En revisor har varit hälftenägare i ett bolag som ägt en fastighet. På denna finns en byggnad i vilken revisorn och den andre delägaren bedriver revisionsverksamhet. En av revisorns revisionsklienter har hyrt en dryg tiondel av lokalytan i fastigheten, vilket, enligt Revisorsnämnden, medfört att revisorns opartiskhet och självständighet i uppdraget allvarligt kunnat ifrågasättas. (Varning.)

Bakgrund

Den förra tillsynsmyndigheten Kommerskollegium uppmärksammade vissa förhållanden rörande auktoriserade revisorn Fs engagemang i ett fastighetsbolag. Ärendet har överförts till Revisorsnämnden (RN) och prövats enligt äldre bestämmelser, varvid de disciplinära påföljder som kunnat komma ifråga varit varning eller upphävande av auktorisationen.

F är sedan 1993 styrelseledamot och ägare till 50 procent av aktierna i ett bolag (Fastighetsbolaget), som äger och förvaltar en fastighet. Fastighetsbolaget hyr sedan 1994 ut lokaler i sin fastighet till bl.a. ett tryckeriföretag (Tryckeribolaget), i vilket F är vald revisor. Tryckeribolaget hyr ca 12 procent av lokalytan. F har anfört att hyresavtalet med Tryckeribolaget inte rubbar hans oberoende som revisor.

RNs bedömning (plenum)

”Enligt 6 § revisorsförordningen skall en revisor avböja ett uppdrag om det föreligger särskild omständighet som kan rubba förtroendet till revisorns opartiskhet eller självständighet vid utförandet av det. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelse i 14 § revisorslagen. Ett grundläggande krav på en revisor är således att revisorn intar en i förhållande till sina klienter oberoende ställning. För att kunna upprätthålla detta krav är revisorn och bolag i vilket revisorn har ett väsentligt ägarintresse som regel förhindrade att vidta några affärstransaktioner med klient utöver de som med nödvändighet följer av uppdraget. Då ett strikt upprätthållande av denna princip skulle få orimliga konsekvenser måste vissa undantag accepteras. En revisor är t.ex. oförhindrad att genomföra vissa ordinära transaktioner såsom att handla matvaror av ett livsmedelsföretag trots att han är revisor i detta. Av största vikt är att transaktionerna sker till marknadsmässiga villkor och att inga särskilda förmåner erhålls.

I förevarande fall har fastighetsbolaget träffat ett löpande avtal om uthyrning av en lokal till en av Fs revisionsklienter. Hyresavtalet omfattar en inte oväsentlig del av fastighetsbolagets lokaler. En sådan transaktion utgör inte en sådan ordinär transaktion som en revisor själv eller via bolag är oförhindrad att vidta i förhållande till en revisionsklient. Omständigheterna är i stället sådana att förtroendet till Fs opartiskhet eller självständighet vid utförandet av revisionsuppdraget i Tryckeribolaget allvarligt kan ifrågasättas. F borde ha insett detta och avsagt sig uppdraget. Genom att underlåta detta har han åsidosatt sina plikter som revisor.

Med stöd av 23 § andra stycket revisorsförordningen meddelar RN F varning.”

Kommentar

Revisorns eller revisionsbyråns affärer med revisionsklienter är en omdiskuterad fråga, som också behandlats i tidigare tillsynsärenden. Den rekommendation som närmast berör denna frågeställning är FARs Regler till vägledning för FAR-ledamöternas skyldighet att följa god revisorssed, regel 2 – Oberoende.

I detta fall har uthyrningen inte gjorts direkt av revisorn eller dennes byrå. Hyresvärd har i stället varit ett aktiebolag, i vilket revisorn varit hälftenägare och styrelseledamot. Revisorn synes inte ha haft något dominerande inflytande i bolaget. Då han dock anses ha haft ett väsentligt ägarintresse i bolaget, jämställs detta med revisorn själv i beroendehänseende.

Ytterligare en omständighet som bör bedömas är huruvida den ifrågavarande transaktionen har någon betydande inverkan på förtroendet till revisorns opartiskhet eller självständighet. I den delen har RN bedömt att hyresavtalet omfattar en inte oväsentlig del av fastighetsbolagets lokaler. Det kan diskuteras om 12 procent ska anses vara så väsentligt i detta sammanhang att revisorn skulle kunna misstänkas vara beroende av hyresgästen tillika revisionsklienten. Detta framstår ingalunda som självklart, men RN har ansett det vara motiverat att vidta disciplinär åtgärd i det aktuella fallet.

Henry Åkerlund