En revisor har inte upptäckt att den redovisningsbyrå som skött klientbolagets redovisning hade förskingrat medel ur bolaget. Revisorsnämnden fann inte anledning till kritik mot revisorns granskning, men konstaterade att dokumentationen var alltför allmänt hållen. (Ingen påföljd.)

Bakgrund

En skattemyndighet har lämnat en underrättelse avseende godkände revisorn G, varvid ifrågasätts om G genomfört revisionen i ett aktiebolag räkenskapsåren 1990/91 och 1991/92 enligt god revisionssed. Den redovisningsbyrå som skött bolagets redovisning misstänks ha förskingrat medel ur bolaget. Redovisningsbyrån skall ha dolt uttagen genom att löpande bokföra dem mot kontot ”avräkning aktieägare”. Kontot har nollställts i boksluten genom bokföringsorder. Såvitt framkommit har G inte uppmärksammat några anmärkningsvärda omständigheter vid sin revision.

Revisorsnämndens bedömning (kanslichefen)

”Gs arbetspapper ger stöd för att han gjort stickprovsmässiga kontroller av avräkningskontot utan att observera de ifrågasatta transaktionerna. RN riktar ingen kritik mot G för att han inte upptäckt de av skattemyndigheten påtalade förhållandena. RN konstaterar dock att Gs revisionsanteckningar ofta är alltför allmänt hållna. Anteckningarna skall göras på ett sådant sätt att det av dessa framgår vad som granskats, hur granskningen genomförts, vilka iakttagelser och bedömningar som gjorts och vilka slutsatser som dragits samt vilka åtgärder som vidtagits.”

Med detta uttalande avskrivs ärendet från vidare handläggning.

Kommentar

Revisorns dokumentation synes i detta fall inte ha varit helt exemplarisk enligt RNs uppfattning. Även om hans anteckningar sålunda varit alltför allmänt hållna, har han trots allt – tack vare sin dokumentation – undgått kritik för att han inte upptäckt de av skattemyndigheten påtalade förhållandena. Man får anta att det av dokumentationen framgått att revisorn gjort rimliga urval för sina stickprovskontroller och att det står klart att han genom detta urval inte kunnat upptäcka transaktionerna i fråga.

RNs beslut i detta fall belyser mycket tydligt vikten av att revisorn dokumenterar sitt revisionsarbete. Detta framkommer särskilt vid en jämförelse med fallen 1 och 4 ovan.

Henry Åkerlund