Men vad händer med god redovisningssed i Sverige?

Före sommarsemestern väntas politikerna i EU fatta ett formellt beslut om det nya redovisningsdirektivet. Implementeringen i svensk lag kan även påverka Bokföringsnämndens normgivning.

För ett år sedan skrev Balans (nr 6–7.2012) under rubriken ”Enklare redovisning – i juni fattas besluten” att EUs nya redovisningsdirektiv sannolikt skulle antas i juni. Ett år senare ser det ut att bli verklighet. På ett EU-ambassadörsmöte 17 april träffades en överenskommelse. Nu återstår i princip bara formaliteter innan EU har ett nytt redovisningsdirektiv.

– Syftet har varit att förenkla bestämmelserna för framför allt små bolag. EU-kommissionen ville också modernisera språket och skapa en bättre struktur i och med att alla redovisningsregler samlas i ett direktiv, säger Stefan Pärlhem ämnesråd på justitiedepartementet, som följt förhandlingarna på nära håll.

Maximiharmonisering har varit en känslig fråga, inte minst i Sverige, eftersom det innebär att direktivet sätter ett tak och inga nationella tillägg kan göras där utöver. Nu blir det så att enbart de mindre företagen och bara vissa delar av redovisningsdirektivet kommer att omfattas av maximiharmoniseringen, berättar Stefan Pärlhem.

Hur påverkar det möjligheten att behålla god redovisningssed?

– Detta är någonting som redovisningsutredningen får titta närmare på. Men det väcker frågan om möjligheten och lämpligheten att fullt ut behålla det nuvarande systemet med ramlagstiftning som fylls ut genom kompletterande normgivning, säger Stefan Pärlhem.

Pernilla Lundqvist, ledamot i FARs policygrupp för redovisning, ingår i redovisningsutredningen och förvarnar om att direktivet kan göra delar av Bokföringsnämndens normgivning inaktuell.

– Både K2 och K3 kommer att behöva anpassas så att de inte kräver mer än det nya redovisningsdirektivet, exempelvis på upplysningsområdet. Om EU-direktivet kräver åtta olika upplysningar av mindre företag, kan antagligen inte svensk lag eller god sed kräva mer än så.

Syftet med maximiharmoniseringen är att sätta ett tak – i stället för som tidigare ett golv – för vilka krav medlemsländerna får ställa på företagen. Allt för att det ska uppfylla politikernas löfte om förenkling och minskad administrativ börda.

Rakel Lennartsson