”Tyvärr alldeles för många timmar etik, jag borde i stället ha gått på någon skattekurs.” Så kommenterade en kollega i ett nordiskt grannland en sammanställning över sin vidareutbildning. Och kanske behöver vi inte gå särskilt långt för att finna någon som tycker att etik mest är abstrakt och flummigt.
För mycket etik, en överdos etik. Jag tänker tvärtom, är det något vi behöver mer av så är det etik. Ständigt förändrade skatteregler innebär absolut att kunskaperna behöver uppdateras. Men förväntningarna på etik förändras också. Och det syns inte alltid i nya lagparagrafer, inte ens i etikregler eller uppförandekoder. Det som var etiskt acceptabelt för fem eller tio år sedan är inte alltid längre ok. Jag tror att det beror på många faktorer. En sådan är att fler bryr sig, antalet intressenter tilltar i takt med ökad transparens och växande betydelse av hållbarhet.
Panamadokumenten, Riksrevisionen och höga avgångsvederlag i näringslivet är exempel på situationer som har varit uppe på senare tid. Inget av dessa fall hade upprört lika många lika mycket för några år sedan. Att alla kan uttrycka sina åsikter i sociala medier gör också att kravet på god etik blir ännu starkare. I debatten är det nolltolerans som gäller.
För en förtroendebransch som vår är det särskilt angeläget att hålla etikfanan högt men också att vi lever som vi lär. För det är med etik som med salt. Saltet får inte mista sin kraft, det går inte att ersätta. Sältan i etiken behövs för att branschen ska kunna göra skillnad i exempelvis kampen mot korruption. Det är en global uppgift för branschen, men den är definitivt även lokal. På annan plats i detta nummer av Balans kan du läsa att antalet anmälningar om misstänkta mutbrott i Sverige ökar. Och 31 procent av svenskarna oroar sig för utbredd korruption. Jag hör till dem. Media har här en viktig granskande roll, men jag menar att branschen ska vara den största motkraften mot korruption. Redovisningskonsulter, revisorer och rådgivare kan alla bidra, men det förutsätter medvetenhet och ett stort mått av integritet.
Etiken blir allt viktigare som framgångsfaktor. Mjuka faktorer som ledarskap, kultur och etik blir oumbärlig hårdvara för den som vill vara framtidens vinnare. I takt med digitalisering och automatisering av tjänster blir etiken ännu mer särskiljande. Artificiell intelligens (AI) får gärna underlätta och effektivisera hantering av information och data, men etiken förblir människans domän. Jag vill sträcka mig så långt som att etiken blir branschens USP (Unique Selling Proposition).
När jag skriver detta lämnar jag ett nordiskt branschmöte i Mumintrollens Naantali i Finland. Etik fanns inte uttryckligen på agendan men blev ändå huvudfrågan i dialogen om branschens framtidsresa. För det är etiken, inte digitaliseringen, som långsiktigt avgör branschens roll i näringsliv och samhälle. Låt oss därför flytta upp etiken på agendan. IESBA:s etikkod och FAR:s etiska regler måste komma i första rummet på seminarier och kurser, inte pliktskyldigt sist.
I samband med Panamaläckan fick vi möjlighet att informera finansministern om våra etikregler för skattetjänster. Utgångspunkten är självklart att skatt ska betalas utifrån tillämpliga lagar och regler, men det är kunden som i slutänden måste göra sin bedömning och fatta beslut. Den som ger råd på skatteområdet måste därför tydligt kommunicera de risker som olika åtgärder kan medföra. Om kunden väljer att genomföra ett riskfyllt upplägg som inte tål dagens ljus ska rådgivaren lämna uppdraget. Någonstans finns en gräns som inte får passeras. Om enda syftet med bolagsbildningar och komplexa transaktioner är att undgå skatt är det, som jag ser det, att fly sitt samhällsansvar och därför helt oacceptabelt.
Som alltid har alla med ledarroller ett särskilt ansvar. Tonen från toppen är avgörande för att den goda etiken ska prägla en verksamhet. Du ska därför bli orolig om kommunikationen från ledningen rymmer lite eller inget alls om etik. Men du har också själv ett ansvar att lyfta etikfrågorna.
Dan Brännström är FAR:s generalsekreterare.