En revisor har enligt Revisorsnämnden inte lämnat tillfredsställande specifikation av fakturor på klients begäran. Vidare har revisorn begärt betalning för att fortsätta sitt revisionsarbete, vilket enligt Revisorsnämnden skett vid en tid då slutförandet av revisionsarbetet kunnat försvåras eller försenas. (Varning.)
Bakgrund
Anmälan har inkommit till KK avseende auktoriserade revisorn L. Ärendet har överförts till Revisorsnämnden (RN) som den 1 juli 1995 övertagit KKs ansvar för revisorsfrågor. Såvitt avser bedömningen i sak, prövas ärendet enligt äldre bestämmelser, varvid de disciplinära påföljder som kan komma i fråga är varning eller upphävande av auktorisationen.
Auktoriserade revisorn L har varit vald revisor i två aktiebolag med ägargemenskap. Av RNs utredning framgår att L, i de fakturor han löpande tillställt bolagen med anledning av utfört arbete, angett debiterat belopp och mervärdesskatt på detta samt att fakturan avser nedlagd tid fram till ett visst datum. Vidare har han i fakturorna gjort en uppräkning av ett antal normalt förekommande arbetsuppgifter såsom revision, bokslutsgranskning och övriga konsultationer. Företrädaren för bolagen har begärt en specifikation av fakturorna samt en förklaring till hur kostnaderna kunnat bli så höga. L har i sin svarsskrivelse angett hur mycket tid som lagts ned på vardera bolaget och hur mycket tid som lagts ned på revision respektive konsultation samt vad konsultationen innefattat. I svarsskrivelsen, som avgetts efter utgången av ett av bolagens räkenskapsår men innan revisionen av samma bolag avslutats, har L även anfört: ”Tills vidare kommer ej något arbete att utföras för resp. nämnda bolag förrän förfallen faktura har betalats.” Företagsledaren har härefter förklarat för L att han inte funnit redogörelsen tillfredsställande samt efterfrågat ytterligare specificering beträffande nedlagd tid med datumangivelse och uppgift om vilket slags arbete som utförts. Först sedan bolagens företrädare påkallat skiljeförfarande har L lämnat en mer utförlig specifikation.
RNs bedömning (plenum)
”Vad gäller specifikation av utfört arbete så har KK och senare även RN uttalat att en kvalificerad revisor på begäran från klient skall lämna sådan och härvid även ange debiteringsgrunderna. Uppgift skall lämnas om vem som utfört visst arbete, när arbetet utförts och vad det avsett. I förevarande fall har företagsledaren vid upprepade tillfällen begärt en specifikation som ligger inom ramen för vad tillsynsmyndigheten bedömer rimligt kräva att revisor på klients begäran skall lämna. Den redogörelse som L har lämnat uppfyller inte dessa krav eftersom den inte närmare anger vare sig debiteringsgrunder, vad visst arbete avsett eller när det utförts. Genom att inte lämna en mer utförlig specifikation förrän faktureringen blivit föremål för skiljeförfarande har L åsidosatt god revisorssed. Vad i övrigt gäller de debiterade arvodena finner RN – i likhet med den tidigare tillsynsmyndigheten Kommerskollegium – i regel inte anledning att pröva skäligheten av dessa såvida de inte framstår som uppenbart oskäliga. Omständigheterna i förevarande fall är inte sådana att RN finner skäl att vidta några ytterligare åtgärder i denna del.
I sin svarsskrivelse till företagsledaren har L anfört att han, i avvaktan på betalning av en faktura, inte kommer att fortsätta sitt revisionsarbete. En revisor som åtagit sig ett revisionsuppdrag får inte förhålla sig passiv, eller hota med passivitet, utan har ett ansvar för att uppdraget fullföljs. Det kan givetvis uppkomma situationer då revisorn av olika skäl anser att han inte kan eller bör slutföra sitt revisionsuppdrag. Han måste då ta konsekvenserna av detta och avsäga sig revisionsuppdraget. För att avgå vid sådan tidpunkt att slutförandet av revisionsarbetet försvåras eller försenas krävs dock tungt vägande skäl. Utebliven eller bristande betalning av arvode kan inte i sig anses utgöra ett sådant skäl. – L har i den situation han befunnit sig, bolagets räkenskapsår hade gått till ända, haft ett ansvar för att aktivt verka för att revisionen skulle fullföljas. Att till bolaget ange betalning som villkor för detta har därför inte varit förenligt med god revisorssed. Hans agerande framstår som än mer klandervärt mot bakgrund av att klienten ifrågasatt flera redan betalda fakturor som L, trots klientens framställan därom, inte specificerat på ett godtagbart sätt.
RN finner att L i båda nu behandlade avseenden åsidosatt sina plikter som revisor. Med stöd av 23 § andra stycket revisorsförordningen meddelar RN L varning.”
Kommentar
Detta fall är högst intressant, eftersom det har betydelse för alla med faktureringsansvar inom revisionsbranschen. Därför är det synd att RNs beslut inte är helt lätt att tolka. Till detta bidrar naturligtvis att läsaren inte har tillgång till de skrivelser revisorn skickat som svar på klientens begäran om specifikation.
Den första fråga som uppstår är om RN anser att revisorn ska specificera de olika arbetsmomenten vid utförandet av revisionsuppdraget, med angivande av tidsåtgång, vem som utfört arbetsmomentet och när det utförts. Detta är inte praxis bland revisorer och ett sådant förfarande skulle kunna stå i strid med revisorns och revisionens roll i förhållande till företaget. Det kan rimligen inte vara RNs avsikt att utan närmare motivering genomdriva en ändring i det avseendet och den följande framställningen utgår från att den mer utförliga specifikation som efterfrågas avser konsultationen.
Av revisorns första svarsskrivelse till klienten synes framgå hur mycket tid som lagts ned på vardera bolaget och hur denna tid fördelas på revision respektive konsultation av olika angivna slag. Det är därför oklart varför RN trots detta inte anser att skrivelsen anger debiteringsgrunderna eller vad visst arbete avsett.
Däremot har revisorn i sin första svarsskrivelse inte närmare angett när visst arbete utförts. RN kritiserar även detta, men av beslutet framgår inte hur noggrann specifikationen måste vara i det avseendet. Det är således oklart om revisorn borde ha tillfredsställt klientens önskemål att med datumangivelser specificera när varje arbetsmoment utförts eller om det hade varit tillräckligt att ange en viss tidsperiod under vilken arbetet utfördes. Härvid kan man ifrågasätta om klienten kan ha behov av att veta exakt vilken dag ett visst moment i en hel arbetsprocess har utförts.
I ytterligare ett avseende bör här göras en distinktion mellan revision och konsultation. I detta fall har revisorn meddelat sin avsikt att inte utföra mer arbete för klienten förrän förfallna fakturor betalats. Det bör understrykas att den kritik som RN med anledning därav riktat mot revisorn, avser revisionen. En revisor är inte förhindrad att vägra lämna ytterligare konsultationer, intill dess han får betalt för tidigare revisions- eller konsultarbete.
Henry Åkerlund