Trots omfattande brister i bokföringen hos en revisionsklient, har revisorn efter utredning ansett sig kunna avge ren revisionsberättelse. Revisorsnämnden har inte funnit anledning att kritisera att revisorn tillstyrkt fastställande av resultat- och balansräkningen men har bedömt att revisorn allvarligt åsidosatt god revisionssed genom att inte anmärka i revisionsberättelsen på bristerna i redovisningen. (Varning.)
Bakgrund
En skattemyndighet har till KK inkommit med en underrättelse beträffande auktoriserade revisorn F. Vid skatterevision i ett av Fs klientbolag, vars verksamhet bestod i import från Turkiet och partihandel med främst textilvaror, har framkommit brister i bolagets administrativa rutiner och bokföring under räkenskapsåret 1993. F har lämnat ren revisionsberättelse för det året.
Enligt skattemyndigheten har bl.a. verifikationsunderlag beträffande kontanta in- och utbetalningar varit bristfälliga och medfört att möjligheten att följa betaltransaktioner försvårats eller omöjliggjorts. Utgifter som ägaren uppgett sig ha betalt med egna medel för bolagets räkning har således utan underlag krediterats kontot för kassa och bank. Detta har lett till att kontot under större delen av räkenskapsåret uppvisat negativt saldo, som mest uppgående till drygt 1,3 mkr. Kassaunderskottet har under räkenskapsåret reducerats genom att 600 000 kr omförts och utbetalats till ägaren. Vidare har cirka 400 000 kr omförts vid bokslutet till skuldkonto avseende ägaren. Skattemyndighetens bedömning är att bolagets ekonomiska resultat och ställning inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.
F har anfört att även han vid sin revision kunde konstatera att räkenskapsmaterialet var behäftat med vissa brister. Efter ett icke obetydligt utrednings- och justeringsarbete avlämnade han trots detta ren revisionsberättelse. Han övervägde att ta in ett omnämnande i revisionsberättelsen men valde i stället att framföra sin kritik i form av en revisionspromemoria till styrelsen. I årsredovisningen kvarstod inte några konstaterade fel utan den gav enligt hans uppfattning en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning. Efter visst övervägande tillstyrkte han därför fastställande av resultat- och balansräkningen. Bolagets skuld till ägaren – en välbärgad turkisk affärsman – kunde förvisso inte styrkas på ett helt tillfredsställande sätt. Han bedömde emellertid ägarens uppgifter som både rimliga och sannolika. Enligt uppgifter han inhämtat finns i Turkiet en helt annan tradition än i Sverige i fråga om kontanttransaktioner. Det är inte ovanligt att penningtransaktioner mellan två kontrahenter görs kontant utanför bankväsendet, och därigenom inte går att stämma av mot bankavier och dylikt. Han påtalade för ägaren det synnerligen olämpliga i detta förfaringssätt med avseende på ett svenskt bolag.
RNs bedömning (plenum)
”Inledningsvis kan konstateras att tillräcklig anledning kritisera F för hans bedömning att i revisionsberättelsen tillstyrka fastställandet av resultat- och balansräkningen inte har framkommit. Däremot är det ostridigt att avvikelser från bokföringslagen skett. F har uppmärksammat dessa avvikelser. Fråga är om bristerna i bokföringen varit så väsentliga att de borde ha föranlett ett påtalande i revisionsberättelsen. Enligt 5 § bokföringslagen skall bokföringen för varje affärshändelse grundas på handling som härrör från affärshändelsen eller särskilt upprättas med uppgifter om denna (verifikation). De utlägg ägaren uppger sig ha haft för bolagets räkning och som bokförts utan underlag uppgår såvitt framgår till cirka 1 Mkr. Detta är ett väsentligt belopp med beaktande av att bolagets omsättning under året uppgått till ungefär 5,9 Mkr. RN bedömer att bolagets redovisning på ett så markant sätt avvikit från bokföringslagen att underlåtelse att anmärka i revisionsberättelsen utgör ett allvarligt åsidosättande av god revisionssed.
Med stöd av 23 § andra stycket förordningen om auktorisation och godkännande av revisorer meddelar RN F varning.”
Kommentar
Här skall noteras att RN inte funnit något anmärkningsvärt i att revisorn tillstyrkt fastställande av resultat- och balansräkningen, trots att det ansetts föreligga allvarliga brister i bolagets bokföring. Däremot anser RN att revisorn i revisionsberättelsen borde ha anmärkt på bristerna.
I detta sammanhang aktualiseras även bolagets interna kontroll. En definition av begreppet intern kontroll lämnas i FARs rekommendation Revisionsprocessen, avsnitt 2.2.3 Intern kontroll. Häri ingår att ett väl fungerande internkontrollsystem beträffande bokföringen innefattar de delar av bolagets organisation och rutiner som fastställer att redovisningen blir riktig och fullständig. Sett mot den bakgrunden blir RNs beslut särskilt intressant med anledning av en debatt som för närvarande pågår i FARs tidskrift Balans. I en artikel införd i Balans nr 11/96 hävdade auktoriserade revisorn Åke Danielsson att det för revisorn, om årsredovisning upprättats och revisorn tillstyrkt denna, blir näst intill omöjligt att anmärka i kontrollfrågor. Denna åsikt har bemötts av auktoriserade revisorerna Bo Ribers och Gunnar Widhagen i Balans nr 12/96 samt av auktoriserade revisorn Olle Herolf i Balans nr 1/97. För närmare detaljer hänvisas den intresserade till nämnda artiklar.
Henry Åkerlund