Kan redovisningsbranschen bidra till en säkrare vattenförsörjning i världen? Ja, genom en global standard för redovisning av den egentliga kostnaden för vatten. Det efterlyser tre forskare i IFAC:s (International Federation of Accountants) senaste nyhetsbrev the Gateway.
Vatten är en ändlig och flyktig resurs, och klimatförändringarna gör den också till en allt knappare resurs. Ett aktuellt exempel är vattenbristen i Kalifornien, som trots detta är en vattenexportör. Detta om man räknar med allt vatten som går åt för produktionen av grönsaker, frukt och vin som delstaten exporterar. För det är framförallt jordbruk som konsumerar stora mängder vatten i världen. Den faktiska konsumtionsnivån inom jordbrukssektorn beräknas till hela 92 procent jämfört med hushållens tre procent och industrins fem procent.
Eftersom den egentliga kostnaden för vattnet inte tas med i redovisningen saknas incitament att hålla förbrukningen nere. Snarare är det så att jordbruket uppmuntras till bevattning för att öka produktionen.
De tre forskarna Martin Keulertz, Tony Colman och Tony Allan menar att lösningen ligger i förändrad redovisning. I dag är vattenhushållning en fråga för företagens CSR-ansvariga, men det bör även vara en fråga för ekonomi- och finanssidan i företagen. Det finns visserligen frivilliga system för redovisning av vatten, men även det mest miljömedvetna företag hamnar i en intressekonflikt om de tar upp kostnaden när inte konkurrenterna gör det. Det är alltså generella redovisningsregler för vattnet som de tre forskarna efterlyser. Framtidens miljöaktivister är alltså redovisningsexperterna som hittar lösningen på detta – en utmaning i tiden.
Åsa Ohlsson
Fotnot: ”Vattnet bör ses som en ändlig resurs med ett ekonomiskt värde och stor social och ekonomisk betydelse återspeglande vikten av att tillgodose grundläggande behov.”
Ur Agenda 21 från FN:s miljökonferens i Rio De Janeiro 1992.