Innehåll

Balans nr 6-7 2012

Udda och fattig men ändå så rik

När vännerna Susanne och Stefan fyllde 50 förra året var vi många som ville säga grattis. En mening från Stefans tacktal dröjer kvar: ”När jag nu har blivit så här gammal, ska jag äntligen börja säga vad jag tycker”. Och ändå, Stefan har alltid varit rättfram.

Jag tänker ofta på att många tycker så lika. I politiken, i media, ja överallt. Kanske är det den massiva och snabba kommunikationen som får alla att springa åt samma håll. Förr visste jag vad de politiska partierna stod för. När vänster och höger nu går om varandra runt mitten är det svårare, särskilt som ingen pekar på vägen framåt. Den engelske politikern Andrew Bonar Law (1858–1923) var före sin tid när han sa: ”Jag måste följa dem, jag är ju deras ledare”.

Jag går själv i fällan. Innan jag har hunnit bilda mig en egen uppfattning låter jag rubriker och alla dessa enkäter och omröstningar ge mig den rätta uppfattningen. Därför är jag avundsjuk på människor som fortfarande vågar göra tvärtom, som inte bryr sig om den ”rätta uppfattningen”. De är inte ute efter ett vinnande koncept och jagar inte röster. Tvärtom, det kostar att torgföra sin ärliga åsikt. Men jag vill ändå tro att integriteten är värd sitt pris.

Min far berättade ofta om ett läxförhör i småskolan. På frökens fråga om hur det elfte budet löd svarade far: ”Du skall icke låta lura dig själv”. En annorlunda definition av integritet, och far upphörde aldrig att förvånas över sitt spontana svar.

I bokhyllan skymtar jag då och då titeln De ovanliga. Boken handlar om original – människor som i andras ögon lever ett udda liv, långt från nutidens strävan att vara och tycka som alla andra. De går mot strömmen.

”Vi har blivit intressanta bara för att allt annat har förändrats”, säger två gubbar. En annan säger: ”Jag har fortfarande kvar av hästarnas hostmedicin och blir jag förkyld tar jag mig en slurk”. En gumma menar att ”när man är gammal är det bättre att bo på landet och vara fattig ...”

Udda liv. Men också rika. De gör som de vill. Och de är nöjda.

Jag blundar och njuter. Barn från Hammarkullen i Göteborg sjunger tillsammans med Svenska Kammarkören: ”... när man sover bekvämt och tänker på blommor och kärlek, då är man längre när man vaknar ...”.

En åttaårig pojke har skrivit texten som andas sommarens rikedom, och vi får sjunga med.

Trevlig sommar!

Välkommen att kommentera på danbrännström.se

Dan Brännström är FARs generalsekreterare.