En revisor och dennes hustru har deltagit i konferensresa utomlands. Resan har betalats av en leverantör till ett företag, i vilket revisorn hade uppdrag som konsult och i vars dotterbolag han var vald revisor. Revisorsnämnden har kritiserat revisorn för att denna inte i sin självdeklaration tagit upp hustruns resa som en förmån samt för att revisorn över huvud taget tagit emot förmånen. (Varning.)

Bakgrund

En skattemyndighet har lämnat underrättelse till tillsynsmyndigheten avseende godkände revisorn Ls uppdrag i en koncern.

Enligt skattemyndighetens utredning hade L uppdrag som vald revisor i ett aktiebolag och som konsult i dess moderbolag. Under en helg i maj 1990 deltog L och hans hustru tillsammans med bl.a. moderbolagets ledning i en konferensresa till Paris. Resan betalades och anordnades av en leverantör till moderbolaget. Varken L eller hans hustru lämnade upplysning om resan i självdeklarationen. L har eftertaxerats med 14 840 kr avseende värdet av makarnas resa. Enligt skattemyndighetens bedömning var det i det närmaste fråga om en rekreations- och turistresa.

Moderbolaget hade enligt L under ett par års tid gjort stora investeringar. Företagsledaren tyckte att det var positivt om L kunde följa med på resan för att, utanför fastställt konferensprogram, diskutera bolagets framtid. Hans deltagande i resan har varit till gagn för bolaget. Bolaget debiterades inte för hans medverkan eftersom kostnaderna för honom och hans hustru var betalda. Hustruns deltagande var rent privat.

RNs bedömning (plenum)

”RN tar vad L anfört beträffande syftet för hans del med resan för gott. L har för klients räkning utfört ett uppdrag. I ärendet är obestritt att han i samband härmed i vart fall erhållit en förmån i form av kostnadsfritt deltagande i resan för hustrun. Denna förmån är vid givna omständigheter att betrakta som ersättning till L för av denne utfört rådgivningsarbete. Som kvalificerad revisor måste L ha insett detta. Hans underlåtenhet att i deklarationen lämna uppgift om den erhållna förmånens värde får därför anses anmärkningsvärd.

Ärendet inrymmer ytterligare en aspekt. Oavsett om kvalificerad revisor utför revisions- eller rådgivningsuppdrag gäller att han inte får försätta sig i situationer varigenom hans oberoende gentemot klienten kan komma att ifrågasättas. Att, i stället för pengar, som ersättning för utfört arbete ta emot vara, tjänst eller förmån av vad slag det vara må, kan av utomstående uppfattas som tecken på något otillbörligt och skapar en situation som typiskt sett kan ge upphov till tvivel om revisors oberoende ställning. Som rådgivare åt moderbolaget och vald revisor i ett koncernbolag borde L haft detta i åtanke och avböjt förmånen av fri resa för hustrun. Även i nu behandlat avseende har L brutit mot god revisorssed.

Sammanfattningsvis finner RN att L genom att ta emot samt underlåta att deklarera nu aktuell förmån allvarligt åsidosatt sina plikter som revisor.

Med stöd av 23 § förordningen om auktorisation och godkännande av revisorer meddelar RN L varning.”

Kommentar

Här ska särskilt noteras att RN inte kritiserat revisorn för att denne deltagit i resan eller att han låtit klientens leverantör bekosta resan.

Revisorn har inte debiterat bolaget eftersom kostnaderna för honom och hans hustru varit betalda. RN har gjort en närmast fiskal bedömning av att revisorn inte deklarerat för den förmån hustruns kostnadsfria resa ska ha inneburit. Vidare har RN gjort en mer utpräglat revisorsetisk bedömning av att revisorn tagit emot den förmån hustruns resa ansetts utgöra. Vad som inte närmare utvecklats är att revisorn avstått från arvode gentemot klientbolaget, varför förmånen bör anses lämnad av revisorns eget företag och inte av klienten eller leverantören. Den relevanta frågan är i vilken form revisorn kan ta emot arvode, vilket behandlas närmare i fall 18 nedan.

Valet av disciplinär åtgärd i detta fall antyder en tendens hos tillsynsmyndigheten att se allvarligare på revisorers underlåtelser i skattehänseende.

Henry Åkerlund