Fråga om en revisor handlat korrekt när han debiterat arvode i sex revisionsuppdrag efter att ha blivit entledigad sedan räkenskapsåret gått ut och innan han hunnit göra revision av boksluten. Revisorsnämnden har inte prövat om det debiterade arvodet var skäligt, men uttalat att en revisor bör föra redovisning över nedlagd tid samt att det inte är förenligt med god sed att, om något arbete inte utförts, fakturera en revisionsklient för lokalkostnader och liknande kostnader uteslutande på den grunden att revisorn innehaft revisionsuppdraget. (Ingen påföljd.)
Bakgrund
Sex företagare har inkommit till Revisorsnämnden (RN) med anmälningar beträffande auktoriserade revisorn W.
Av handlingarna framgår bl.a. följande. W var tidigare vald revisor i anmälarnas respektive bolag. Under 1996 genomfördes revisorsbyte i bolagen. Bytet skedde i samband med att de av Ws medarbetare som haft hand om den löpande kontakten med dessa klienter lämnade sin anställning hos W i juni 1996. Samtliga sex bolag har brutet räkenskapsår. W har i augusti 1996 tillställt vartdera bolaget en faktura om ca 8 tkr, inklusive mervärdesskatt, avseende revisionsarvode för räkenskapsåret 1995/96. Enligt anmälarna har W dock inte utfört något revisionsarbete i bolagen under denna tid.
W har förklarat att han i och för sig inte utfört bokslutsrevision i de aktuella bolagen räkenskapsåret 1995/96 men att han under året ändå lagt ned en hel del tid på dessa klienter. Ingen av klienterna informerade honom om revisorsbytet. I samtliga fall har det varit fråga om att fakturera bolag som bytt revisor efter utgången av räkenskapsåret eller i nära anslutning därtill och som normalt brukat konsultera revisionsbyrån löpande. Han har inte upprättat någon tidredovisning för kortare rådgivning utan haft för vana att inkludera småbelopp samt kostnader för planeringsarbete och övriga förberedelser i arvodet för bokslutrevisionen som faktureras en gång per år. Därtill kommer att han haft kostnader för kontorslokal, utrustning, utbildning av personal samt service i form av utskick av informationsmaterial m.m.
RNs bedömning (plenum)
”Revisor bör föra redovisning över den tid som läggs ned på ett uppdrag. Enligt RNs uppfattning gäller detta även beträffande kortare rådgivning. En klient har rätt att begära att revisorn lämnar specifikation över fakturerat arbete. Det är självklart att en revisor som underlåter att göra noteringar beträffande delar av den tid som senare skall faktureras får svårigheter att tillhandahålla en sådan specifikation. W har själv uppgett att han inte för tid över kortare rådgivning.
RN anser vidare att kostnader för kontorslokal, utrustning samt personalutveckling omfattas av revisorns affärsrisk. Kostnaderna har visserligen betydelse för hur mycket revisorn måste debitera för det arbete som faktiskt utförs. RN finner det dock inte förenligt med god sed att revisor, som inte utfört något arbete, fakturerar revisionsklient för lokalkostnader och liknande uteslutande på den grunden att revisorn innehaft uppdraget som vald revisor. I förevarande ärenden står dock ord mot ord när det gäller frågan om W utfört något arbete för bolagens räkning under räkenskapsåret 1995/96.
RN finner – i likhet med den tidigare tillsynsmyndigheten Kommerskollegium – i regel inte anledning att pröva skäligheten av debiterat arvode såvida inte arvodet framstår som uppenbart oskäligt. Omständigheterna i de aktuella ärendena är inte sådana att RN finner skäl att vidta några ytterligare åtgärder.
Med detta uttalande avskriver RN ärendena.”
Kommentar
Detta beslut ger mig anledning att göra den generella reflektionen att det inte är ovanligt att klienter som är missnöjda med sin revisors arvodesdebitering värderar revisorns insats efter det arbete som är synligt för klienten. Det ligger emellertid i revisionsuppdragets natur att en del arbete, t.ex. planering av granskningen för det kommande räkenskapsåret, kan förekomma på revisionsbyrån utan att klienten är medveten om detta. Rimligtvis har revisorn rätt att få betalt för sådant arbete även om klienten skulle entlediga revisorn innan denne påbörjat det egentliga granskningsarbetet. Revisorns möjligheter att vid en arvodestvist styrka förekomsten av såväl sådant arbete som annat för klienten mera synligt arbete underlättas givetvis av att revisorn dokumenterar arbetet. I detta sammanhang kan noteras att auktoriserade och godkända revisorer numera har en författningsenlig skyldighet att dokumentera inte endast sitt revisionsarbete utan också rådgivning till revisionsklienten. Detta framgår av 14 § Revisorsnämndens föreskrifter (RNFS 1997:1) om villkor för revisorers och revisionsbolags verksamhet samt om godkännande, auktorisation och registrering, som trädde i kraft den 1 januari 1998.
Enligt RNs, och tidigare Kommerskollegiets, praxis är en revisor – om klienten begär det – skyldig att ange debiteringsgrunderna och att specificera arvodesfakturorna med uppgift om vilket arbete som har utförts, när det har utförts och av vem. RN har mig veterligen aldrig explicit uttalat någon generell skyldighet att uppge hur lång tid olika arbetsuppgifter eller det totala uppdraget har tagit. En revisor är inte heller skyldig att debitera arvode per timme i revisionsuppdrag utan kan använda sig även av andra debiteringsgrunder, dock inte s.k. resultatbaserat arvode. Härav bör man kunna dra slutsatsen att revisorn behöver lämna uppgift om nedlagd tid endast om detta är den debiteringsgrund som tillämpas och att det i annat fall är tillräckligt att ange datum.
Slutligen vill jag ifrågasätta om en revisor, som accepterar att låta sig väljas till revisor av bolagsstämman i ett aktiebolag och sedan i denna egenskap står till bolagets förfogande under räkenskapsåret, skulle vara förhindrad enligt civilrättsliga regler att ta ett grundarvode för uppdraget även om klienten skulle entlediga revisorn efter räkenskapsårets utgång utan att ha utnyttjat revisorns tjänster. När revisorn accepterar uppdraget inträder ju en skyldighet, i vart fall enligt god revisorssed, att bereda utrymme för uppdragets utförande vid planeringen av revisorns och revisionsbyråns verksamhet, vilket vid oförändrade förhållanden i övrigt minskar utrymmet för revisorn/byrån att åta sig andra uppdrag. RNs beslut kan möjligen uppfattas så att det inte skulle vara tillåtet att ta ett sådant grundarvode. RN hänvisar i beslutet till god sed, men det framgår inte om det är god affärssed i allmänhet eller god revisorssed som avses. Sannolikt avses det sistnämnda. Någon kodifierad god revisorssed som berör denna fråga finns dock inte. FARs regler till vägledning för FAR-ledamöternas skyldighet att följa god revisorssed innehåller en regel om arvodesdebitering (Regel 8), men denna kortfattade och allmänt hållna regel ger inte någon vägledning i denna fråga.
Anders Strömqvist