Den så kallade kemikalieskatten har varit omdiskuterad. Både bland producenter och konsumenter. Nu är den här. Resultat reder ut vad som gäller.
Sedan 1 juli i år är den här. Oavsett vad man tycker om den. Kemikalieskatten, eller skatt på kemikalier i viss elektronik som den heter. Den innebär att en ny skatt på kemikalier i viss elektronik tas ut och syftet är att minska förekomst, spridning och exponering av farliga flamskyddsmedel.
Kemikalieskatten har mötts av kritik, men att elektronikbranschen vädjade och protesterade gav inget resultat. Vid halvårsskiftet trädde lagen i kraft.
Skatten berör många. Företag som yrkesmässigt tillverkar, för in, tar emot eller importerar skattepliktiga elektronikvaror är skyldiga att betala skatt för dessa. Skatten beräknas på varornas vikt utan emballage och är åtta kronor per kilo för vitvaror och 120 kronor per kilo för övrig elektronik. Skatten begränsas till max 320 kronor per vara.
Om varan inte innehåller vissa listade grupper av flamskyddsmedel finns möjlighet att göra avdrag på skatten. Avdraget är 50 procent alternativt 90 procent av skattebeloppet beroende på vilken grupp av flamskyddsmedel som varan inte innehåller.
Regeringen räknar med att skatten väntas ge intäkter på cirka två miljarder kronor. Samtidigt flaggar elektronikbranschen för att skatten kan leda till att försäljningen av de varor som berörs kan minska med drygt fyra procent. Hur det blir återstår att se.
På sin hemsida har Skatteverket samlat de vanligaste frågorna och svaren kring kemikalieskatten.
Läs mer: www.skatteverket.se
Vem ska betala?
Du ska betala skatt på kemikalier i viss elektronik om du:
Har godkänts som lagerhållare.
Tillverkar skattepliktiga elektronikvaror yrkesmässigt utan att vara godkänd lagerhållare.
För in eller tar emot skattepliktiga elektronikvaror yrkesmässigt från ett annat EU-land utan att vara godkänd lagerhållare. Observera att försäljning från utländska säljare direkt till svenska konsumenter inte ska beskattas.
Källa: Skatteverket
Vilka varor berörs?
Varorna definieras med hjälp av tulltaxans indelning i KN-nummer (Kombinerade nomenklaturen). Den Kombinerade nomenklaturen som gällde 1 januari 2015 ska användas vid bedömningen av om skatt ska betalas för elektronikvaror. Observera att det alltid är varans KN-nummer som avgör om skatt ska betalas för varan, inte varans tänkta eller faktiska användningsområde.
Källa: Skatteverket
Charlotta Marténg