Kryptovalutan bitcoin lanserades 2009 av Sathoshi Nakamoto. Namnet är en pseudonym, ingen vet vem hen är eller om det handlar om en grupp människor. Syftet var att kunna skicka värde direkt över internet utan att blanda in en tredje part, såsom en bank. Transaktionerna journalförs i tusentals huvudböcker utspridda i ett nätverk. Ingen kan både skicka och behålla en kopia av valutan. Och allt kan spåras och kontrolleras i efterhand.
Bitcoin finns enbart digitalt. Du kan förvara valutan på en mobiltelefon eller dator. Utöver det behövs en så kallad plånboksfil, en speciell applikation för ändamålet. Och vips har telefonen blivit en plånbok och därmed ett mål för hackers. Precis som i alla tider finns det tjuvar som vill komma åt sådant som inte tillhör dem. Och det är ungefär med digitala pengar som med digitala fotografier, skulle du råka radera din plånboksfil eller om hårddisken kraschar så kan pengarna vara borta för alltid. Här gäller samma sak som med semesterbilderna, kom ihåg att säkerhetskopiera.
Vill man vara lite mer försiktig kan man förvara sin digitala valuta i en så kallad hårdvaruplånbok, ett slags usb-minne för digitalt värde. Ytterligare ett sätt att säkra värdet är en lösning som kallas multisignatur, ”multisig”. Genom den kan två eller flera parter ha gemensam kontroll, och ingendera av parterna kan använda värdet på egen hand.
Vad som händer med blockkedjan får framtiden utvisa, tekniken utvecklas hela tiden. Men orkar vi hänga med? Utvecklingen går så fort att vi måste hänga med menar Christoffer De Geer, författare till boken ”Bitcoin och blockkedjan”. I sitt slutord skriver han: ”Jag rekommenderar därför läsaren att själv börja sätta sig in i detta ämne. Sök upp information själv. Tillbringa alldeles för mycket tid ihopsjunken framför skärmen under kvällar, helger och arbetstid. För jag vet att det kommer vara värt tiden och jag vet att det är det jag tänker göra själv det kommande decenniet”.