Bertil Oppenheimer har en lång revisorskarriär på BDO bakom sig. På fritiden ägnar han sig gärna åt släktforskning.

Företag i kris är auktoriserade revisorn Bertil Oppenheimers specialitet och han har skrivit en välkänd bok i ämnet. Förra året kom hans bok ”Till Sverige” som handlar om något helt annat. Det började i ungdomsåren med en undran över ett eventuellt släktskap med Robert Oppenheimer, atombombens fader. För några år sedan väcktes intresset för ursprunget åter till liv och han började släktforska.

Din bok ”Till Sverige” har undertiteln ”Historien som aldrig blev berättad”. Vad syftar den på?

Titeln är dubbeltydig. Den syftar delvis på att vi aldrig pratade om kriget hemma, det var tabu och vi barn frågade aldrig. Det enda jag visste var att mina föräldrar hade varit i Sverige en gång 1938. Sedan levde de gömda i Holland till 1943 då de lyckades komma till Sverige tack vare en inflytelserik släkting. Men titeln syftar också på ett relativt okänt kapitel inom svensk utrikes- och flyktingpolitik. Trots att släktingar gick i borgen för mina föräldrar avvisades de gång på gång.

Är det något i din släktforskning som har överraskat dig?

2005 fick jag veta att det fanns en hel dossier om mina föräldrar på Riksarkivet. Det var en chock att se deras ansökningar om uppehållstillstånd. Viseringskorten är fulla av röda stämplar med texten ”vägrad”. Nästa chock fick jag när jag fick veta att det fanns en Säpoakt på mina föräldrar. Där fanns även en anteckning om deras respektive dödsdagar, vilket antyder att de kontrollerades fram tills de dog.

Vad har arbetet med boken betytt för dig?

Det är som om jag har lärt känna mina föräldrar i efterhand. Nu förstår jag dem mycket bättre och varför de alltid var så nervösa. Trots det försökte de se till att jag och min bror skulle få en trygg uppväxt. Pappa tyckte att jag skulle bli revisor. Det var ett lugnt och fridfullt jobb – tyckte han.

Du har många år bakom dig som auktoriserad revisor och delägare i BDO, vad är det bästa med yrket?

Mångsidigheten, inte petigheten. Jag tycker om att jobba med många typer av företag och branscher. Jag har gjort satsningar som inte varit så glamorösa, men som visat sig vara helt rätt. I början av 1980-talet var jag med och startade BDO:s filial i Sollentuna. Jag hade bildat familj och såg ett värde i att slippa pendla, men vi såg också utvecklingspotentialen i en växande kommun.

Du har specialiserat dig på företag i kris, varför?

Jag halkade in på ett bananskal i och med att jag blev kontaktad av kronofogden som såg ett behov av revisorskompetens. Konkursförvaltare är jurister och har oftast inte så stora kunskaper i bokföring. Jag satte mig in i ämnet och reste runt och höll kurser. Det visade sig vara helt rätt satsning – några år senare kom 1990-talskrisen. 1993 blev det en bok som sedan har kommit ut i fem upplagor.

Du har haft anledning att fundera en del på svensk flyktingpolitik, vad tycker du om den?

Det skrämmer mig att se vad som pågår nu, att människor skickas tillbaka till förföljelse och hot om dödsstraff. Det är oundvikligt att dra paralleller till mina föräldrars situation. Under arbetet med boken har jag hittat väldigt många tyskvänliga handlingar. Min uppfattning är att man visste vad som pågick i Tyskland. Det gör mig mörkrädd när jag tänker på hur vi behandlar människor.

Rakel Lennartsson

Namn: Bertil Oppenheimer.

Ålder: 60 år.

Familj: Hustrun Elisabet och två vuxna söner.

Bor: I Sollentuna utanför Stockholm.

Religion: Kulturellt intresserad av judiska frågor, men inte religiös.

Aktuell med: Boken ”Till Sverige – Historien som aldrig blev berättad” (Jure Förlag med stöd av BDO) som är en gedigen kartläggning av de släktband som gjorde att hans föräldrar Elli och Kurt till slut fann en fristad i Sverige och med en hårsmån kunde undkomma deportation.