utan kan utgå från hur ledningen följer upp sin verksamhet. Eventuella effekter av de omklassificeringar som framtvingas kan också komma att påverka eget kapital. En utmaning för berörda enheter blir att lämna tillräckligt tydliga upplysningar om detta i de finansiella rapporterna så att de externa användarna förstår förändringen. Förändringarna kan också komma att påverka nyckeltal vilket kan leda till att lånevillkor eller andra avtalsvillkor bör ses över.

Branscher där frekvensen av joint arrangements är stor och som därför kan komma att påverkas i större utsträckning är gruvdrift, energi, telekom och fastighet. Att, liksom företag i dessa branscher, verka på marknader som styrs av ekonomiska, politiska och legala krafter kan leda till samarbeten och uppgörelser för att reducera risker, dela på kapitalintensiv infrastruktur och för att få tillgång till annars skyddade marknader.

Kravet på fortlöpande översyn och bedömningar ställer höga krav på de interna processerna så som informationsinsamling, system och intern kontroll. Vidare kommer de utökade upplysningskraven också kräva mer informationsinsamling och eventuella ändringar i rapporteringsstrukturen.

Viktigt är att redan nu gå igenom avtal och göra en konsekvensanalys med tanke på att standarden ska tillämpas från och med 2013, med justerade jämförelsetal för 2012. Standarderna har dock inte antagits av EU ännu och det kan möjligen leda till att tillämpning förskjuts framåt i tiden. Processen kan också påverkas av att det ännu inte finns en slutlig standard för Investment Entities. Ett utkast för Investment Entities publicerades i september 2011, vilket vi kommer att skriva mer om i ett senare nummer av Balans.

Förändringarna av IFRS 11 och 12 kräver att företag redan nu går igenom befintliga avtal med utgångspunkt i det nya regelverket. I denna artikel skriver Johan Ericsson och Katarina Lindgren om nyheterna angående joint arrangements i IFRS 11 och därtill kopplade upplysningskrav i IFRS 12.

Johan Ericsson är redovisningsspecialist på PwC.

Katarina Lindgren är redovisningsspecialist på PwC.