Avsaknaden av en gemensam standard för elektroniska fakturor försvårar omställningen till det hållbara, digitala samhället. Det menar Thor Johnsson, affärsutvecklare på Hogia.
Det finns många anledningar att gå över till digital hantering av både fakturor och kvitton. Säkrare, snabbare, enklare och framför allt mer hållbart, eftersom papperskonsumtionen minskar. Det borde alltså vara lockande för de flesta företag att skrota både fakturor och kvitton på papper.
Men den digitala övergången har gått långsamt. När det gäller e-fakturor har den största utmaningen varit avsaknaden av en gemensam standard som accepteras av alla parter. I stället finns en mängd standarder som alla parter måste förhålla sig till. För att en elektronisk faktura ska kunna skickas från punkt A till punkt B måste mellanhänder, likt telefonväxlar förr i tiden, manuellt koppla ihop dem. Visst finns det större standarder som de flesta hanterar, men inte alla, varför modellen inte fungerar. Skulle vi återigen dra parallellen till telefoni skulle det vara som om man kunde ringa många men inte alla. Vissa skulle man behöva träffa en överenskommelse med och utbyta regelverk med innan man ringde till dem.
Just nu är det många intressenter som diskuterar digitala kvitton och det är bra. Det finns fördelar för alla parter om kvittot får en digital standard. Det skulle till exempel göra det möjligt att använda det från maskin till maskin för redovisning. Ett inköp skulle kunna importeras direkt i redovisningsprogrammet utan att behöva gå vägen via pappersunderlag. Ett digitalt kvitto skulle också kunna innehålla information om varans ursprung och i vilken butik som produkten sålts.
Men låt oss nu hejda oss ett ögonblick så att vi inte begår samma misstag som vid införandet av e-fakturor. Vad behöver göras för att reglera utformningen av en standard inom branschen och på så sätt påskynda övergången till digitala kvitton? På Hogia är vi väldigt positiva till just standarder och bidrar aktivt till dessa genom att delta i olika grupperingar. Men vi tycker samtidigt att det går för långsamt. Regeringen kan här ta ett ansvar och samla branschen kring tydliga direktiv. Marknadens aktörer får sedan i uppdrag att utveckla en gemensam standard, till exempel via Rådet för kassa- och betalsystem. Om dessutom ett tydligt mål sattes, till exempel att vi senast 2018 ska ha digitala kvitton och att det är det enda som accepteras vid statliga och kommunala inköp, så skulle det driva på utvecklingen ytterligare.
Att det går åt en betydande mängd träd för att skapa papperskvitton är i sig en stor sak – runt 60.000 träd för att skapa den årliga förbrukningen av kvitton bara i Sverige. Lägger vi därtill transporter, merarbete vid redovisning, att kvitton i sig blir suddiga efter ett tag och att spårbarheten är obefintlig så får det en ännu större betydelse. Jag hoppas att vi slipper se olika standarder på kvitton i Sverige. Det är ingen raketforskning vi talar om. Det digitala kvittot finns ju redan och är dessutom till stor del reglerat avseende vad som ska finnas med. Nu är det dags för regeringen att agera och samla marknadens alla aktörer.
Thor Johnsson är affärsutvecklare inom Ekonomi, HR och Retail på Hogia.