Vi konsumenter är kräsna. Inte bara vad gäller kvalitet och snitt, utan vi vill också att det vi konsumerar ska ha producerats på ett schysst sätt. Men hur ska man kunna veta vilka företag som är okej? Och kan man lita på företagets egna uppgifter?

För drygt två veckor sedan publicerade EU-kommissionen sitt förslag om ökad insyn i hur de stora bolagen hanterar hållbarhetsfrågor, såsom miljö och mänskliga rättigheter. Samma dag släppte International Integrated Reporting Council (IIRC) sitt förslag till ramverk för integrerad rapportering. Läs om detta på sidan 8 och 10.

Det är en händelse som ser ut som en tanke – att dessa förslag presenteras samma dag. I det första fallet är det politiker som föreslår en lagändring för att tvinga fram ökad insyn i de större bolagens riskhantering och sociala ansvarstagande. I det andra fallet handlar det om ett internationellt ramverk som tas fram i samarbete mellan olika hållbarhetsaktörer och revisions- och redovisningsbranschen.

Det är alldeles uppenbart att det finns ett tryck på bolagen att rapportera mer. Och det ligger naturligtvis i revisions- och redovisningsbranschens intresse att rapporterna upprättas enligt konstens alla regler och därmed blir möjliga att revidera, eller åtminstone möjliga att verifiera och bestyrka.

Men det gäller att ha tålamod. För även om IIRC meddelar att tidplanen håller och att det kommer en första version av ett ramverk till integrerad rapportering innan året är slut, dröjer det garanterat ytterligare en tid innan det nya holistiska sättet att redovisa har revolutionerat branschen.

Det råder dock inga tvivel om att när visionen om en helt integrerad rapportering blir verklighet kommer branschen att påverkas i lika hög grad som företagen. Och vem vet, när socialt kapital jämställs med finansiellt kapital kanske en människorättsjurist blir lika viktig i teamet som en skatterådgivare?

Trevlig läsning!

Pernilla Halling

pernilla.halling@far.se