I samlingsrummet på revisions- och redovisningsbyrån Revideco står sedan många år ett piano. Balans hälsar på för att höra hur musicerande kan förbättra arbetet.

Det var när Revideco för tjugo år sedan flyttade till nya lokaler i Stockholm som den musikintresserade vd:n Erik Emilsson kläckte idén.

– Vi måste ju ha ett piano på kontoret! Jag fick en vision om att jag skulle sitta och spela när gästerna kom till vår invigningsfest lite senare den dagen, berättar Erik Emilsson för Balans.

Sagt och gjort. Han åkte till en pianobutik, hittade ett gammalt exemplar som han gillade och fick det skeppat till revisions- och redovisningsbyrån i lagom tid till att folk anlände. Till snittarna fick gästerna således njuta av improviserade stycken spelade av självaste vd:n.

Efter ett par år hade pianot gjort sitt och Erik Emilsson köpte ett nytt, denna gång ett med femtio år på nacken och i nogsamt polerad ek. Och instrumentet har hängt med sedan dess. Så, vad tillför egentligen ett piano på jobbet?

– När det är för mycket att göra och jag behöver rensa tankarna stänger jag dörrarna till samlingsrummet där pianot står och sätter mig och spelar det som dyker upp i huvudet. Det brukar räcka med 5–10 minuter, säger han.

Forskning ger honom rätt. Flera studier har visat på att musicerande dämpar stress samt stimulerar både arbetsminne och lärande. När någon spelar musik framkallas förändringar i hjärnan på liknande sätt som fysisk aktivitet förändrar musklerna.

I Revidecos fall fungerar instrumentet dessutom som praktiskt exempel – som då byrån anordnar seminarier på arbetsplatsen på Kungsholmen i centrala Stockholm.

– När vi har våra startup-föreläsningar och jag får frågan: ”Vad kan jag göra för avdrag?”. Då kan jag peka på pianot och säga: ”Kan en revisions- och redovisningsbyrå äga ett piano?”.

Svaret på den frågan torde följaktligen vara självklart. Några av de 30 medarbetarna på Stockholmskontoret har också genom åren kunnat rensa tankarna genom att plinka och plonka på tangenterna, även om Erik Emilsson medger att det oftast är han som brukar stå för melodierna.

– Ibland har vi haft julfest här i lokalerna och då är det också tacksamt med ett instrument nära till hands. Jag står för musiken och de andra stämmer upp i sång, säger han och spelar ett kort parti ur ”Nu tändas tusen juleljus”.

Men ofta blir det improvisatoriska stycken som han sätter ihop i stunden. Erik Emilsson kan inte understryka nog hur väl musicerandet kontrar det stundtals hektiska arbetstempot. Det viktigaste är att det görs med respekt inför kollegorna.

– Det fungerar verkligen som en ventil och en katalysator för hjärnan. När jag spelar lägger sig allt tillrätta i huvudet och jag kan återgå till arbetsuppgifterna med helt nya tankar.

Sofia Hadjipetri Glantz