En revisor som 1991 åtog sig revisionsuppdrag i två aktiebolag, vars redovisning sköttes av en fristående redovisningsbyrå, har vid ett flertal tillfällen kontaktat redovisningsbyrån för att få räkenskapsmaterial och årsredovisningar för granskning. Bolagen gick i konkurs 1992 respektive 1996, utan att revisorn beretts tillfälle att utföra någon granskning. Enligt Revisorsnämnden borde revisorn inte ha nöjt sig med att kontakta redovisningsbyrån, utan borde också själv ha kontaktat bolagen, och om detta inte gett något resultat, ha avsagt sig uppdragen. (Erinran.)

Bakgrund

En skattemyndighet har underrättat Revisorsnämnden (RN) om iakttagelser som myndigheten gjort beträffande auktoriserade revisorn As uppdrag som vald revisor i två aktiebolag (A-bolaget och B-bolaget).

Av handlingarna i ärendet framgår att A inte utfört någon revision i vare sig A-bolaget eller B-bolaget från det han tillträdde uppdragen under 1991 fram till dess bolagen försattes i konkurs under 1992 respektive 1996. A har uppgett att han under 1991 blev tillfrågad om han ville bli revisor i bolagen av den redovisningsbyrå som bolagen anlitade. Han valdes till revisor i A-bolaget under dess andra verksamhetsår. Det första räkenskapsåret hade då ännu inte reviderats. B-bolaget var nybildat när A utsågs till revisor i bolaget och det första bokslutet skulle ha upprättats per den 30 juni 1993. Vid ett otal tillfällen under årens lopp har A och hans medarbetare tryckt på hos redovisningsbyrån om att få räkenskapshandlingar och årsredovisningar för granskning. Av någon anledning som A inte fått klarhet i bereddes han aldrig tillfälle att utföra några granskningsåtgärder innan bolagen försattes i konkurs. Redovisningsbyrån hade en mycket nära relation till sina klienter. A vill därmed framhålla att han genom att utöva påtryckningar på redovisningsbyrån vänt sig till rätt företrädare för klientbolagen.

RNs bedömning (plenum)

Revisorns uppgifter i ett aktiebolag regleras i 10 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) (ABL).

I 10 kap. 7 § ABL föreskrivs att revisorn i den omfattning god revisionssed bjuder skall granska bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Målet för revisionen är att revisorn i en revisionsberättelse skall rapportera resultatet av sin granskning. Genom att åta sig ett revisionsuppdrag har revisorn skyldighet att verka för att de uppgifter som ankommer på honom enligt ABL blir utförda. För aktiebolag gäller att årsredovisningen för det förflutna räkenskapsåret skall lämnas till revisorn senast en månad före ordinarie bolagsstämma, som skall hållas inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår.

Det förhållandet att A under flera på varandra följande räkenskapsår inte beretts tillfälle att utföra någon granskning utgör en klar överträdelse av ABLs regler. As åtgärder med anledning härav har inte varit tillräckliga – att år efter år nöja sig med att påtala missförhållandena för den av klientbolagen externt anlitade redovisningsbyrån är inte acceptabelt. A borde själv ha kontaktat respektive bolag. Om ett muntligt påpekande inte gett något resultat skulle han i skriftlig form ha uppmärksammat bolagen på deras skyldigheter. Om han därefter inte erhållit begärt räkenskapsmaterial borde han ha avsagt sig uppdragen. RN anser att A genom sin brist på agerande åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN A erinran.

Kommentar

Detta beslut ligger helt i linje med tillsynsmyndighetens tidigare praxis.

Anders Strömqvist