Forskaren kan bidra med perspektiv när revisorn granskas i media. Det menar Pernilla Broberg som har vridit och vänt på frågan:

Vad gör revisorer på jobbet?

Når forskarna ut till branschen? Nja, inte i den utsträckning som Pernilla Broberg önskar. Delvis beror det på det akademiska systemet, där vetenskapliga artiklar och undervisning är det som premieras. Men Pernilla Broberg anser att forskarkåren generellt kan bli bättre på att synas i media och vid olika event. Och det gäller även henne själv.

Varför är det viktigt med forskning om revisorer?

– Revisorerna gör stor samhällsnytta, så området är viktigt. Som forskare har vi ju en oberoende, granskande roll och kan bidra med nya perspektiv och en helhetssyn och sätta skeenden i sitt sammanhang. Utifrån olika scenarier kan vi reflektera, både bakåt och framåt i tiden, och komma med förslag på vad man skulle kunna utveckla och göra annorlunda.

Men når ni forskare ut med era resultat?

– Det skulle absolut kunna bli bättre. Jag har några forskarkollegor som är bra på att synas i media, men generellt är vi alldeles för dåliga på att nå ut. Till exempel skulle vi kunna bidra med perspektiv när revisorer och deras roll diskuteras i media.

Okej, du säger att ni borde synas mer. Varför gör ni inte det?

– Vi prioriterar det inte. Delvis beror det på det akademiska systemet där det är undervisning och vetenskapliga artiklar som räknas om man vill komma vidare. Det gäller att skriva ett visst antal artiklar och om tiden är knapp så måste man ju prioritera. Det finns en medvetenhet om att det inte alltid är så bra, men det är svårt för oss att bromsa. Ett annat skäl är säkert att många av oss inte är vana vid att skriva populärvetenskapligt. Vi vill gärna ha med teori, syfte, metod och en mängd referenser, och att skriva mer lättillgängliga texter kräver ofta mer av oss. Men vi ska inte bara skylla ifrån oss, vi skulle kunna anstränga oss mer för att synas i olika sammanhang utanför den akademiska världen.

Vilket intresse upplever du från branschen?

– Det är ganska svalt. Jag får ofta frågan ”Vad ska du med det till?”, när jag intervjuar revisorer. Min uppfattning är att frågor som rör sådant som till exempel revisorers arbetssätt och identitet eller revisionsbyråernas organisation och struktur är ganska ointressanta. Men det finns undantag, och det är när man jämför olika byråer. Till exempel hur de ligger till i en viss fråga i förhållande till andra byråer. Då är intresset större. Och när det handlar om redovisningstekniska frågor, då finns det också ett större intresse.

Du har ett nytt forskningsprojekt på gång, tillsammans med Johan Alvehus (Lunds universitet). Ni kommer att redogöra för resultaten på FAR:s branschdagar i slutet av september, berätta!

– Projektet bygger bland annat på en av slutsatserna i min avhandling (The auditor at work – A study of auditor practice in Big 4 audit firms”, 2013), att revisorer är väldigt beroende av de system och strukturer som finns på byrån där de jobbar. Det finns en stor tilltro till system och strukturer. Det vill säga att om man följer dem så blir det bra revisionskvalitet. Nu har vi gått vidare och tittat på hur yttre förändringar i branschen påverkar. Vad händer till exempel vid stora förändringar som slopandet av revisionsplikten och implementeringen av EU:s revisionspaket? Eller om automatisering och datorisering får en alltmer framträdande roll? Hur påverkas revisionens inriktning och revisorers arbete?

Ser du någon risk i att revisorerna så starkt lutar sig mot system och strukturer?

– Ja. Man kan ju aldrig fullt ut lita på ett system. Om en manual inte funkar, vad gör du då? Frågan är, kan och får du gå utanför den då? System och rutiner är bra, men ibland blir det fel om man följer dem. Man bör nog oftare inte bara fråga sig ”gör jag rätt?” utan också ”gör jag rätt saker?” Vad som är rätt i ett fall är det kanske inte i ett annat.

– Revisorerna som intervjuats i forskningsprojektet uppger att det inte finns särskilt mycket flexibilitet i själva revisionsprocessen. Det handlar fortfarande om bedömning, men då mest om sådant som vilka redovisningsprinciper som tillämpas och inte särskilt mycket om hur själva revisionen ska gå till. Det här kan göra att revisionsdelen i yrket upplevs som tråkigare.

Vad innebär det?

– Det är ju inte bra om yrket upplevs som tråkigt. För hur motiverad känner man sig då? Och hur bra blir revisionen? Här ser jag en risk, för företagen behöver revisorerna! Att följa system och rutiner kan en robot göra. Men det där andra, som handlar om bedömningar och kunnande, det måste revisorerna bidra med.

Pernilla Halling

Fakta:

Pernilla Broberg

Ålder: 36 år.

Verksam som: Universitetslektor i företagsekonomi. Delad anställning mellan Linköpings universitet och Högskolan Kristianstad.

Undervisning: Undervisar främst i revision, men också i redovisning och metod. Handleder och examinerar även examensarbeten inom redovisning och revision. Majoriteten av de studenter som Pernilla Broberg undervisar och handleder vill bli revisorer.

Inriktning: Pernilla Brobergs forskning handlar främst om revision, revisionskvalitet, revisorer och deras arbete. Men också om redovisning, finansiell rapportering och annan information som företag tillhandahåller. Avhandlingen “The auditor at work – A study of auditor practice in Big 4 audit firms”, från 2013, fokuserar på revisorers vardagliga arbete.