Det finns likheter mellan att vara ledare inom idrott och på en stor revisions- och rådgivningsbyrå. När det handlar om att vara en framgångsrik ledare för barn och ungdomar finns inga genvägar. Det konstaterar Ann Theander, revisor och delägare i Grant Thornton och med en bakgrund som gymnast och tränare.
Vad är det mest stimulerande inom yrket?
– Revisorsyrket ger outsinliga möjligheter att lära känna nya verksamheter, att träffa ett brett spann av modiga och duktiga entreprenörer, att ständigt ställas inför nya problemställningar. Har aldrig känt någon tvekan i mitt karriärval och även om det har inneburit långa arbetsdagar och ett stressigt liv har alltid glädjen och utmaningarna vägt upp.
Var revisor ett givet yrkesval?
– Inledningsvis inte, men redan efter ganska kort tid kände jag att kursen var ställd mot fortsatt arbete inom yrket. Jag hade lyckan att ha en inspirerande chef som ofta valde att utmana i förmågan att höja blicken, se sammanhang, ha bra kundfokus och att gilla den siffermässiga analysen. Jag har nog svurit åt honom en del i det tysta, men såg till att aldrig göra samma misstag inför honom två gånger.
Ett stort intresse vid sidan av arbetet har varit idrott, berätta!
– Jag har själv tränat och tävlat inom gymnastik, både individuellt och i truppgymnastik. Då var det naturligt att fortsätta som tränare. Jag var under lång tid ordförande i den förening i Falsterbo som jag växt upp i och hade då träning två till tre gånger i veckan och tävlingar på helgerna. Jag har både varit ungdomstränare och gympaledare för vuxna.
Min tränarroll byggde nog på lika delar intresse för gymnastik och intresse för just ledarrollen, att få barn och ungdomar att med glädje ta sig till hallen sena kvällar och tidiga morgnar. Det bygger helt på deras egna val och känner de sig inte inspirerade väljer de något annat.
Hur kom det sig att du började med gymnastik?
– Jag började träna redan innan skolstarten och höll på aktivt fram till gymnasietiden. Under ett skolår i USA, där idrott är en mer naturlig del av skolan, tävlade jag intensivt. Att som utbytesstudent få möjlighet att ingå i skollaget kändes som ett privilegium som förpliktigade.
Ser du några likheter mellan de båda ledarrollerna?
– Det känns numera som en etablerad sanning att det finns ett stort antal likheter mellan rollerna. Det stora antalet inspirerande föreläsare med idrottsbakgrund som stöttar i näringslivet, verifierar väl detta.
Det moderna ledarskapet som bygger på inkluderande, teamkänsla, att skapa gemensam förståelse för verksamhetsmålen och att det är gruppens mångfald som leder till framgång, har säkert influerats mycket av idrottslivets erfarenheter. Jag läste nyligen om en undersökning som visade att ungdomar med viss typ av idrottsbakgrund kunde påvisa större yrkesmässiga framgångar. Ingen absolut sanning men ändå intressant för att förstå hur man formas.
Har du nytta av ledaregenskaperna från idrotten i ditt ledarskap på arbetet?
– Svårt att själv avgöra. Att vara en framgångsrik ledare för barn och ungdomar finns det ingen genväg till. Lyckas du inte engagera och entusiasmera vinner du inget förtroende. Det kommer inte gratis via ett chefskap, utan för att du är just ledare. Det gäller att vinna deras hjärtan, inte nödvändigtvis som person, men genom att väcka deras intresse, att skapa en vilja att bli bättre, att överbygga hinder, att stärka självförtroende. Mina många år inom idrotten har säkert format mig på många sätt.
Ditt bästa karriärtips?
– Det enkla, och möjligtvis lite naiva, svaret är att göra det som man tycker ger inspiration, glädje och utmaningar. Detta leder framåt. Det kompletterande svaret, och med en ytterligare realistisk ton, är att se till att sätta sina mål, fundera på vad som krävs för att nå dessa och medvetet styra i rätt riktning. Denna styrning kan innebära att se till att man syns, visa att man vill ta plats, våga utmana sig själv och våga misslyckas. Detta gäller alla men kanske i än större grad unga kvinnor som av någon anledning inte har detta beteende med sig lika naturligt som unga män.
Charlotta Marténg