Efter införandet av International Financial Reporting Standards (IFRS) 2005 är det nog många som har fått en känsla av att börsbolagens årsredovisningar har blivit mer omfattande. En studie som genomförts på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet visar att den känslan är helt riktig. Antalet sidor i den genomsnittliga årsredovisningen har ökat från 63 sidor 2004 till 84 sidor 2009.
En viktig fråga är huruvida det ökade omfånget av årsredovisningar, på grund av mer omfattande upplysningskrav, är lönsamt för företag och användare av redovisning. Är nyttan av upplysningarna större än kostnaden för dem? Alla som är aktiva med framtagandet av redovisning är väl införstådda med kostnaden för alla upplysningar som ska lämnas. Det är dock svårare att identifiera nyttan hos dem som använder årsredovisningen.
Är det överhuvudtaget relevant att lämna all information? En annan fråga är om det är relevant att lämna informationen i årsredovisningen, när aktiemarknaden kanske i stället fokuserar på kvartalsrapporter? Årsredovisningen publiceras ju med en viss fördröjning jämfört med de snabbt utgivna kvartalsrapporterna.
Under de senaste 20 åren har mycket forskning genomförts om nyttan av upplysningar i årsredovisningen. Generellt har man funnit att mer upplysningar leder till lägre kapitalkostnad. Teorin bakom detta är ganska rättfram. Företagets ledning vet mer om företaget än vad externa investerare vet. Detta innebär en risk för investerarna. Ju mer företagets ledning väljer att upplysa om vad som händer i företaget, desto lägre blir risken för investerarna, och desto lägre avkastning (kapitalkostnad) är de beredda att acceptera.
En fråga är naturligtvis vad upplysningarna ska innehålla för att vara till nytta för investerarna. I en välkänd amerikansk studie kopplades analytikernas önskemål ihop med upplysningar. Amerikanska analytikerorganisationer har uttryckt önskemål om vissa typer av upplysningar, till exempel företagets strategi, konkurrenssituation, primära produkter och marknader, finansiell historik och vissa aktuella finansiella mått. Man fann ett mycket starkt samband, där upplysningar om ovanstående variabler gav kraftigt sänkt kapitalkostnad. Detta gällde särskilt för mindre företag, det vill säga de som inte lika aktivt följs av analytiker och media.
Den amerikanska studien fokuserade på frivilliga upplysningar. Det som kanske är mest omdebatterat i förhållande till IFRS är dock obligatoriska upplysningar. Två studier som genomförts på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet visar att även de senare upplysningarna är till nytta för kapitalmarknaden. Den ena studien har tittat på huruvida svenska företag i samband med förvärv har identifierat separata immateriella tillgångar, eller om de ingår i goodwill (att redovisa immateriella tillgångar separat kan ses som en form av upplysning, eftersom investerarna då får reda på vilka immateriella tillgångar företagsledningen anser att det finns i det förvärvade företaget). Den andra studien har tittat på huruvida upplysningar om bedömningar och osäkerheter i redovisningen i enlighet med IAS 1 har någon betydelse. I den senare studien ingår företag från hela EU. Båda studierna visar att redovisningen blir mer användbar för aktiemarknaden när mer upplysningar lämnas. Det innebär att även obligatoriska, och inte bara frivilliga, upplysningar är till nytta för användare av årsredovisningen.
Nu kan det hävdas att årsredovisningar är ganska ointressanta. Investerare på aktiemarknaden kanske är mer intresserade av kvartalsrapporter, webb-baserad information, eller andra löpande informationskällor. Årsredovisningen är ju en långsammare informationskälla än alternativen, och investerare är normalt intresserade av att få information så snabbt som möjligt.
Två magisteruppsatser från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet (skrivna under våren 2011) har undersökt just om det är upplysningar i årsredovisningen eller upplysningar i kvartalsrapporter som har störst effekt på aktiemarknaden. De tittade på samtliga företag på Stockholmsbörsen. De kom fram till att båda typerna av rapporter kan påverka kapitalkostnaden, men att effekten var störst för årsredovisningar. Det verkar följaktligen som att upplysningar i årsredovisningen är viktiga, trots att informationen inte är lika uppdaterad som i kvartalsrapporterna.
Så här under tidig höst kan man som redovisare i börsbolag njuta av att vara mitt inne i den period då endast kvartalsrapporter behöver tas fram, och de mycket omfattande upplysningarna i årsredovisningen finns endast som ett avlägset vintrigt skimmer. Dock, när vintern kommer och upplysningarna ska lämnas, kan det vara trevligt att veta att upplysningarna verkar göra nytta. Forskningen pekar tydligt på att upplysningar i årsredovisningen, både frivilliga och obligatoriska, potentiellt gör stor nytta på aktiemarknaden.
Jan Marton är ekonomie doktor och verksam vid Handelshögskolan i Göteborg, samt arbetar med redovisningsfrågor på KPMG i Göteborg.
jan.marton@kpmg.se