I svensk aktiebolagsrätt är fortfarande skyddet för bolagets kapital centralt, även om det på goda grunder kan ifrågasättas vilket skydd ett kapital på 50.000 kronor ger exempelvis bolagets borgenärer. En av systemets grundpelare är skyldigheten att i vissa fall upprätta en kontrollbalansräkning och därefter vidta åtgärder för att likvidera bolaget om det föreligger en kapitalbrist. Trots den vikt som lagstiftaren lagt vid detta finns fortfarande en del oklarheter och missförstånd beträffande vem som är skyldig att göra vad och när. I denna artikel rätar Fredrik Nydén ut en del av dessa frågetecken.
I 25 kapitlet 13 § aktiebolagslagen (2005:551) sägs att styrelsen genast ska upprätta en kontrollbalansräkning om 1) det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet eller 2) om Kronofogdemyndigheten gjort ett utmätningsförsök och konstaterat att bolaget saknar förmåga att betala den aktuella skulden.
Redan av lagtexten framgår här något mycket viktigt, nämligen att det är styrelsen som har ålagts en plikt att agera. Om styrelsen underlåter att upprätta en kontrollbalansräkning kan dess ledamöter drabbas av ett personligt betalningsansvar. Någon sanktion mot själva bolaget finns dock inte. Om styrelsen alltså väljer att driva bolaget vidare under ett personligt betalningsansvar uppkommer ingen skyldighet för bolagsstämman att pröva frågan om likvidation. Inte heller finns någon möjlighet att tvångsvis försätta bolaget i likvidation.
Det är först efter det att styrelsen väl gjort vad den ska, det vill säga upprättat en kontrollbalansräkning, som bolagets aktieägare får en möjlighet och en skyldighet att agera. Om aktieägarna inte gör vad de ska kan dels de själva drabbas av ett ansvar, dels bolaget drabbas av tvångsåtgärder.
I 15 § sägs att styrelsen snarast möjligt ska kalla till en första kontrollstämma när kontrollbalansräkningen visar att mer än hälften av kapitalet är förbrukat. Motsatsvis följer naturligtvis att någon stämma inte behöver hållas om kapitalet är intakt eller bara till en mindre del är förbrukat. Även här bör man observera att det är styrelsens ansvar att kalla till en stämma. Om så inte sker kan styrelsens ledamöter drabbas av ett personligt betalningsansvar, men det finns ingen skyldighet för aktieägare eller andra att agera för att sammankalla en kontrollstämma. Detta ansvar är alltså enbart styrelsens.
Vid kontrollstämman ska aktieägarna bestämma om bolaget ska gå i likvidation eller drivas vidare. Oavsett vilket beslut som fattas kan detta inte leda till någon konsekvens för bolaget eller aktieägarna. I stället sägs att om stämman inte beslutar om likvidation så ska stämman på nytt pröva frågan om likvidation inom åtta månader (andra kontrollstämma). Inför denna stämma ska styrelsen upprätta en ny kontrollbalansräkning. Även vid den andra kontrollstämman kan aktieägarna besluta att driva bolaget vidare.
Tvångsåtgärder och personligt ansvar
Först efter att den första kontrollstämman har hållits kan allmän domstol (tingsrätt) besluta om tvångslikvidation. Detta sker på ansökan av styrelsen, enskild styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor i bolaget eller en aktieägare. En borgenär har alltså inte någon möjlighet att begära att bolaget likvideras. Denne är i stället hänvisad till att göra gällande ett personligt betalningsansvar eller ansöka om att bolaget ska försättas i konkurs.
Tingsrätten kan besluta om likvidation i två olika situationer. För det första om någon andra kontrollstämma inte hållits inom åtta månader och för det andra om den andra kontrollstämman beslutat om fortsatt drift trots att den nya kontrollbalansräkningen inte visade att bolagets eget kapital var helt återställt.
Eftersom reglerna om tvångslikvidation bara kan tillämpas om någon person inom bolaget agerar utgör dessa inte något skydd för bolagets borgenärer. I stället har lagstiftaren valt att ålägga vissa personer ett personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser för det fall att underkapitaliserade bolag inte försätts i likvidation. För styrelsens ledamöter inträder ett personligt ansvar så fort den inte i rätt tid agerar genom att
upprätta en första kontrollbalansräkning,
kalla till en första kontrollstämma, eller
ansöker om tvångslikvidation.
För en aktieägare inträder ansvaret om denne vid den andra kontrollstämman deltar i ett beslut att fortsätta bolagets verksamhet trots att bolagets kapital inte är återställt.
Ansvarets upphörande
En fråga som ofta diskuterats och där missuppfattningar förekommer är hur länge som framför allt styrelseledamöternas personliga betalningsansvar består. Det har till exempel i debatten hävdats att det består till dess att bolagets aktiekapital åter är intakt. Detta är dock en felaktig uppfattning.
Vad bestämmelsen i 25 kapitlet 13 § aktiebolagslagen ålägger styrelsen är som ovan angetts en skyldighet att agera. Om styrelsen inte agerar drabbas den av en sanktion. Sanktionen syftar alltså till att få styrelsen att vara uppmärksam och direkt vidta åtgärder när den upptäcker, eller borde ha upptäckt, att mer än hälften av kapitalet är förbrukat. Aktiebolagslagen straffbelägger alltså inte att bolaget förbrukar sitt kapital. En sådan ordning vore heller inte rimlig eftersom den skulle leda till att det i princip var straffbart att göra dåliga affärer. Det är alltså inte kapitalbristen i sig som är intressant, varför den omständigheten att bolagets kapital återställts inte befriar styrelsen från sitt ansvar.
I stället framgår det tydligt av lagtexten att det som befriar styrelsen från sitt personliga betalningsansvar är att den agerar såsom lagen föreskriver, det vill säga genom att till exempel upprätta en kontrollbalansräkning. I 18 § sägs nämligen att ett personligt betalningsansvar kvarstår under den tid som underlåtenheten består. Den omständigheten att bolagets eget kapital har återställts, vilket till exempel kan framgå av balansräkningen i årsredovisningen, medför alltså inte att ansvaret upphör. I stället krävs att styrelsen visar att den har upptäckt kapitalbristen och agerat genom att upprätta en kontrollbalansräkning. Om detta sker i samband med att årsredovisningen tas fram behöver självfallet inte någon särskild kontrollbalansräkning upprättas utan det räcker att klargöra i årsredovisningen att balansräkningen även utgör en kontrollbalansräkning.
I övrigt upphör det personliga ansvaret alltid när någon av följande situationer inträffar, nämligen
en ansökan om tvångslikvidation ges in till tingsrätten,
beslut om likvidation har fattats, eller
en kontrollbalansräkning, som utvisar att bolagets eget kapital är återställt, har lagts fram på en årsstämma.
Revisorns ansvar
Om en revisor uppmärksammar att ett bolags styrelse är skyldig att upprätta en kontrollbalansräkning är detta enligt Revisorsnämndens praxis en sådan iakttagelse av väsentlig betydelse som revisorn skyndsamt måste uppmärksamma styrelsen på.
Det är därför viktigt att revisorn i dessa frågor kommunicerar direkt med styrelsen och inte med någon annan ledande person inom bolaget. I vart fall måste revisorn förvissa sig om att det påpekande som han eller hon gör verkligen kommer styrelseledamöterna till del. Samma sak gäller självklart för den redovisningskonsult som enligt Reko 640 ska rapportera till bolaget.
Det är alltså revisorns uppdrag att förvissa sig om att styrelsen agerar på det sätt som lagen föreskriver och att påpeka eventuella brister i styrelsens hantering av situationen. Om styrelsen trots detta inte agerar på föreskrivet sätt ska en anmärkning göras i revisionsberättelsen. I sammanhanget bör det understrykas att om styrelsen har agerat på rätt sätt och beskrivit detta i förvaltningsberättelsen så ska revisorn varken göra någon anmärkning eller upplysa om det inträffade i sin revisionsberättelse.
Fredrik Nydén är föreningsjurist på FAR.