Grönboken om revision – hur blev det?

Stärkt oberoende och ökad konkurrens. Det är några av målen med EU-kommissionens förslag till ny reglering av revisorsrollen och marknaden för revision inom EU. Förslaget presenteras som ett i raden av åtgärder efter finanskrisen 2008.

Om finanskrisen utlöste en djup lågkonjunktur i ekonomin, har det varit tvärtom för politiken. Tjänstemännen på EU-kommissionen har jobbat för högtryck för att förse politikerna med förslag till regleringar som kan, om inte förhindra så åtminstone förebygga och mildra effekterna av framtida finanskriser. I oktober förra året kom turen till revisions- och rådgivningsbranschen. Då publicerade EU-kommissionen sin grönbok om revision, som var inledningen på en ettårig konsultationsprocess med såväl ett formellt remissförfarande som informella kontakter. Ett par månader innan det officiella datumet för offentliggörandet, läckte förslaget ut. I sin helhet. I praktiken blev det som en andra, inofficiell, remissrunda där branschintressenterna tog en sista chans att påverka det dokument som kommer att ligga till grund för en flera år lång lagstiftningsprocess med allt vad det innebär av förhandlingar och kompromisser. Exempelvis är förslaget om gemensam revision struket ur det lagförslag som nu ligger på bordet.

Juridiskt sett är lagförslaget uppdelat på dels en uppdatering av det revisionsdirektiv som redan är på plats i EU, dels en helt ny förordning. Till skillnad från direktiv, som implementeras genom lagsstiftning i medlemsstaterna, är förordningar direkt bindande och därmed EU:s starkaste lagstiftningsinstrument.

Förslagen inom ramen för den nya förordningen gäller för företag av allmänt intresse, vilket definieras som börsbolag och finansiella företag. (Vissa förslag gäller bara revision i de allra största företagen.)

För företag av allmänt intresse föreslår EU-kommissionen:

• Obligatorisk byrårotation efter sex år, vilket kan utökas till nio år om företaget väljer att tillämpa gemensam revision.

• Upphandling med öppet anbudsförfarande.

• Rådgivningsförbud.

• Begränsning av andra granskningsuppdrag, som granskning av bolagsstyrnings rapport eller hållbarhetsredovisning.

Förslagen om exempelvis byrårotation och rådgivningsförbud syftar till att stärka revisorns oberoende. Andra förslag, som exempelvis öppen upphandling, syftar till att öka konkurrensen på marknaden för revisions- och rådgivningstjänster. Merparten av förslagen som väcker debatt ligger inom ramen för den nya förordningen, medan förslagen som återfinns inom ramen för EU:s revisionsdirektiv tycks möta mindre motstånd.

EU-kommissionen föreslår att EU:s revisionsdirektiv kompletteras med:

• Fritt ägande av revisionsbyråer.

• EU-pass för revisorer och revisionsbyråer.

• Införande av International Standards on Auditing (ISA) i alla medlemsstater.

EU-kommissionen vill bryta marknadsdominansen där Big 4 står för 85 procent av marknaden i företag av allmänt intresse. Skälet till detta är att EU-kommissionen anser att dominansen av fyra stora byråer kan utgöra en så kallad systemrisk. För att åtgärda denna – och öppna konkurrensen – föreslår EU-kommissionen förbud mot så kallade Big 4-klausuler. För de största byråerna* föreslås även ett totalförbud mot all rådgivningsverksamhet åt företag av allmänt intresse. Rådgivnings-verksamheten måste skiljas från revisionsverksamheten och företaget får inte ingå i nätverk som erbjuder rådgivning inom EU.

Diskussionen om revisorns rapportering har pågått länge inom branschen. Men i och med finanskrisen ökade omvärldens intresse för frågan, eftersom man kunde konstatera att flera banker utan anmärkningar från revisorn ändå tvingades i konkurs. Med andra ord, revisionen tycktes inte kunna förhindra att banker går omkull.

EU-kommissionen föreslår således att framtidens revisionsberättelse ska innehålla uttalanden om riskområden och bedömning av den interna kontrollen, liksom förutsättningar för fortsatt drift (going concern). Revisorn ska även lämna en särskild rapport till revisionsutskottet.

Även tillsynen över revisionen kommer att stärkas, om det blir som EU-kommissionen föreslår. Dels vill kommissionen stärka samordningen inom det europeiska tillsynsorganet European Securities and Markets Authority (ESMA). Sanktionerna ska skärpas, men EU-kommissionen föreslår även en rad regler som ska främja öppenheten. Det handlar exempelvis om öppenhet kring revisionsbyråns:

• Arvodesintäkter.

• Legala struktur och ägarbild.

• Interna kontroll.

• Oberoendefrågor.

Förslagen kommer nu att beredas parallellt i ministerrådet och EU-parlamentet. Dessa båda beslutande organ, som representerar staterna respektive befolkningen i EU, måste vara överens för att en lag ska kunna antas. Ett lagstiftningsärende i EU tar i genomsnitt 18 månader. Men när det gäller det omfattande ”revisionspaketet” talas det om 3–5 år som en mer realistisk bedömning.

*Definition ”de största byråerna”: Mer än en tredjedel av byråns revisionsintäkter kommer från stora företag av allmänt intresse och revisionsbyrån ingår i ett nätverk med revisionsintäkter överstigande 1,5 miljarder euro.

Rakel Lennartsson