Visst, tänkte jag – ledaren i Balans ska handla om ledarskap. Men sedan tog det stopp! Vem är jag att skriva om det? Så många misstag som jag har gjort och gör i mitt ledarskap. Eller är det tvärtom så att egna misslyckanden och motgångar är en bra källa att ösa ur.
Under hela livet och i alla miljöer medverkar ledare till hur kulturen blir. Under min militärtjänstgöring på
Lv 6, som vid den tiden låg i Göteborg, studerade jag med intresse officerarnas ledarstilar. Ett av mina befäl tillämpade konceptet ”Frihet under ansvar”, ett annat det mindre trivsamma ”Brott och straff”. Att den förstnämnda officeren nådde så långt som till generallöjtnants grad är värt att notera.
Hursomhelst, jag tror att det i tider av stark förändring – det nya normala – ställs större krav på allt vad ledarskap heter. Om vår framtidsstudie och andra beskrivningar av trender är hyggligt träffsäkra behövs det också ett annorlunda, mer personligt ledarskap.
Ibland tänker jag: Om jag bara vore hälften så gammal, var skulle jag då vilja jobba? Självklart skulle arbetsuppgifter, lön och möjligheten till personlig utveckling vara viktiga pusselbitar, men ledarstilen och kulturen i verksamheten skulle bli avgörande.
Det låter som snömos, men för att attrahera och behålla medarbetare i ”slaget om talangerna” behövs ett mer personligt ledarskap – ledare som ser människan. Att se människan rymmer många dimensioner. För ett par år sedan hörde jag Fredrik Skavlan få frågan om hemligheten bakom hans talkshow. Svaret löd: ”Du ska inte hitta din egen topp, utan andras. Det handlar inte om att visa vad du själv kan, utan vad de runt omkring dig vill och kan.”
Så är det naturligtvis. Ledaren är och måste vara en möjliggörare. Genom att vara tillgänglig och öppen för idéer, men också genom att våga ge medarbetaren ordentliga utmaningar och därefter ärlig feedback. Sådant lyfter människan och är ett gott personligt ledarskap även i morgon.
Att se människan är även att måna om ”life balance” eller balans i livet. För medarbetarens och för ledarens egen del, förstås. För 15 år sedan var jag med och gjorde en film om ”life balance” inom ramen för ett ledarskapsprogram hos min dåvarande arbetsgivare, Ernst & Young. Jag hoppas att ingen får fatt i den gamla VHS-filmen (familjen har haft mycket roligt åt den), men jag är mest rädd för att scenerna är alltför relevanta även i dag. Krav och deadlines skymmer människan som till slut far illa. Vem vinner på det?
Sedan finns det mycket att göra när det gäller mångfald och jämställdhet. Jag tycker att det går för långsamt i vår egen bransch men framför allt i börsbolagen som ju sätter normen för näringslivet. Vid val av arbetsgivare idag skulle jag spana efter verksamheter där hållbarhet, mångfald och jämställdhet är så mycket mer än bara ”buzzwords”.
Verksamheten måste även präglas av visioner och förändringsvilja. Forskaren Mattias Axelson vid Handelshögskolan i Stockholm och jag pekar i en artikel i Dagens Arbete på hur automatiseringen utmanar ledarskapet i tjänsteföretag. Vi tipsar också om hur en organisation, till exempel en byrå i branschen, kan komma igång i det vi kallar innovationsloopen.
Ett första steg är att samla alla medarbetare och göra en nulägesanalys. Då är det avgörande att se sanningen i vitögat och våga ställa frågan: Är vår verksamhet på rätt väg? Sedan har vi människor alltid behov av att känna mål och mening i allt vad vi gör och därför behövs en vision som beskriver ett önskat framtidsläge.
Nästa steg är att gå från ord till handling, att konkret börja testa idéer i verkligheten. Här måste man räkna med misslyckanden och motgångar. En upptäcktsresa är ju sällan eller aldrig spikrak. Tempot hålls uppe genom att förnyelsen utvärderas kontinuerligt med nyckeltal anpassade till det som ska uppnås. För att fullfölja innovationsloopen måste man då och då dessutom stanna upp helt, dra lärdomar, ompröva och justera färdriktningen genom nya mål.
Nu vet du var jag vill jobba ...
Dan Brännström är FAR:s generalsekreterare.