Profil i Balans: Hon ger riskkapitalet ett ansikte

Hennes jobb är att förändra attityden till en bransch som nästan alla har en åsikt om. Riskkapitalism. Marie Reinius, vd för Svenska Riskkapitalföreningen, har en brokig bakgrund med erfarenhet från både offentlig sektor och riskkapitalägda bolag.

Vi har alla sett rubriker som ”Vinster hamnar i skatteparadis” och ”Miljoner slussas till ägarbolag på Jersey” när riskkapitalbolag uppmärksammas i media. Men Marie Reinius, vd för Svenska Riskkapitalföreningen (SVCA), menar att den bilden bygger på en hel del missuppfattningar.

– Man får tyvärr bilden av att riskkapitalbranschen skulle vara ett skattefrälse, men så är det inte. Det handlar bara om att betala rätt skatt, säger hon.

Marie Reinius utvecklar sitt resonemang och konstaterar att Sverige är ett litet land med en liten marknad. Det gör att man är beroende av att få in internationellt kapital, och drygt 80 procent av kapitalet i riskkapitalfonderna kommer från investerare utanför Sverige.

– Många av investerarna är amerikanska, asiatiska och australiensiska pensionsfonder. För att inte riskera att behöva betala skatt två gånger på avkastningen, både i det land man investerar och sedan i sitt hemland, kräver de att fonden ska ligga i ett land som är skattetransparent. Det optimala vore om vi kunde få till en fondstruktur så att riskkapitalfonder kunde sättas upp i Sverige oavsett var kapitalet kommer ifrån och vara gångbara internationellt, säger hon.

Diskussionen om riskkapital och välfärd är ständigt aktuell och åsikterna mellan de politiska partierna går isär. Vänsterpartiet vill begränsa privata aktörers möjlighet att göra vinst på skattefinansierad verksamhet genom att enbart tillåta ideella organisationer att driva verksamhet inom vård, skola och omsorg, och Moderaterna konstaterar att det är provocerande när företag som utför skattefinansierade tjänster inte själva betalar skatt. Mångfald stärker konsumenten men kräver ansvarsfulla företag, enligt Moderaterna. Centerpartiet menar att så länge välfärden är av god kvalitet är vinst inget problem och vill ändra fokus från ägandeform och huvudmannaskap till att förbättra styrmekanismerna och kvalitetsuppföljningen, oavsett huvudman. Det är ett spår som även Marie Reinius är inne på.

– Jag ser fram emot kvalitetsuppföljningar där man verkligen mäter om själva verksamheten är bra eller inte, och att man gör samma mätningar både inom de verksamheter som drivs privat och de som drivs offentligt. Som brukare eller anhörig finns i dag ingen oberoende kontrollinstans att vända sig till, säger hon.

Av hela välfärdssektorn drivs mellan tio och femton procent i privat regi. Enligt Marie Reinius är effektiviteten i dessa bolag högre än i offentlig sektor.

– Vi står inför ett ökande behov inom välfärdssektorn i och med att människor blir allt äldre och fyrtiotalisterna vet vad de har rätt att kräva. För att klara av det som väntar skulle skatten behöva höjas med 40 procent. Det krävs nya lösningar, och där kan riskkapitalbranschen, som drivs effektivt med hög kvalitet spela en stor roll, säger hon.

Till stor del består Marie Reinius jobb av lobbying och att försöka förändra människors uppfattning om riskkapital. Hos många finns bilden av att riskkapitalbolagen bara vill tjäna pengar, oavsett vilka konsekvenserna blir.

– Man ska komma ihåg att riskkapitalisterna tar en risk. Om det går bra är alla vinnare, men om det går dåligt är alla förlorare. Därför är riskkapital en bra affärsmodell, alla strävar åt samma mål. Det som är bra för en är bra för alla, säger hon.

Men hon medger att riskkapitalbranschen delvis får skylla sig själv när det gäller bilden som sprids i media. Okunskapen om hur riskkapitalism fungerar är stor, och branschen som tidigare var en liten del av svenskt näringsliv, har nu vuxit enormt.

– Vi har alltid varit duktiga på att informera våra investerare, men i takt med att vi investerar i sektorer som ligger nära människors hjärta måste vi bli mer transparenta och berätta om hur vi styr våra bolag. Att gå in som ägare i dotterbolag till stora industriföretag är inte alls lika känsligt, och därmed inte lika intressant som vård, skola och omsorg. Vi måste jobba mycket mer med kunskapsspridning för att förändra bilden av riskkapital som ägarform, säger Marie Reinius.

Arbetet med att förändra människors attityder sker bland annat genom att Svenska Riskkapitalföreningen bedriver lobbying. Politiker och andra makthavare, näringsliv och media bjuds in till möten.

– Riskkapitalister kan tjäna mycket pengar och i Sverige slår avundsjukan lätt till. Därför är det extra viktigt att visa hur riskkapitalmodellen fungerar. Om man tjänar mycket pengar har man också satsat pengar och tagit risker. Man glömmer lätt att prata om att man också ibland förlorar när man tar en risk, säger hon.

Svenska Riskkapitalföreningen har funnits sedan 1985 och i starten förvaltade riskkapitalbolagen cirka 60 miljoner kronor. Det förvaltade kapitalet i dag är knappt 500 miljarder kronor, och branschorganisationen representerar alla typer av riskkapital. Marie Reinius nämner affärsänglar, venture capital och buyout. Venture capital handlar om investeringar i bolag på väg att starta eller expandera och buyout om investeringar i bolag som har mognat och ska säljas vidare.

Riskkapitalfonderna har ofta institutionella ägare, det vill säga försäkringsbolag, pensionsfonder och stiftelser medan affärsänglarna investerar egna pengar.

Enligt Marie Reinius finns stora fördelar med riskkapital som ägarmodell. Riskkapitalägda bolag står bra rustade i en finanskris menar hon, eftersom de är effektiva och flexibla. Genom korta beslutsvägar mellan bolaget och dess ägare går det fort att få hjälp när det krisar i ett bolag. Uppfattningen att riskkapitalägare bara fokuserar kortsiktigt och enbart är ute efter snabba vinster är felaktig menar hon.

– Eftersom man som riskkapitalägare investerar i ett bolag både med sina egna pengar och med investerarnas pengar har alla ett stort intresse av att bolaget utvecklas i rätt riktning. Bolagen måste byggas så att de är långsiktigt hållbara och kan fortsätta att utvecklas även efter att en ny ägare tar vid. Annars är inte bolaget intressant att ta över och tappar därmed sitt värde. När det gäller börsnoterade företag visar det sig att de som varit ägda av riskkapitalbolag klarar sig bättre än andra under tiden efter en notering, genom att de ofta är bättre förberedda vad gäller strukturkapital och styrningsmodeller, och därmed har lättare att anpassa sig efter börsens krav bland annat på rapportering, säger hon.

I Sverige är situationen speciell när det gäller tillväxtbolagen. Marie Reinius liknar det vid ett ekosystem som inte fungerar tillfredställande.

– Allt för få bolag växer sig stora och den ekonomiska tillväxten riskerar att hämmas. Trots att vi satsar stort på forskning och utveckling, kommersialiseras resultaten i allt för låg omfattning. Vi har också länge varnat för att tillgången till riskvilligt kapital i tillväxtföretagens tidiga skeden trendmässigt sjunkit. Dels måste man förbättra villkoren för entreprenörerna så att de lättare kan bygga sina bolag och dels måste det till förändringar som stimulerar investerares vilja att skjuta till kapital till venture-fonder med fokus på tidiga skeden.

Hennes egen bakgrund är brokig och hon har bland annat erfarenhet av att jobba inom ekonomi och försäljning, driva eget företag, arbeta inom den offentliga sektorn, i börsbolag samt i ett riskkapitalägt bolag. Värdefulla erfarenheter när hon som vd för Riskkapitalföreningen arbetar mot en bred kontaktyta.

– Jag ser det stora värdet av det vi skapar inom branschen och vill så gärna berätta om det. Vi jobbar med människor, inte finansindustri. Vi köper och säljer inte aktier. Vi bygger bolag, säger hon.

Charlotta Danielsson