En revisorssuppleant i ett aktiebolag har som ombud biträtt bolaget i samband med taxeringar. Enligt revisorn har fullmakten enbart avsett att lämna ett svarsbrev från bolaget till skattemyndigheten. Revisorsnämnden har ansett att revisorssuppleanten, genom att agera ombud i kommunikationen med skattemyndigheten, inte intagit en oberoende ställning mot bolaget. (Erinran.)

Bakgrund

En skattemyndighet har yttrat sig till Revisorsnämnden (RN) med anledning av Ns ansökan om fortsatt godkännande. I yttrandet har skattemyndigheten påtalat att N i frågor rörande ett aktiebolags taxeringar, vid olika tillfällen företrätt bolaget såsom ombud. Vald revisor i bolaget har varit Ns arbetsgivare. N har varit revisorssuppleant i bolaget.

N har anfört att bolaget i samband med 1995 års taxering erhöll en förfrågan från skattemyndigheten. Härvid bad bolagets företrädare N att personligen överlämna ett av bolagets huvudaktieägare undertecknat svarsbrev. Skattemyndigheten begärde att N skulle legitimera sig med en fullmakt från bolaget. Bolaget skickade därför in en kopia av en fullmakt till skattemyndigheten.

N har inte bemött ett påstående från skattemyndigheten att N även företrätt bolaget i samband med skatterevision i bolaget 1994.

RNs bedömning (plenum)

”Ett grundläggande krav är att en auktoriserad eller godkänd revisor intar en i förhållande till sina klienter opartisk och självständig ställning. En vald revisor skall även när han utför andra uppgifter åt klienten än de lagstadgade iaktta att uppdraget inte får sådan form eller omfattning att hans oberoende kan ifrågasättas. En revisorssuppleants uppdrag är att ersätta den valde revisorn vid dennes eventuella frånträde. Revisorssuppleanten måste därför på samma sätt som den valde revisorn iaktta kravet på oberoende och kan därmed inte åta sig uppdrag som ombud i vidare utsträckning än den valde revisorn.

Den tidigare tillsynsmyndigheten, Kommerskollegium, har vid flera tillfällen uttalat att en vald revisor inte kan uppträda som ombud för revisionsklient i skatteprocess. RN har samma uppfattning.

I ifrågavarande ärende har N inte agerat som ombud för ett bolag i en skatteprocess men väl vid dess kommunikation med skattemyndigheten, samtidigt som han varit vald revisorssuppleant i bolaget. RN anser att N genom sitt handlande inte iakttagit kravet att inta en i förhållande till bolaget oberoende ställning. N har därmed åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Såvitt framkommit har hans medverkan dock varit ringa.

Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN N erinran.”

Kommentar

Inledningsvis kan här hänvisas till kommentaren under fall 80 ovan och vad där sägs om FARs rekommendation och revisorn som ombud i skatteprocess. Revisorn är sålunda förhindrad att vara ombud i skatteprocess åt revisionsklient.

I det nu aktuella fallet synes revisorssuppleanten inte i egenskap av ombud ha gått i svaromål för klientens räkning. Skattemyndigheten synes märkligt nog ha krävt en fullmakt av revisorssuppleanten för att ta emot ett brev undertecknat av klientföretagets huvudägare. När en sådan fullmakt upprättats, har revisorssuppleanten kommit att uppfattas som ombud trots att hans egentliga roll närmast varit budbärarens.

På vad sätt revisorssuppleantens agerande och roll i detta fall kunnat skada hans oberoende, har RN inte närmare utvecklat. Ett sådant klargörande hade varit betydelsefullt, i synnerhet som RNs prövning resulterat i en disciplinär åtgärd.

Henry Åkerlund