Debatten om förtroendet för revisorer och revision fortsätter. Här bemöter Helena Adrian Dan Brännströms och Jonas Svenssons svar i Balans nr 1/2015 på den artikel hon skrev i Balans nr 10/2014.
FAR:s ledning instämmer i min kritik av branschen och håller med om att revisorn måste visa integritet och våga vara tuff när så krävs. I sitt svar på min debattartikel lyfter man bland annat fram den nya revisionsberättelsen och det nordiska samarbetet som ett tecken på nyskapande.
Det jag ser är att ledningen inte bara fastnat i gråleran utan snart också satt sig i cementen. Det saknas visioner, förnyelse och självkritik. Revision är revision och även om det nordiska samarbetet ska försöka hitta en väg att förenkla revisionen i små företag är det trots allt samma arbete som ska utföras. Revisorn ska uttala sig om de finansiella rapporterna och att dessa ger en rättvisande bild av företaget. Vari ligger förnyelsen?
Revisionen har sett likadan ut sedan 1930-talet. I början av 1900-talet var till exempel utbildningsnivån generellt lägre, en stor del av befolkningen var arbetare och tjänstesektorn var liten. I dag har vi få med låg utbildning. Det talas till och med om att vi överutbildar ungdomar. Tjänstesektorn har exploderat i kombination med att traditionella jobb för ”arbetare” minskar. Vilka förändringar i revisionsbyråbranschen har skett med anledning av dessa förändringar? Vi talar om att anpassa tjänsteutbudet till den digitala världen, men vi gör fortfarande samma saker, på samma sätt, men med andra redskap. Vari ligger förändringen egentligen? Ingenstans, enligt min mening.
Revisorns redskap för att utföra revisionen har varierat över tid, men uppgiften är fortfarande densamma, det vill säga att uttala oss om de finansiella rapporterna. Möjligen är vi en av mycket få yrkeskategorier som genom åren aldrig reflekterat över om den tjänst vi levererar är vad marknaden vill ha. Det vi fokuserat på i alla år är hur vi ska kunna ändra paketeringen av samma produkt, men ingen förnyelse av innehållet. Inte heller den nya revisionsberättelsen är något annat än en ny förpackning. Till skillnad från Dan Brännström och Jonas Svensson är jag rädd att den nya revisionsberättelsen inte kommer att möta moderna förväntningar. Även Bo Hjalmarsson som intervjuades i förra numret av Balans (nr 1/2015) flaggar för risken att den nya revisionsberättelsen blir intetsägande eller allt för standardiserad.
Så vad krävs då för att återupprätta revisorns anseende och återskapa förtroendet för våra tjänster? Eftersom detta är en global fråga, inte minst en fråga på europeisk nivå, kan den enskilde revisorn kanske inte göra så mycket. I tider med ökad misstro, inte bara mot organisationer, myndigheter och expertprofessioner, utan också mot leverantörer och kunder och så vidare finns det ett ökat behov av att någon kvalitetssäkrar företaget. Men vi kan inte fortsätta och göra på samma sätt som vi alltid gjort – alltså leverera samma tjänst som vi levererat sedan mitten av 1900-talet! Det krävs en förändring, ett paradigmskifte.
Branschen behöver nytänkande och det är tyvärr inte vad jag ser att FAR eller den nordiska föreningen kan bistå med. I alla fall inte om man ska dra slutsatser av vad som hittills presenterats. Var finns modet och förmågan att tänka nytt? Eller är det så att branschen i huvudsak består av personer som vill att allt ska vara så som det alltid varit, med samma arbetsuppgifter och samma företagsledningar? Och saknar branschen de kreativa förmågor som krävs för att kunna leverera en annan tjänst än den som skapades för snart hundra år sedan?
Jag är rädd att Dan Brännströms och Jonas Svenssons upprop att FAR antar utmaningen att bli tydligare och alltid visa integritet inte räcker. Om FAR vill vara med och återskapa förtroendet för branschen och revisorernas arbete behövs något helt annat. Varför inte låta sig inspireras av Market Business News artikel om ”skämslistan” i England? Den Brittiska regeringen har låtit upprätta en förteckning över 37 företag som inte ger sina anställda minimilöner. En framtida revisionstjänst skulle till exempel kunna vara en granskning av att företagen uppfyller elementära lagregler inom det område de verkar, som arbetslagstiftning i tjänsteföretag eller importlagstiftning i handelsföretag? Som ett slags ”fördjupad förvaltningsgranskning”. Det är ju endast fantasin som begränsar oss – eller hur? Antar FAR den utmaningen?
Helena Adrian är auktoriserad revisor och delägare i Adrian & Partners.