Profil i Balans: Arbetsglädje ledstjärna för statens granskare

Som riksrevisor har Gudrun Antemar ansvar för att granska några av de mest brännande framtidsfrågorna: vård, skola, omsorg och integration. Systematisk omvärldsbevakning och väl underbyggda rapporter gör det möjligt att peka på effektivitetsbrister inom politiskt laddade områden.

Gudrun Antemar har gjort det mesta en jurist kan göra – varit domare, tjänsteman på regeringskansliet, åklagare och myndighetschef. På affärsjuridiken nöjde hon sig med att nosa.

– Efter att jag suttit ting började jag på en advokatbyrå med inriktning mot affärsjuridik. Det handlade ganska mycket om pengar och jag var mer intresserad av människor, säger hon.

I efterhand framstår det som en nyckelfras. Under intervjun återkommer Gudrun Antemar flera gånger till medborgarperspektivet. Vid sidan av arbetsglädjen är det hennes ledstjärna.

– Man ska ha roligt på jobbet. Men man ska gå till jobbet och göra vad man ska, och inte det man vill, för vi är i medborgarnas tjänst.

– Om man lyckas kombinera de två sakerna: arbetsglädjen och medborgarperspektivet, då hamnar man nog ganska rätt. Det är grunden för min ledarskapsfilosofi, säger Gudrun Antemar.

När hon valdes till riksrevisor hade hon varit chef för Ekobrottsmyndigheten i sex år. Uppdraget som riksrevisor är ingen vanlig chefsposition.

– Jag är inte anställd, utan vald. Det här är ett förtroendeuppdrag och min förhoppning är att jag ska förvalta förtroendet samtidigt som jag är en bra ledare för mina medarbetare.

Riksrevisorerna – de är sammanlagt tre stycken – väljs av riksdagen. Deras uppdrag är att granska all statlig verksamhet: regeringen, myndigheterna, de statliga bolagen, universiteten, museerna – ja, allt som finansieras genom statskassan. Varje riksrevisor beslutar inom sitt ansvarsområde vad som ska granskas genom effektivitetsrevision, hur granskningen ska genomföras och hur resultatet ska redovisas till riksdagen. Den årliga revisionen sker enligt internationella standarder och på det området är det regeringen som tar emot resultatet av granskningarna. Rikrevisorerna beslutar gemensamt hur de fördelar ansvaret mellan sig. Gudrun Antemar har några av de hetaste frågorna på sin lott: vård, skola, omsorg, integration och bistånd.

– Jag är så stolt över att ha ansvaret för de här granskningsområdena just nu, därför att vård, skola och integration är några av de viktigaste samhällsutmaningarna.

Det handlar om medborgarnära verksamheter som i hög grad påverkas av de strukturella förändringar som Riksrevisionen identifierat i sin omvärldsanalys. Gudrun Antemar har särskilt tagit fasta på den demografiska utmaningen och pluralismen, med en större mångfald av utförare i välfärdssektorn.

– Till och med den enskilda medborgaren har blivit en utförare. I och med skolvalet och vårdvalet, som bygger på att en viss peng följer med medborgaren, blir var och en sin egen beställare.

Som riksrevisor har hon ingen åsikt om skolpengen eller vårdpengen som sådan, men konstaterar att det gäller att analysera vad dessa reformer innebär för likvärdigheten och ansvarsfördelningen mellan olika parter. Utifrån ett likvärdighetsperspektiv kan man fråga sig om vårdvalet över huvud taget är möjligt utanför storstäderna. Och vad händer med ansvaret om medborgaren på eget initiativ själv väljer att söka vård i ett annat landsting än det hon eller han är skattskyldig i; vem är i så fall ansvarig om någonting går fel?

– Vi riksrevisorer är helt neutrala när det gäller politiska frågor. Genom vår revision granskar vi om statens verksamhet utförs effektivt. Ett exempel gäller patienternas delaktighet i sin egen vård. Det finns forskning som säger att om man involverar patienten i vården blir den mer effektiv. Risken är att reglerna kring patientsäkerhet inte hänger med, det är ett exempel på någonting vi kan behöva titta närmare på.

Den svenska förvaltningsmodellen, som bygger på en tradition av stor tillit till myndigheter med relativt stor frihet, sätts på prov när antalet aktörer ökar. Risken är att helhetsperspektivet försvinner. Internationalisering, privatisering och andra underliggande trender har gjort den statliga verksamheten alltmer svåröverskådlig. ”På vissa områden har staten valt att minska sitt inflytande till förmån för den privata sektorn. [...] I andra sammanhang är staten aktör men agerar inte som principal, utan som en partner bland andra”, skriver Riksrevisionen i sin Granskningsplan för 2012/2013.

– Statens verksamhet blir mer komplex och det gör revisionen ännu viktigare, säger Gudrun Antemar och tillägger:

– Revisionen är viktig för den är oberoende och tar ett steg tillbaka och reflekterar över sambanden mellan olika verksamheter.

Många problemområden kräver flera granskningar för att fånga bredden i den grundläggande frågeställningen, exempelvis: Varför tar det så lång tid att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden? Riksrevisionen utarbetar då en granskningsstrategi med ett antal olika delgranskningar. Gudrun Antemar har bland annat ansvaret för granskningsstrategin inom området etablering och integration.

– Det tar i genomsnitt tio år för en invandrad kvinna och sju år för en invandrad man att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Med tanke på den demografiska utmaning vi har måste vi bli mycket bättre på att ta tillvara den kompetens som utrikes födda tillför i arbetslivet, säger hon och tillägger:

– Det är inte politik utan fakta. Hur ska samhället klara att finansiera vård och skola till alla, när andelen som arbetar krymper i förhållande till de som inte gör det? Förutom den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning har Sverige problem med alltför långa startsträckor för ungdomar och invandrare som ska ut i arbetslivet.

Medborgarperspektivet styr Gudrun Antemars arbete. I praktiken innebär det nära kontakt med riksdagen, dit hon rapporterar. Varje år rör det sig om ett tiotal rapporter, som presenteras av respektive riksrevisor för det utskott som har hand om frågorna.

– Jag tänker att mina rapporter ska kunna bidra till utskottets arbete. Om man har hittat något som går att förbättra och har ett väl underbyggt resonemang så vill man ju också göra skillnad.

Som den jurist hon är tror Gudrun Antemar på att övertyga med argument snarare än starka ord.

– Jag undviker starka negativa ord, men även positiva ord som exempelvis ”säkerställa”.

Den massmediala uppmärksamheten är underordnad möjligheten att påverka förvaltningen av Sverige.

– Det är ju så, att har man väl underbyggda argument så har man möjlighet att påverka.

Gudrun Antemar saknar inte granskningsuppslag – bara under vårt samtal kommer det upp ett antal. Men även om riksrevisorn har mandat att själv välja och utforma sin granskning, är det inte personliga preferenser som avgör vad tjänstemännen på Nybrogatan ska lägga sin tid på. Här kommer den kvalificerade omvärldsanalysen in i bilden.

– Vi har förtroendet att själva välja vad vi ska granska och hur vi ska redovisa det. Då är det viktigt att vi kan motivera de val vi gör, det handlar om transparens.

För Gudrun Antemar var det en självklarhet när hon kom till Riksrevisionen för drygt två år sedan, att hennes granskningsbeslut måste gå att härleda till en övergripande strategi och omvärldsanalys. Metoderna och formerna för omvärldsbevakning är en viktig del av verksamheten och ett område som ständigt utvecklas, även internationellt. Finland ligger långt framme på området och i sommar möts de nordiska länderna för en konferens om omvärldsbevakning inom statlig revision. Staten är ju inte en statisk institution, påpekar Gudrun Antemar, och måste därför hela tiden ses i sitt sammanhang.

– Staten är ett väldigt föränderligt objekt, som är utsatt för tryck från alla håll; uppifrån, från EU, från sidan, från kommunerna, nedifrån, från medborgarna.

Rakel Lennartsson