IFRS sägs utmärkas av att vara principbaserad redovisning. BFN framhåller att även K3 utmärks av denna egenskap. Om detta är sant innebär det att principbaserad redovisning utgör en väsentlig del av redovisningen i Sverige, och att den i framtiden kommer att bli än viktigare. Principbaserad redovisning utmärks av att redovisningsnormer uttrycks i principiell form, snarare än att innehålla kvantifierade gränsvärden. Det innebär att de som upprättar redovisning (företagen) behöver göra bedömningar vid tillämpning av de föreskrivna principerna. Argumentet för principbaserad redovisning är starkt och enkelt: Det möjliggör för företag att avspegla sin egen ekonomiska situation, och därigenom ge mer relevant information till omvärlden. I företagsledningens redovisningsbedömningar avspeglar ledningen unika kunskaper om sitt eget företag, vilket rimligtvis är något som användarna av redovisning är intresserade av.

OM NU PRINCIPBASERAD redovisning är önskvärt kan man fråga sig om den är möjlig i den svenska praktiken. Den sortens redovisning kräver nämligen två saker: 1) Att företagsledningar verkligen gör och tillåts göra bedömningar, och 2) Att det finns fungerande övervakning i det fåtal situationer när företagsledningar använder bedömningar för att vilseleda omvärlden. Det är tveksamt om dessa villkor är uppfyllda.

Själva standarderna (IFRS/IAS) och tolkningarna (IFRIC/SIC) som utgör IFRS omfattar i dagsläget cirka 700 sidor text, och kan sägas utmärkas av att vara principbaserade. Till detta kommer dock en snabbt expanderade mängd vägledning. IASB själva har ytterligare cirka 2.300 sidor av vägledning, de fyra stora revisionsbyråerna har tusentals sidor med egna tolkningar, nationella organisationer såsom FAR ger ut tolkningar (RedU 7) och ESMA har ett stort antal beslut i olika praktiska situationer. Det har uppskattats att US GAAP (som av många ses som regelbaserad snarare än principbaserad) omfattar cirka 100.000 sidor, men IFRS kan nog också snabbt komma dit när organisationer över hela världen börjar göra sina egna tolkningar och bidrag.

I samtal med IASB är det tydligt att de själva ser det som viktigt att företagsledningar får göra bedömningar om hur standarder tillämpas. Här har de fyra stora revisionsbyråerna ett särskilt ansvar. De har en väldig makt över tillämpningen av IFRS genom att de reviderar en stor andel av världens IFRS-företag. De kan därigenom de facto säga nej till företag som gör en annan tolkning av IFRS än vad byråerna själva gör. Det finns därigenom en fara i att byråernas tolkningstexter om IFRS blir de facto-regler som företag inte kan avvika från, även i de fall företagens egen tolkning och bedömning skulle vara rimlig baserat på aktuella standarder.

För att principbaserad redovisning ska fungera är det alltså viktigt att revisionsbyråer inte alltid kräver att deras tolkningar ska följas. Företag måste tillåtas göra egna tolkningar baserade på deras ekonomiska situation och tolkningar av IFRS. Revisorns roll är i stället att bedöma huruvida företagens tolkning är neutral eller kan misstänkas vara incitamentsdriven. Det innebär en professionell bedömning av revisorn, som revisorn har unika förutsättningar att göra.

Detta för oss in på det andra villkoret för att principbaserad redovisning ska fungera, nämligen fungerande övervakning. Företagsledningar kan ju nämligen göra bedömningar för att vilseleda omvärlden. Även om det endast sker i få fall kan det vara förtroendestörande för hela redovisningssystemet. Det krävs alltså övervakning för att minimera risken att det sker. Övervakning av företagsledningens redovisning sker på tre nivåer: genom styrelse (bolagsstyrning), revisor och myndigheter. Det svenska systemet för bolagsstyrning och övervakning via myndigheter är – i en internationell jämförelse – inte optimerat för att förhindra de fall när företagsledningen vill manipulera redovisningen.

HUR FUNGERAR DÅ revisionen som övervakning? De senaste årens medierapportering om revision och Prosolviadomen mot PwC är en stark signal till branschen om att omvärlden ser brister i revisorernas oberoende. Det är oberoende gentemot klienten som är en grundförutsättning för att revisorn ska kunna fullgöra sin övervakningsuppgift, så det kan finnas skäl för tesen att oberoendet behöver stärkas för att principbaserad redovisning ska fungera väl.

Det kan finnas skäl att vilja ha principbaserad redovisning. För att en sådan redovisning ska fungera i Sverige krävs dock att aktörerna i redovisningssystemet i vissa stycken ändrar sitt beteende. Det är tveksamt om Sverige i dag har en bra kontext för att principbaserad redovisning ska fungera på ett bra sätt. Revisorerna utgör en mycket central grupp för att bygga upp ett redovisningssystem som bygger på principbaserade redovisningsnormer!

Jan Marton är docent och verksam vid Handelshögskolan i Göteborg. Han skriver i vartannat nummer av Balans.

jan.marton@handes.gu.se