Plötsligt inser jag att han har funnits där hela tiden. I parken, helt nära trottoaren där jag går morgon och kväll. Stilla, ljudlös, sträng, närmast metallisk. Jag kallar honom bronsmannen. Det är obehagligt att han bara tittar. En dag bryter jag tystnaden med ett ”God morgon”. Ingen respons, bara en uppfordrande blick. Det är svårt att passera bronsmannen utan att utmana honom: ”Säg något! Varför står du här och blänger?”
På morgonen ger bronsmannens blick mig dåligt samvete för att jag är sen, på kvällen för att jag inte har jobbat tillräckligt. Men oavsett hur långa mina dagar är förblir hans blick densamma. Aldrig nöjd, kräver alltid mer.
”Vad vill du att jag ska göra annorlunda?” ropar jag ljudlöst en dag. Jag hoppas att åtminstone någon gång få bli bekräftad, om än bara genom ett svagt leende.
Jag är inte beredd när bronsmannen en dag oväntat svarar. Han säger inget, men talar genom tystnaden: ”Varför frågar du mig vad du ska göra annorlunda? Och varför ställer du alltid frågor om tid? Det finns ett svar inom dig, och det handlar inte om tid”.
Anar jag inte ett leende när bronsmannen till slut ger sin befriande respons. Utmaningen är inte timmarna. När det är klarlagt faller allt på plats. Jag ska göra rätt saker, göra nytt, aldrig samma som i går, göra sådant som inte gjorts förut. Skapa värde. Därför ska jag heller inte skriva någon tidrapport, utan en värderapport.
Vem frågar hur lång tid det tar att bygga en ny kombimodell från den vackra bilstaden Trollhättan? Värdet byggs upp av många fler faktorer än tid. När du upplever körglädjen tänker du inte på bilarbetarnas stämpelkort.
För att skapa värde måste talangerna fram. När ny kompetens läggs till gamla erfarenheter uppstår verkligt värdeskapande. Det förutsätter ett öppet sinne för andras idéer, tid för analys men också civilkurage. För utan kritiska röster får vi inga innovativa förändringar. Och det behövs förändring. Inget förblir vid det gamla och på alla områden ökar förväntningar, utbud och konkurrens.
Jag trodde aldrig att bronsmannen skulle öppna mina ögon. Om du vill låta hans blick utmana dig ska du söka dig till utkanten av Vasaparkens djungel, mitt i huvudstaden. Där har bronsmannen, vars riktiga namn är Arbetaren, stått staty i snart 100 år.
Det är inte ens ett ögonblick för den som inte noterar tiden.
Dan Brännström är Fars generalsekreterare