I ett aktiebolag har uppstått felaktigheter i mervärdesskatteredovisningen. Den valde revisorns byrå har biträtt klienten med redovisningen. Av revisionsdokumentationen framgår inte att revisorn eller dennes medarbetare upptäckt eller påtalat bristerna. Revisorsnämnden har funnit revisorns granskning och dokumentation bristfällig och kritiserat honom för att han inte i tid ha inkommit med yttrande i tillsynsärendet. (Varning.)
Bakgrund
Revisorsnämnden (RN) har från en företagare mottagit en anmälan beträffande auktoriserade revisorn G. G har varit vald revisor i ett av anmälaren ägt bolag, vars årliga omsättning uppgått till 600 000–800 000 kr.
Av en promemoria som upprättats vid skatterevision i bolaget framgår att bolaget redovisar mervärdesskatt enligt bokslutsmetoden. Den manuella grundbokföringen har upprättats av bolaget. Materialet har därefter databearbetats av Gs revisionsbyrå som varannan månad tagit fram grund- och huvudbok, resultat- och balansräkning samt mervärdesskatterapport. Bolagets rutiner för bokföring av kundfordringar och leverantörsskulder har emellertid inte fungerat tillfredsställande. Någon konkret avstämning av bokförda belopp i samband med bokslut mot senare betalningar har inte gjorts, vilket medfört felaktig mervärdesskatteredovisning. Räkenskapsåret 1991/92 har bolagets mervärdesskattedeklaration för perioden mars–april 1992 blivit felaktig. Bolaget har därmed underlåtit att betala mervärdesskatt om ca 25 000 kr.
G har anfört att en kvalificerad revisor förutsätts arbeta utifrån principen väsentlighet och risk. Mycket av det arbete som görs i små företag sker i nära samarbete med bolagets ägare. G vet att hans medarbetare på revisionsbyrån påtalat bristerna i mervärdesskatteredovisningen för bolaget men har inte själv haft någon kontakt med bolagets företrädare i denna fråga.
RNs föreläggande till G att inkomma med yttrande i ärendet skickades med rekommenderad försändelse. G löste ut föreläggandet men underlät att inkomma med yttrande inom där föreskriven tid och att höra av sig på annat sätt. En ny rekommenderad försändelse från RN kom i retur outlöst. RN lät då delge G genom stämningsman. G har i denna del uppgett att han på grund av stor arbetsbelastning glömt bort ärendet. Någon påminnelse har vare sig han eller någon annan på revisionsbyrån erhållit. Posten delas ofta ut till fel adress i det aktuella området, varför det är troligt att mottagningsbeviset till påminnelsen kommit på avvägar.
RN har tagit del av Gs revisionsdokumentation för det aktuella räkenskapsåret.
RNs bedömning (plenum)
”Dokumentationen avseende räkenskapsåret 1991/92 innehåller kopior av såväl den bokföringsorder, enligt vilken bolaget redovisat ytterligare mervärdesskatt, som av bolagets mervärdesskattedeklaration för perioden mars–april 1992. Trots detta finns det inte någonting som tyder på att G, eller någon av hans medarbetare, uppmärksammat att bolaget underlåtit att deklarera den genom bokföringsordern tillkommande mervärdesskatten. Revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1991/92 innehåller ingen anmärkning, jfr 10 kap. 10 § fjärde stycket Aktiebolagslagen (1975:1385). G har gjort gällande att bristerna i redovisningen påtalats för bolaget, dock inte av honom själv. RN menar att en sådan anmärkning till bolaget skulle ha dokumenterats. Så har uppenbarligen inte skett. Vidare borde det förhållandet att bolagets mervärdesskatteredovisning var bristfällig ha föranlett G att företa en fördjupad granskning av att bolaget fullgjort sina skyldigheter i skattehänseende. Inte heller i detta avseende synes G ha uppfyllt vad som kan krävas enligt god revisionssed.
Beträffande Gs dokumentation kan i övrigt sägas att denna huvudsakligen består av datautskrifter av balansräkning och huvudbok, grundbok samt diverse andra datalistor och kontoutdrag. Hans egna revisionsanteckningar är mycket kortfattade och uppfyller enligt RNs uppfattning inte de krav som uppställs i praxis. Genom att inte på ett tillfredsställande sätt dokumentera sitt revisionsuppdrag har G åsidosatt god revisionssed.
RN vill vidare understryka vikten av att revisorerna fullgör sin skyldighet att lämna de uppgifter som behövs för tillsynen. G har i ett tidigare tillsynsärende (Dnr 439-93) genom rekommenderad försändelse, som han löst ut, förelagts att inkomma med yttrande men underlåtit att göra detta inom föreskriven tid. Hans förklaring i det nu aktuella ärendet, att han glömt bort ärendet samt att han inte fått del av RNs första påminnelse, framstår mot den bakgrunden som mindre trovärdig. Oavsett hur det förhåller sig härmed kan det inte accepteras att en kvalificerad revisor glömmer bort att besvara ett föreläggande från RN.
Sammanfattningsvis finner RN att G i flera avseenden åsidosatt sina skyldigheter som revisor.
Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen meddelar RN G varning.”
Kommentar
Det tycks vara ostridigt att de av skattemyndigheten påpekade felen funnits i klientföretaget. Beträffande sin granskning av mervärdesskatten har revisorn emellertid anfört principen om väsentlighet och risk. Med detta synes revisorn ha menat att han haft grund för att inte göra någon djupare granskning i ifrågavarande avseende. Denna invändning från revisorn har RN överhuvudtaget inte berört i sin bedömning, vilket både för den berörde revisorn och andra revisorer får anses otillfredsställande. Det saknas klara riktlinjer för vilka kriterier en revisor ska använda vid väsentlighetsbedömningen när det gäller granskning respektive rapportering avseende skatter och avgifter.
Henry Åkerlund