När jag far riket runt och föreläser upptäcker jag att det ännu är många som inte har satt sig in i K2 och K3. Jag möter till och med företag som inte ens känner till att de ska välja regelverk! Och då menar jag företag som redan nu berörs av valet mellan K2 eller K3. Med andra ord alla större företag (större enligt ÅRL) samt alla aktiebolag och ekonomiska föreningar, inklusive bostadsrättsföreningar. Mindre handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och stiftelser kan upprätta sin årsredovisning på samma sätt som de gjorde föregående år. Deras val kommer när det finns ett K2 Årsredovisning för alla associationsformer.

En vanlig fråga är vad små handelsbolag som ägs av en eller flera juridiska personer ska göra? Om ett handelsbolag följer den äldre normgivningen men ska konsolideras in i en K3-koncern – är det då lämpligt att inte byta till K3? Svaret på den frågan är som alltid – det beror på. Är handelsbolaget ett dotterbolag i en fastighetsförvaltande koncern och handelsbolaget äger en fastighet med tillhörande byggnad kanske det är lämpligt att redan nu välja K3. Främst för att underlätta koncernrapporteringen på grund av kravet i K3 på att tillgångar med betydande komponenter med väsentligt olika nyttjandeperioder ska delas upp på dessa komponenter och varje komponent ska skrivas av var för sig.

Är det då förenat med stora svårigheter att dela upp en byggnad i komponenter? SABO har gett ut skriften Komponentredovisning av fastigheter, som jag varmt rekommenderar. I denna skrift visas hur uppdelningen kan ske och vilka komponenter som en byggnad kan ha. Det är värt att notera att SABO i första hand har koncentrerat sig på bostadsfastigheter, men lämnar även ett förslag till uppdelning av komponenter för kontorsbyggnader. Att använda denna skrift som en vägledning och inspirationskälla kan vara en god ide för att nå fram till uppdelningen. Jag möts av många frågor om just detta, men det finns tyvärr inget facit för hur ett företag göra. Uppdelningen måste ske utifrån företagets byggnad och de komponenter som företaget identifierar. Komponenter som föetaget vet kommer att bytas ut under byggnadens livscykel. Att utgå från vad som kommer att bytas ut är en bra utgångspunkt.

Hur ska då uppdelningen ske vid ingångsdagen? Ja, K3 innehåller en regel som förbjuder retroaktiv omräkning av tillgångar som ska delas upp på komponenter. (Detta är en regel som nog ska benämnas som en förenklingsregel, eftersom det i många fall kan vara omöjligt för vissa företag som ägt en tillgång länge att gå tillbaka och se hur tillkommande utgifter på en byggnad har redovisats. Tänk om ett företag har ägt en byggnad sedan 1930-talet!)

Vad som har kostnadsförts eller aktiverats tidigare saknar med andra ord betydelse. Det är det redovisade värdet på byggnaden som ska delas upp på de komponenter som finns fysiskt i byggnaden. Finns det ett tak så är det en komponent. Alltså, om taket byttes för tre år sedan och bytet kostnadsfördes då ska ändå komponenten tak definieras och åsättas ett värde.

Jag ställde frågan om det är svårt att göra uppdelningen. Precis som många andra ekonomer är jag inte alltid så förändringsbenägen (vi lever ju understundom i dåtiden då vi ofta arbetar med historiska uppgifter). Men kanske K3 och K2 ger oss chansen att höja blicken och skåda in i framtiden?

På tal om framtiden – God Jul och Gott Nytt År på er alla!

Caisa Drefeldt är auktoriserad revisor och redovisningsspecialist på KPMG i Göteborg. Hon skriver i vartannat nummer av Balans.

caisa.drefeldt@kpmg.se