Frihetsgudinnan vinkar till oss där vi står i Battery Park. Först måste vi, tycker jag, gå till Museum of the American Indian. Efter att ha köpt ännu en bok om slaget vid Little Bighorn går vi till Wall Street och New York-börsen. Stora värden står på spel, och det bestående intrycket är all ”security”. Nästa stopp är vid Ground Zero och uppförandet av Freedom Tower.
Nu händer det som inte kan hända. ”Hallå Brännström”, säger en kvinna och fattar tag i min arm. Det märkliga är att jag sprang på Ann-Marie, en bekant från uppväxten i Trollhättan, även på Palm Springs Mall i Kaliforniens öken för tre år sedan. Dessförinnan hade vi inte sett skymten av varandra på 30 år. Ann-Marie har bråttom i väg så mötet är kort men trevligt, men mest av allt osannolikt.
Vi går till gränslandet mellan Chinatown och Little Italy där flera kollegor ska ansluta till lunch. Precis som i en spionfilm dyker alla upp som på en given signal. Det blir mycket pasta, i mitt fall pizza. Jag räds inte kalorierna med tanke på den vandring jag har framför mig, längs hela Broadway ända upp till hotellet intill Central Park.
Jag vandrar genom misär. Män kommer fram och frågar efter pengar, många sitter och hoppas på en allmosa. När jag vänder mig om och ser finanskvarterens stolta skyskrapor hör jag mig själv mumla att så här orättvist får det inte vara.
Märkligt nog missar jag Broadway och hamnar i stället på Tredje avenyn, och strax förändras stadsbilden. Chrysler Building tornar upp i norr och hälsar att jag är på rätt kurs. Vid 33:e gatan viker jag av för att krama Empire State Building. För mig räcker det inte att se. Poliserna lutar sig mot sina bilar och är inte särskilt oroliga av min framfart. När jag dessutom besvarar frågan om varifrån jag kommer blir de, om möjligt, ännu lugnare.
Jag följer Femte avenyn med dess många shoppare på de breda trottoarerna. Men märkesbutikernas glans tränger inte bort det trasiga jag sett.
I Central Park pågår ett bröllop inför öppen ridå. Jag går nära. Både brud och brudgum fäller tårar när de bedyrar sin kärlek till varandra. Alldeles intill står föräldrar och syskon, också de med tårfyllda ögon.
Stegräknaren har passerat 20.000, men jag är upptagen av vad som verkligen räknas.
Välkommen att kommentera på <danbrännström.se>.
Dan Brännström är Fars generalsekreterare.