Från ingenstans går hon och vinner hela Barcelona ­Marathon och chockar både åskådare och inte minst sig själv. Josephine Ambjörnsson är redovisningskonsulten på EY som trivs bäst i ett par snabba Nike Flyknit – och hon tar gärna med kunderna ut på en löparrunda.

Du är tokig i löpning, hur kommer det sig?

– Jag har alltid älskat att springa, men det var när jag sprang Göteborgsvarvet på en bra tid utan att ha tränat särskilt mycket löpning som jag insåg att jag hade talang. Jag började springa mer och gick med i en lokal friidrottsklubb. Efter att ha vunnit en del stora tävlingar blev jag kontaktad av Hässelby SK vilket tillsammans med sponsorstöd från både lokala företag och min arbetsgivare EY gjorde att jag kunde börja satsa mer seriöst.

Vilken är din mäktigaste maratonupplevelse?

– När jag vann Barcelona Marathon 2011. Jag hade inte den minsta tanke på att vinna, jag åkte dit på semester med familjen, var helt avslappnad och tyckte bara det skulle bli en kul grej. Så slår jag personligt rekord och vinner hela loppet, får sitta i presskonferens i spansk tv och se mig själv på löpsedlarna på La Rambla. Det var en helt sjuk upplevelse, jag förstod ingenting.

Har du haft nytta av ditt intresse i karriären?

– Ja, absolut. Eftersom jag tränar tre till fyra timmar om dagen krävs det att jag är väldigt strukturerad och effektiv när jag väl är på jobbet. Jag har också fått chansen att ordna träningsevent och hålla föreläsningar om träning med kunder. När jag är ute på plats och gör bokslut har det hänt att jag har tagit med mig kunderna ut på en löprunda. Så löpningen leder definitivt till att bredda mitt kontaktnät.

Vad är det som driver dig att springa maraton efter maraton? Är det inte plågsamt?

– De sista kilometrarna under varje lopp tänker jag att jag aldrig ska göra om det. Det är vidrigt, det gör ont, men det är också det som är lite av grejen. Den som kan hantera det jobbiga på bästa sätt vinner. Det är en hatkärlek – både plågsamt och lockande på samma gång. Till syvende och sist älskar jag att springa och tävla, och gör mig bäst på långa distanser. Jag tror min kropp är byggd för att vara uthållig.

Något lopp du skulle rekommendera?

– Den absolut vackraste maran jag sprungit är Midnight Sun Marathon i Tromsö. Loppet går mitt i natten på midsommarafton, och det är helt knäppt att det fortfarande är ljust som mitt på dagen när man går i mål. Det är en fantastisk upplevelse. Om man inte vill springa maraton finns det kortare distanser också.

Har du sprungit något riktigt hemskt lopp?

– Ja, Stockholm Marathon 2012 var extremt tufft. Det var tre grader när vi startade och det blåste typ storm på Västerbron. Jag sprang i min vanliga tävlingsdräkt, shorts och linne. Jag låg tvåa till 32 km, men var tvungen att bryta efter det då jag var så nedkyld att jag var tvungen att få hjälp med att ta av mig kläderna och komma in i duschen. Jag hade blåmärken på vaderna i två veckor efteråt, en reaktion mot kylan.

Du har en blogg där du kallar dig Lilla Kenyanen. Hur kommer det sig?

– Det är folk här i Gislaved som har börjat kalla mig det när de sett mig springandes uppför gator och torg. Kenyaner är ju kända för att vara duktiga löpare, och jag är ganska liten och spinkig, så jag fick helt enkelt smeknamnet Lilla Kenyanen!

Hur sprider du din löparlust?

– Det märks nog att jag brinner för löpning och jag hoppas att det kan smitta av sig. Jag pratar om träning i positiva ordalag och betonar alltid glädjen. Jag ser löpningen som en belöning, inte en bestraffning, och den attityden kan förhoppnings inspirera andra.

Therese Johansson

Fakta:

Josephine Ambjörnsson

Födelseår: 1983.

Byrå: EY.

Bor: Gislaved.

Mål: Att någon gång få representera Sverige i landslagssammanhang.

Inspireras av: Paula Radcliffe, brittiskan som har världsrekordet i maraton. Evy Palm är också jättehäftig, hon är en legend inom långdistanslöpning och verkar ha en skön inställning till livet. Hon började springa sent i livet och visar att allt är möjligt.