En skattemyndighet har uppmärksammat en rad brister i redovisningen hos två aktiebolag som bedrivit taxiverksamhet. Bland annat har bokföringsorder saknat hänvisningar till underliggande räkenskapsmaterial, vilket bolagen makulerat, och kassakonto har saknats trots intäkter via kontantbetalningar. Revisorsnämnden har kritiserat bolagens revisor för att denne i sina revisionsberättelser inte anmärkt på nämnda brister och för att hans dokumentation har varit bristfällig. (Varning.)
Bakgrund
En skattemyndighet (SKM) har underrättat KK beträffande auktoriserade revisorn As revisionsinsatser i två aktiebolag räkenskapsåret 1992. Bolagen, som bedriver taxiverksamhet, hade under det aktuella året samma ägare. Revisorsnämnden (RN) har övertagit ärendet. I enlighet med övergångsbestämmelser till revisorslagen, ska ärendet prövas enligt äldre bestämmelser. Detta innebär att de disciplinära påföljder som kan komma i fråga är varning eller upphävande av auktorisationen respektive godkännandet.
SKM, som företagit revision i bolagen, har uppgett att bolagens redovisning utförts av en extern bokföringsbyrå. Verifikationsunderlag för intäktsredovisningen har utgjorts av manuella sammanställningar som företagsledaren framställt månadsvis. I sammanställningarna, vilka har karaktären av bokföringsorder, har intäkterna delats upp per dag och bil. Det saknas emellertid hänvisning till det underliggande räkenskapsmaterialet som enligt vad företagsledaren uppgett har utgjorts av manuellt upprättade dagrapporter samt taxameterutdrag. Detta underliggande material har, med få undantag, inte bevarats i räkenskapsmaterialet. Vidare har i samband med bolagens bokslut upprättats ett antal bokföringsorder varav vissa avser bokslutstransaktioner och andra utgör rättelser. Även här saknas hänvisningar till underliggande handlingar. Det framgår heller inte vad bokföringsposterna avser eller när bokföringsorderna upprättats.
Skattemyndigheten har också ifrågasatt den omständigheten att bolagen saknar kassakonto och att det inte förts någon kassabokföring trots att en stor del av intäkterna bestått av kontantbetalningar. Skattemyndigheten har sammanfattningsvis konstaterat att rörelsernas förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.
A har i sina revisionsberättelser påtalat att bolagens egna kapital gått förlorat. I övrigt är revisionsberättelserna rena. Till RN har A anfört att han vid den löpande granskningen konstaterat att företagsledaren upprättat och hanterat underlagen till bokföringen på ett i viss mån slarvigt sätt. Bokföringsbyrån – vars ägare A känner väl – har emellertid med hjälp av företagsledaren och skattemyndigheten vidtagit rättelser samt sett till att skatter och avgifter redovisats på rätt sätt. A har därefter ansett att boksluten varit riktiga. Körrapporter har löpande upprättats för varje förare och bil. Dessa rapporter ser helt tillförlitliga ut. Företagsledaren har hävdat att utskrifter via trådlös överföring till taxameter inte utgör räkenskapsmaterial. Därför har taxameterutdragen inte sparats. När det gäller bokföringsorderna har A själv gått igenom dessa och inte haft någon svårighet att följa transaktionerna. Bokföringsorderna avser bokslutsdagen och tidpunkten för upprättandet av dessa handlingar framgår av bolagens datalistor. Kassakonto skall inte användas då det inte finns någon kassa. I förevarande fall har det varit mer ändamålsenligt att använda sig av ett avräkningskonto med bolagens ägare.
RNs bedömning (plenum)
”Av 22 § bokföringslagen (1976:125) framgår bl.a. att allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick under minst tio år från utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Enligt 5 § samma lag skall vidare bokföring för varje affärshändelse grundas på handling som härrör från affärshändelsen eller särskilt upprättas med uppgifter om denna (verifikation). Verifikation skall på varaktigt sätt bl.a. innehålla uppgifter om när den upprättats, när affärshändelsen inträffat, vad den avser, vilket belopp den gäller samt vilken motpart den berör.
RN finner det klarlagt att bolagen makulerat sådant underlag för intäktsredovisningen som utgjort räkenskapsmaterial. A har uppenbarligen inte haft tillgång till underlagen utan låtit sig nöja med de av företagsledaren själv upprättade sammanställningarna. Han synes vidare okritiskt ha godtagit företagsledarens förklaring till att underlagen inte bevarats. RN menar att det inte har varit möjligt att granska bolagens intäktsredovisning i enlighet med god revisionssed utan tillgång till underlagen för de månatliga körrapporterna. När det gäller bolagens bokföringsorder ser RN inte någon anledning att ifrågasätta skattemyndighetens uppgift om att dessa varit behäftade med fel och brister. A har visserligen bl.a. hävdat att han själv utan svårighet kunnat härleda varje transaktion. Samtidigt medger han att bolagens hantering av underlagen för bokföringen varit bristfällig och att han uppmärksammat detta i samband med sin revision.
Om en revisor upptäcker att en klient inte sköter sin redovisning på ett riktigt sätt är revisorn skyldig att påtala detta för klienten. Allvarliga brister skall även föranleda anmärkning i revisionsberättelsen. RN bedömer att i vart fall frånvaron av tillförlitliga underlag för intäktsredovisningen utgör en så allvarlig brist i bokföringen att det ålegat A att anmärka i sina revisionsberättelser. Detta har han underlåtit. A har inte ens gjort gällande att han påtalat de fel han upptäckt för företagsledaren. Det går inte heller att utläsa av hans dokumentation vilka överväganden han gjort i dessa avseenden. Av dokumentationen framgår överhuvudtaget inte vilka fel i bokföringen som A upptäckt.
As dokumentation – bestående av totalt fyra handskrivna sidor för båda bolagen – uppvisar även andra brister. Det framgår exempelvis inte hur granskningen utförts och inte heller vilken omfattning granskningen haft.
Trots att det saknats räkenskapsmaterial och att redovisningen även i övrigt varit bristfällig har A ansett sig kunna tillstyrka fastställande av bolagens resultat- och balansräkningar. RN finner att underlaget varit otillräckligt för denna bedömning och att A bort anmärka härom i sina revisionsberättelser. Vad beträffar frågan om avräkningskonto med ägaren i stället för kassakonto har bokföringsnämnden (BFN) uttalat att det inte kan anses vara förenligt med god redovisningssed att blanda bolagets respektive ägarens transaktioner i den löpande bokföringen även om korrigering sker i bokslutet (cirkulär nr 10/4, 1980-02-29). Anledning för RN att avvika från BFNs bedömning i detta hänseende föreligger inte. RN menar vidare att det aldrig kan vara förenligt med god redovisningssed att i en verksamhet med ett stort antal kontanta transaktioner bokföra kontanta in- och utbetalningar enbart över ägarens avräkningskonto.
RN finner att A i flera avseenden åsidosatt sina plikter som revisor. Med stöd av 23 § andra stycket revisorsförordningen meddelar RN A varning.”
Kommentar
Beträffande arkivering av räkenskapsmaterial kan även i detta fall hänvisas till BFN R3. Även Bokföringsnämndens rekommendation BFN R2, Gemensam verifikation torde vara av intresse.
RN gör gällande att bolagen makulerat underlag, vilket inte enbart utgjort räkenskapsmaterial, utan också varit nödvändigt för att kunna granska bolagens intäktsredovisning i enlighet med god revisionssed. Här kan noteras att det senare inte anförts av RN i fall 65 nedan.
RN har också anfört att A inte haft tillräckligt underlag för att tillstyrka fastställande av bolagens resultat- och balansräkningar. Eftersom revisorn ofta kan tillstyrka i dessa avseenden trots brister i bokföringen, hade det varit av värde att få en närmare redogörelse för RNs ståndpunkt i denna del.
Beträffande bolagens bokföringsorder synes RN inte ha gjort någon egen bedömning av dessa handlingar, utan anger att man inte funnit anledning att ifrågasätta SKMs uppgift om fel och brister. Detta är inte det enda ärendet i vilket RN under senare tid förlitat sig på SKMs bedömningar. RN har sålunda inte själv konstaterat de brister som läggs revisorn till last, vilket kan ifrågasättas ur många aspekter. I detta fall har revisorn själv angett att han inte haft svårigheter att härleda varje transaktion. Om RN till synes utan egen prövning godtagit SKMs bedömning, kan detta tolkas som att RN lagt större tillit till SKM än till den auktoriserade revisorn vad gäller kompetens eller trovärdighet.
Henry Åkerlund