Vilken julklapp vi fick av riksdagen! 1 december fattades beslutet om Enklare redovisning del 1. Bra förenklingar. En betydande förenkling är exempelvis att arkiveringstiden sänks från tio till sju år. Det kommer att gå mycket papper till återvinning i år, hyllmeter efter hyllmeter.
En annan välkommen julklapp var förhandsbeskedet från Skatterätts nämnden om avdragsgillheten avseende pensionspremier. Äntligen kanske eländet med Fora är slut. Alla som arbetar med detta vet vad jag talar om; för att kunna hålla ordning på avgifterna till Fora, vilka som var avdragsgilla eller inte, behövde Bas-kontoplanen uppdateras med nio nya konton. Ja ni läste rätt, nio nya konton!
Det hela grundar sig på ett ställningstagande från Skatteverket från 2008, där de tolkade ett tidigare ställningstagande från Regeringsrätten att premier för pensioner enbart var avdragsgilla det år de betalades. Detta berörde i synnerhet företag som var anslutna till Fora. Uppdelningen av premien till Fora i avdragsgill respektive ej avdragsgill del har skapat problem i företagen. När Skatteverket kom med sitt ställningstagande beräknade jag att kostnaden för våra svenska företag skulle bli cirka 150 miljoner kronor per år bara för att hålla ordning i huvudboken. Vilket understatement! Jag hade bara beräknat kostnaden för det första året. Dessutom visade det sig att det var mycket knepigare än jag hade trott och kostnaden måste alltså ha blivit betydligt högre för företagen. Skatteverket har överklagat avgörandet till Regeringsrätten och låt oss nu hoppas att den kommer med ett riktigt avgörande så att vi slipper denna hantering och att god redovisningssed kan få styra.
Skatteverkets ställningstagande 2008 var milsvitt ifrån de förenklingar som regeringen arbetar för.
Bokföringsnämnden arbetar med två stora projekt; K3 och löpande redovisning. Nu är remisstiden för K3 slut och jag är imponerad över remissinstansernas genomarbetade remissvar. Det har lagts ner otroligt mycket arbete, inte minst inom Fars policygrupp för redovisning. Men även branschorganisationer och enskilda företag har svarat på remissen, vilket är bra. Det visar hur viktigt K3 är. Nu återstår för Bokföringsnämnden att behandla remissvaren och presentera ett färdigt K3.
En fråga som många remissinstanser har tagit upp är strukturen i K3. Användarvänligheten är ett exempel på en fråga som många anser är viktig, och jag håller med. Jag hoppas att ni har läst Peter Nilssons artikel ”K3 -allmänt råd eller vägledning?” i Balans nr 11/2010. En uttömmande debatt om detta vore på sin plats. Kanske skulle det kunna leda till att vi får till stånd en ändring. Hur statliga myndigheter ska förhålla sig till K3 påverkar ju mycket mer än enbart redovisningsnormeringen.
En annan fråga som remissinstanserna har belyst är komponentavskrivning. Jag har full förståelse för att komponentavskrivning kan uppfattas som en onödig administrativ börda för företagen, men per definition är komponentavskrivningen i linje med tillgångsbegreppet. Det hade varit intressant med en debatt även om detta. Just den frågan tycker jag ställer en annan fråga på sin spets. Enkelt utryckt: Ska vi ha en förfinad och principbaserad redovisning i Sverige, eller ska vi ha svenska pragmatiska lösningar som i många fall styrs av skattelagstiftningen eller vad som är enklast att administrera? Jag ser fram emot en debatt om detta!
Det andra stora projektet som Bokföringsnämnden arbetar med är löpande redovisning. Här debatteras det också, i stundom tämligen vilt, om bland annat rättelseverifikationer. I min värld är det inte korrekt att det skulle vara tillåtet att rätta gamla verifikationer hur som helst och i gamla, stängda perioder. Om man kan rätta bakåt som en del förespråkar, kan jag inte då rätta även i gamla år? Att det syns i huvudboken att en verifikation är rättad kanske kan vara bra, men om ekonomiavdelningen har lämnat en rapport till styrelsen för mars och sedan rättar i huvudboken i september fast retroaktivt för mars, hur tillförlitlig är då redovisningen i mars? Många menar att det framgår av behandlingshistoriken, men många företag vet ju inte ens vad behandlingshistorik är, och att det har visat sig att det finns programvaror där det är möjligt att sudda i behandlingshistoriken innebär inte att redovisningen blir bättre, eller hur? Det sistnämnda är enligt min uppfattning inte förenligt med bokföringslagen. Vill förespråkarna för den mer pragmatiska lösningen av rättelse av verifikation ha en sådan lösning tror jag att det krävs en lagändring!
Caisa Drefeldt är auktoriserad revisor och redovisningsspecialist på KPMG i Göteborg.
caisa.drefeldt@kpmg.se