Samarbetet mellan branschorganisationerna FAR och SRF och Skatteverket strider mot grundlagen. Det menar professorerna Jane Reichel och Ulf Bernitz, som riktar allvarlig kritik mot avtalet.
Vi har nyligen gjort en rättslig bedömning av Skatteverkets nya samarbetsformer som lagts fram i en rapport publicerad av Svenskt Näringsliv (Effektivitet eller legalitet? En bedömning av Skatteverkets nya samarbetsformer, Svenskt Näringsliv juni 2015). På grundval av rapporten ordnades ett större seminarium i juni 2015 där även Skatteverket deltog. I rapporten har vi i första hand granskat Skatteverkets modell med så kallad fördjupad dialog som ju erbjuds ett urval av stora företag. Vi har ställt oss kritiska till denna nya arbetsform som i grundläggande avseenden skiljer sig från den vedertagna svenska förvaltningsmodellen.
När Skatteverket söker interagera med enskilda företag och förmå dem att följa skattelagstiftning genom att ingå avtal om informationsutbyte snarare än genom traditionell ärendehandläggning, hamnar arbetsformen i en gråzon. Bland annat uppkommer grundläggande frågor om avsaknad av fungerande kontroll när domstolskontroll inte torde stå till buds.
I detta sammanhang har vi också granskat Skatteverkets samarbete med utvalda konsultföretag genom särskilda avtal, nämligen de företag som är anslutna till FAR eller SRF. I rapporten har vi ställt oss kritiska också till utformningen av detta samarbetsprojekt, som ju innebär att medlemmarna i dessa två organisationer ges en särskild konkurrensfördel.
Överenskommelserna mellan Skatteverket och FAR respektive SRF har formen av skriftliga samarbetsavtal och följer samma mall. De innebär att redovisningsföretag och konsulter som är anslutna till FAR eller SRF får en särskild ställning i förhållande till Skatteverket. Samarbetet går i korta drag ut på följande: Revisions- och redovisningsföretagen kan rapportera till Skatteverket vilka deklarationer de har varit med om att upprätta. Så tidigt som möjligt ska konsulterna kontakta Skatteverket i oklara och komplicerade frågor. Skatteverket återkopplar till dem angående eventuella fel, för att stärka kvalitetsarbetet. Organisationerna FAR och SRF medverkar i erfarenhetsutbyte.
Skatteverkets synsätt är att ingen kontroll behövs i efterhand om det blivit rätt från början. Det torde innebära att företag som anlitar konsulter anslutna till FAR eller SRF löper en mindre risk för att bli utsatta för skattekontroll i efterhand.
Problemet med att Skatteverket inlett samarbete i avtalsform med två ledande organisationer inom revisions- och rådgivningsområdet är bland annat att de företag som tillhör dessa organisationer tillförsäkras en gynnsam specialbehandling. De får en förmånlig position på marknaden som kan och också torde utnyttjas som konkurrensmedel. Det innebär att övriga företag i dessa branscher står utanför och riskerar att tillskyndas en påtaglig nackdel i konkurrenshänseende. Det gäller särskilt i den mån kunderna uppfattar att det är fördelaktigare att anlita företag som är anslutna till ramavtal med Skatteverket, eftersom det kan ge fördelar, särskild i form av minskad risk för efterhandskontroll från Skatteverkets sida. Från rättssäkerhetssynpunkt ter sig denna olikhet i Skatteverkets behandling och bedömning högst betänklig.
Arrangemanget med särskilda avtal mellan Skatteverket och FAR respektive SRF leder alltså till effekter som snedvrider konkurrensförutsättningarna på redovisnings- och revisionsmarknaderna. Ordningen synes dock inte kunna angripas med stöd av konkurrenslagen. Skatteverket utgör nämligen såsom statlig myndighet inte något företag i konkurrenslagens mening, vilket normalt är en förutsättning för att den lagen ska vara tillämplig. Det är heller inte fråga om någon sådan offentlig säljverksamhet som omfattas av konkurrenslagen.
Regeringsformen slår i sitt första kapitel fast en allmän och grundläggande likabehandlingsprincip och objektivitetsprincip (1:9 RF). Den föreskriver att förvaltningsmyndigheter ska beakta allas likhet inför lagen i sin verksamhet samt iaktta saklighet och opartiskhet. Häri ligger ett krav på att myndigheter ska behandla enskilda likformigt och inte ägna sig åt särbehandling som särskilt gynnar vissa företag i relation till deras konkurrenter. Att skattekontrollen fungerar likformigt framstår som centralt från rättslikhets- och rättssäkerhetssynpunkt.
Sammanfattningsvis framstår enligt vår mening avtalsarrangemanget med FAR och SRF av nu nämnda skäl inte som väl förenligt med regeringsformen och därmed inte med Skatteverkets ställning som förvaltningsmyndighet. Det står inte heller i överensstämmelse med svensk förvaltningstradition. Det nuvarande avtalsarrangemanget förtjänar allvarlig kritik. Vi vill tillägga att vi inte kritiserar i sig att Skatteverket medverkar till en ordning för certifiering av kvalificerade redovisningsföretag och konsulter. Vad vi kritiserar är att en myndighet som Skatteverket kopplar detta till medlemskap i en viss privat organisation. Vi förordar att man ersätter nuvarande system med en certifieringsordning som ges en neutral utformning.
Jane Reichel är professor vid Uppsala universitet.
Ulf Bernitz är professor vid Stockholms universitet.