Hur tänker egentligen IASB när man utvecklar standarder? Ja, den frågan verkar många i Sverige ha ställt sig under det senaste decenniet. Kritiken mot IFRS i Sverige har tidvis varit hård. Lyckligtvis finns nu svaret på denna fråga, i form av ett diskussionsunderlag till ny föreställningsram (DP/2013/1).

Mitt i juli, när Sverige framfördes på en semesterbaserad kvartsfart, jobbades det hårt i London. Då gav IASB ut ett diskussionsunderlag. Detta är för närvarande ute på remiss, och remisstiden går ut 14 januari (så det gäller att agera snabbt).

Redan 2010 uppdaterades den gamla föreställningsramen från 1989. Då tillkom två uppdaterade kapitel (om målen med redovisningen, samt om kvalitativa egenskaper som gör redovisningen användbar), medan resten av föreställningsramen inte ändrades. Nu tar IASB ett helhetsgrepp om resterande delar av föreställningsramen. Diskussionsunderlaget behandlar definitioner på tillgångar, skulder, intäkter och kostnader, värdering av tillgångar och skulder, presentation och upplysningar, samt ett antal övriga frågor. Planen är att ta fram ett utkast till ny föreställningsram under 2014, och att den nya texten kan antas under 2015.

Det som gör diskussionsunderlaget särskilt intressant är att det avspeglar den nuvarande inställningen hos IASB betydligt bättre än vad den existerande föreställningsramen gör. Det innebär att om man vill förstå hur IASB har tänkt i samband med utveckling av nya standarder och utkast till standarder under de senaste åren har man stor nytta av att titta i diskussionsunderlaget.

Generellt tydliggör diskussionsunderlaget logiken bakom resonemang. Föreslagna definitioner av tillgångar och skulder liknar de nuvarande, även om man tydligt kan se drag av utkast till ny standard om intäktsredovisning. En pikant detalj är att fysiska tillgångar tas bort, och ersätts med rättigheter att nyttja fysiska tillgångar (redovisarnas verklighet blir mer immateriell). I praktiken innebär detta dock inte särskilt stor förändring, utan det handlar snarare om att man vill framhålla att fysiska tillgångar är delbara, såsom framgår av utkast till ny standard om leasing.

En stor förändring som föreslås är att kravet på redovisning (recognition) tas bort. Det innebär att samtliga poster som uppfyller definitionen på tillgång eller skuld ska inkluderas i balansräkningen, även om sannolikheten för framtida kassaflöden är låg. Här kan en koppling till ett tidigare utkast (för närvarande vilande) till att ersätta IAS 37 anas, där det föreslogs att samtliga eventualförpliktelser skulle inkluderas i balansräkningen. En säkerhetsventil har dock lagts in, som anger att i de fall kostnaden för att redovisa en tillgång eller skuld blir för hög alternativt att det inte är möjligt att få fram ett värde som uppfyller kravet på korrekt återgivande, ska IASB inte kräva redovisning i balansräkningen. Detta föreslår man ska hanteras i enskilda standarder. Vissa likheter med redovisningskriteriet i existerande föreställningsram finns alltså.

En intressant diskussion, som knappt behandlas i existerande föreställningsram, är frågan om värdering av tillgångar och skulder. Det föreslås att värderingen ska baseras på hur en tillgång förväntas återvinnas, samt hur tillgångar och skulder förväntas bidra till framtida kassaflöde. Verkligt värde används om det är relevant information i förhållande till framtida kassaflöde som posten generar, annars används anskaffningsvärde. Detta är i enlighet med IFRS 9, och även med IAS 39 och IAS 40 (även om det är mindre explicit i dessa äldre standarder). Detta slår definitivt hål på myten om att IASB skulle sträva mot en generell användning av verkligt värde i redovisningen.

En intressant koppling finns mellan diskussion om värdering och en diskussion om hur begreppet affärsmodell ska avspeglas i redovisningen, det vill säga hur företagsledningen avser använda tillgången. Exempelvis, i fallet med förvaltningsfastigheter i enlighet med IAS 40, baseras värdering till verkligt värde på en tanke om att fastigheter kan säljas om rätt pris erbjuds. För de företag som har förvaltningsfastigheter med en affärsmodell med mycket långsiktigt innehav kan detta vara tveksamt. Diskussionsunderlaget öppnar upp för den typen av resonemang.

Andra delar av diskussionsunderlaget behandlar presentationsfrågor (exempelvis vad som ska inkluderas i övrigt totalresultat) samt upplysningar i noter. Inom dessa områden är IASB ganska öppna och frågande. Ett antal alternativa synsätt presenteras, utan att man tar ställning till vilket som föredras.

För den som vill påverka grundläggande tankar i IASB:s normsättning är detta ett gyllene tillfälle! Som sagt, kommentarer på diskussionsunderlagt kan lämnas till och med 14 januari. Ett ytterligare tillfälle att kommentera blir i samband med att ett utkast publiceras under 2014. Och kom ihåg, det är betydligt effektivare att kommentera tidigt i normsättningsprocessen än att vara allmänt missnöjd när nya standarder redan antagits! ?

Jan Marton är docent och verksam vid Handelshögskolan i Göteborg. Han skriver i vartannat nummer av Balans.

jan.marton@handels.gu.se