Beslut från Revisorsnämndens disciplinnämnd

Dnr 1993-623

(20 november 1997)

Vid skatterevision i två aktiebolag har uppdagats att bolagen inte redovisat eller betalat skatter och avgifter i rätt tid samt att bokföringen skett med eftersläpning, förmodligen inkluderande falska fakturor, och att årsredovisningar saknades för flera år. Revisorsnämnden har kritiserat revisorn för bristande granskningsinsatser och dokumentation samt för att han antedaterat revisionsberättelser och inte anmärkt på att årsredovisningar avgetts för sent. (Varning.)

Bakgrund

En skattemyndighet har till Kommerskollegium inkommit med en underrättelse beträffande godkände revisorn A. Ärendet har överförts till Revisorsnämnden (RN) och prövats enligt äldre bestämmelser, varvid de disciplinära påföljder som kunnat komma ifråga varit varning eller upphävande av godkännandet.

Skattemyndigheten har företagit revision i två aktiebolag avseende räkenskapsåren 1989/90, 1990/91 samt större delen av räkenskapsåret 1991/92. Båda bolagen har varit verksamma inom byggnadsbranschen och företrätts av en och samma person. Vald revisor i bolagen under den aktuella perioden har varit A. Skattemyndigheten har anmärkt på bl.a. att bolagen inte i rätt tid redovisat och betalat skatter och avgifter samt att bokföringen skett med stor eftersläpning. Bolagen har anlitat en extern redovisningsbyrå som även haft i uppdrag att upprätta årsredovisningarna. Vid tiden för skattemyndighetens revision saknades årsredovisning för samtliga berörda räkenskapsår. Bolagen har sedermera upprättat årsredovisningar för räkenskapsåret 1989/90. Dessa årsredovisningar har A reviderat. Skattemyndigheten har vidare gjort gällande att bolagen, det ena från och med räkenskapsåret 1989/90 och det andra från och med räkenskapsåret 1990/91, kostnadsfört betydande belopp avseende främmande arbeten där verifikationerna utgjorts av förmodat falska fakturor. Under räkenskapsåret 1989/90 uppgick nu åsyftade kostnader i det förstnämnda bolaget till ca 3,8 mkr. Bolaget hade detta år en omsättning på ca 12,5 mkr. Under ärendets handläggning hos tillsynsmyndigheten har beträffande samma bolag också framkommit att A vid sin revision av bolaget avseende två tidigare räkenskapsår, 1986/87 och 1987/88, antedaterat revisionsberättelserna med ca 20 respektive 8 månader.

A har uppgett att han räkenskapsåret 1989/90 för båda bolagen anmärkt i revisionsberättelsen att bolaget underlåtit att fullgöra sina skyldigheter i skatte- och avgiftshänseende. Årsredovisningarna avlämnades regelmässigt för sent. För att försöka påskynda redovisningsarbetet tog A ett flertal muntliga kontakter med den externa redovisningsbyrån. Han har däremot inte själv kontaktat bolagen angående förseningarna, då företagsledaren var mycket bestämd och impulsiv till sin natur och det fanns en risk för att denne skulle reagera negativt och förorsaka ytterligare förseningar. Vid revisionen räkenskapsåret 1989/90 av det bolag som påståtts ha kostnadsfört falska fakturor upptäckte varken han själv eller hans medarbetare något misstänkt beträffande bolagets kostnadsredovisning. Denna granskning skedde genom stickprovskontroller av den löpande redovisningen, skatter och avgifter samt substansgranskning av balansräkningen, varvid även en periodiseringskontroll genomfördes.

Såvitt avser antedateringen av revisionsberättelserna har A lämnat följande förklaring. Han valdes som revisor i det aktuella bolaget i januari 1988, varvid uppdraget omfattade även räkenskapsåret 1986/87. Uppdraget registrerades inte i byråns kundregister och av denna anledning skedde inte någon uppföljning av uppdraget. I slutet av september 1989 inkom bolagets årsbokslut till byrån för granskning. Två av As assistenter genomförde granskningen av bolaget och redovisade resultatet för honom i oktober 1989. A var då inne i en mycket arbetskrävande period och fick därför vid slutgenomgången det felaktiga intrycket att byrån orsakat den kraftiga förseningen av revisionen. Han själv hade inte varit närvarande när handlingarna, som dessvärre saknade notering om ankomstdag, kom in till byrån. Själva årsredovisningen var dessutom daterad den 15 januari 1988. För att skydda byråns anseende tillbakadaterade A revisionsberättelsen till den 27 januari 1988. Revisionen av räkenskapsåret 1987/88 utfördes omedelbart därefter varvid A tillbakadaterade revisionsberättelsen till den 14 februari 1989. A medger att ordningen på revisionsbyrån varit mindre god och att det var fel av honom att antedatera revisionsberättelserna. Han bedömde dock att det inte förelåg någon skaderisk för utomstående eller fara i bevishänseende. Byråns verksamhet har därefter minskat väsentligt och A har numera full kontroll över uppdragen.

RNs bedömning (plenum)

”Räkenskapsåret 1989/90 har A anmärkt i revisionsberättelsen för båda klientföretagen att respektive bolag inte fullgjort sina skyldigheter i skatte- och avgiftshänseende. Grund för kritik mot honom saknas således i detta hänseende.

Skattemyndigheten har gjort gällande att båda de i ärendet aktuella klientbolagen under flera års tid kostnadsfört falska fakturor. RN konstaterar att A endast avgett revisionsberättelse för ett av bolagen under den tid sådana fakturor skulle ha förekommit och endast för ett räkenskapsår, 1989/90. RN uttalar sig därför uteslutande om denna enskilda revisionsinsats. Av As dokumentation kan utläsas att han i princip genomfört de granskningsåtgärder som han redogjort för i sina yttranden. Av den dokumentation som rör stickprovskontrollen av bolagets redovisning framgår vilka verifikationer som granskats. Däremot framgår inte vad respektive verifikation gällt eller i vilket avseende granskning skett. Av dokumentationen kan inte utläsas om A exempelvis företagit någon granskning av att redovisade varuinköp och tjänster verkligen kommit bolaget till del. Han har heller inte gjort gällande att han genomfört en sådan kontroll. As granskning av bolagets kostnadsredovisning kan inte anses uppfylla vad som krävs enligt god revisionssed. Det bör dock framhållas att en granskning enligt god sed inte nödvändigtvis hade inneburit att oegentligheter av det slag skattemyndigheten påtalat i detta ärende upptäckts.

När det gäller det förhållandet att bolagen regelmässigt avlämnat årsredovisning för sent kan det inte accepteras att en kvalificerad revisor, såsom skett här, nöjer sig med att påtala bristen för en av klienten anlitad extern bokföringsbyrå. Av As uppgifter framgår att de upprepade förseningarna orsakats av revisionsklienten. Det har därmed ålegat A att själv ta kontakt med denne för att försöka få till stånd en förbättring. Han har inte anmärkt på förseningarna i sina revisionsberättelser utan felaktigt angett att årsredovisning upprättats enligt aktiebolagslagen. Vid KKs besök uppgav A att han inte närmare funderat över innebörden av denna formulering. Hans ambition har varit att se till att resultat- och balansräkning skulle bli någorlunda rättvisande.

Av god revisionssed följer vidare att datering och undertecknande av en revisionsberättelse bör göras i omedelbar eller nära anslutning till granskningsarbetets avslutande. I förevarande fall finner RN det mycket allvarligt att A antedaterat revisionsberättelserna i syfte att skydda sitt eget anseende hos klienten och tredje man. Det är också oacceptabelt att en kvalificerad revisor bedriver sin verksamhet under så oordnade former att han först under drygt ett och ett halvt års tid underlåter att följa upp ett nytillträtt revisionsuppdrag, när han dessutom är medveten om att ett redan utgånget räkenskapsår ännu inte har reviderats, och därefter, när årsredovisning väl inkommer för granskning, de interna rutinerna fungerar så illa att han vid ett senare tillfälle inte kan ta reda på vilken dag handlingarna kommit byrån tillhanda. Vad A anfört som förklaring i denna del föranleder inte någon annan bedömning.

Sammantaget anser RN att A åsidosatt sina plikter som revisor i sådan grad att det måste ifrågasättas om han är lämplig att utöva revisionsverksamhet. Det bör dock beaktas att A inte tidigare varit föremål för disciplinärt förfarande. Påföljden kan därför stanna vid en varning.

Med stöd av 23 § andra stycket revisorsförordningen meddelar RN A varning.”

Kommentar

RN har här dragit slutsatsen att revisorns granskning av kostnadsredovisningen i ett av bolagen inte uppfyller god revisionssed. Detta har myndigheten grundat på granskningsdokumentationen och på att revisorn inte själv gjort gällande att han företagit någon granskning av att redovisade varuinköp och tjänster verkligen kommit bolaget till del. Här ska märkas att RN som regel inte konfronterar revisorn med de brister man anser sig ha funnit vid sin granskning av dennes dokumentation eller av uppgifter i övrigt. RN fattar då sitt beslut på det befintliga underlaget. Ibland ställer myndigheten dock kompletterande frågor till revisorn, för att på så sätt fånga in nya uppgifter. I många fall får emellertid revisorn ”stå sitt kast” om han lämnat ofullständiga uppgifter till RN.

RN uttalar vidare att datering och undertecknande av en revisionsberättelse bör göras i omedelbar eller nära anslutning till granskningsarbetets avslutande. Här kan även erinras om att revisorn har skyldighet att upplysa om väsentliga händelser som inträffat efter räkenskapsårets utgång fram till granskningsarbetets avslutande, i den mån sådana upplysningar inte lämnats i årsredovisningens förvaltningsberättelse. Denna skyldighet kan bli omfattande om det förflutit lång tid från räkenskapsårets utgång.

Henry Åkerlund